Värmdö kommun gör för lite för att skapa nya permanenta bostäder i skärgården. Det menar föreningen Svartsörådet som föreslår en rad åtgärder som kommunen kan göra.

I Värmdös översiktsplan från förra året framgår att kärnöarna Möja, Nämdö, Sandön, Runmarö och Svartsö ska utgöra basen för en levande skärgård. En del av detta är att skapa fler bostäder för människor som vill flytta ut till öarna. I en skrivelse till Värmdö kommun riktar föreningen Svartsörådet kritik mot kommunen för att göra för lite för att skapa nya bostäder i skärgården och för att ha lämnat över frågan till marknaden att lösa. Enligt Svartsörådet är de ekonomiska riskerna stora för markägare som är intresserade av att utveckla bostäder på sina fastigheter. Svartsörådet föreslår bland annat att kommunen skapar detaljplaner på mark man äger på kärnöarna.

– Vi har tagit fram ett skärgårdspaket som syftar till att skapa fler fastboende i skärgården. Jag skulle säga att vi jobbar på det. Det vi gör nu är att kartlägga vad vi har för mark, var vi kan detaljplanera och skapa nya bostäder för fastboende, säger Kristina Lång (C), kommunalråd i Värmdö.

I Svartsörådets skrivelse vill man även att kommunen pekar ut områden på kärnöar där bostäder kan byggas och att kommunen utreder förutsättningar gentemot riksintressen, vattenförsörjning med mera. Svartsörådet anser inte att enskilda fastighetsägare i de utpekade områdena själva ska behöva bekosta utredningar.

– Att göra utredningar på vår mark kommer vi givetvis att göra, men på annans mark är  inte lämpligt. Jag hoppas givetvis vi kan göra en så enkel process som möjligt men det är en kommun med skyhöga naturvärden.

I kommunens havs- och kustplan, som kan ses som en fördjupad översiktsplan för skärgården, tydliggörs det vilka områden som är lämpliga att utreda för bebyggelse. Planen kommer ut på samråd i slutet av maj till september 2023.

Inlägget Bristande intresse för nya bostäder i skärgården dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter flera allvarliga incidenter vill regeringen att användningen av vattenskotrar ska regleras. En ny utredning stod klar förra året, men den har fått ett blandat mottagande.

I oktober förra året presenterades vattenskoterutredningen som utrett hur vattenskotrar ska regleras. Syftet har varit att säkerställa att vattenskotrar och liknande farkoster inte medför oacceptabla störningar eller olägenheter för människor. Utredningen föreslår bland annat att vattenskoterförordningen upphävs, att ett generellt förbud mot vattenskotrar i naturreservat införs, att fler brott ska medföra att förarbeviset för vattenskoter dras in och att ett register över vattenskotrar införs. Utredningen har varit ute på remiss till ett antal olika organisationer och myndigheter. De flesta anser att det är bra att vattenskoterförordningen upphävs, men i övrigt är reaktionerna blandade.

– Vi är positiva till förslaget att upphäva vattenskoterförordningen eftersom den inte kan tillämpas rättsligt, men anser att man inte behöver göra mer just nu med tanke på att förarbeviset för vattenskoter infördes förra året. Vill gärna se hur det, och möjligheterna för polisen och Kustbevakning att utfärda ordningsbot, påverkar buskörning som man anser är det huvudsakliga problemet, säger Carl Rönnow, sakkunnig på Svenska Båtunionen.

Vattenskoterförordningen infördes 1993 och innebar förbud att köra vattenskoter utanför allmänna farleder. Tanken var att länsstyrelserna skulle peka ut områden där vattenskotrar var tillåtna, men eftersom det inte gjorts har det istället i praktiken blivit tillåtet med vattenskotrar överallt. Men att utfärda ett generellt förbud mot vattenskoter i naturreservat är inget Svenska Båtunionen ställer sig bakom. I sitt remissvar skriver Svenska Båtunionen att det blir orimligt att vattenskoterförare inte får köra i naturreservat när de inte är utmärkta på sjökorten. Det finns heller ingen definition på hur bred en allmän farled är, vilket kan göra det osäkert att exempelvis färdas genom Dragets kanal vid Järflotta, där den allmänna farleden ligger mellan två olika naturreservat. Det innebär också ett hinder för det vattenburna friluftslivet.

– Enligt min mening har utredningen inte kunnat påvisa vad en oacceptabel störning är. Är problemet buskörningar är det mer resurser till Kustbevakningen och polisen som behövs eftersom regelverket för att hantera störande körning finns i sjölagen. Det man borde reglera är beteendet och inte farkosten. Vi ser förslaget som en kollektiv bestraffning av förarna. Däremot tycker vi att det är positivt att utredningen vill ge länsstyrelsen i uppdrag att peka ut skyddsvärda områden som bör regleras särskilt, säger Carl Rönnow.

Att utredningen genomfördes samtidigt som krav på förarbevis infördes kallar Carl Rönnow för extremt dålig tajming.

I övrigt anser båtbranschens riksförbud Sweboat att det nyligen införda kravet på förarbevis för vattenskoter bör utvärderas innan nya bestämmelser införs. Havs- och vattenmyndigheten ställer sig bakom de flesta av förslagen i utredningen men vill, liksom flera andra organisationer, att förbudet ska gälla fler marina områden än naturreservat.

Kustbevakningen och Naturvårdsverket motsätter sig liksom Båtunionen förbud för vattenskotrar i naturreservat. Naturvårdsverket vill istället se ett förbud eller en hastighetsbegränsning inom ett visst avstånd från land.

Inlägget Kritik mot regleringar av vattenskotrar dök först upp på Tidningen Skärgården.

Högsta Domstolen ger inte prövningstillstånd till det uppmärksammade fallet kring en husbåt i Dalarna. Länsstyrelsens bedömning om att husbåten ska ses som en byggnad står därmed fast, något som kan få stora konsekvenser för ägare av husbåtar.

Historien kring Stig Dahlströms husbåt började sommaren 2021 när Länsstyrelsen i Dalarna, efter att ha fått in ett tips, valde att förelägga honom om att ta bort sin husbåt från sjön Båtstjärnen. Trots att husbåten var försedd med styrinrättning, motor, mistlur, ankare, lanternor och ofta kördes runt i sjön menade länsstyrelsen att husbåten var en byggnad och därmed krävde strandskyddsdispens, något man nekade honom. Stig Dahlström överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen och sedan till mark- och miljööverdomstolen utan framgång. I sin resningsansökan till HD bifogade han ett utlåtande från Carl Lebeck, universitetslektor vid juridiska institutionen vid Stockholm universitet och expert på offentlig rätt. I sitt utlåtande skriver Carl Lebeck att det inte finns något stöd för att en husbåt som regelbundet flyttas i en sjö ska ses som stadigvarande förankrad, vilket enligt förarbetena till miljöbalken är en förutsättning för att de ska ses som en byggnader. Enligt Carl Lebeck är MÖD:s bedömning en nytolkning som inte har något stöd i förarbeten, lagtext eller rättspraxis. Domstolen ger heller ingen motivering till varför man gör denna tolkning, vilket gör att domen i praktiken inte går att överklaga. Även om domstolen kan avvika från tidigare praxis så bör man, enligt Carl Lebeck, inte göra det om det är betungande för den enskilde. Skärgården har sökt Carl Lebeck som säger att han inte vill kommentera HD:s dom mer än att det fortsatt finns en osäkerhet i MÖD:s bedömningar på detta område.

Stig Dahlström har inte gett upp kampen om husbåten. Han kommer nu vända sig till Europadomstolen.

– Det är väldigt märkligt att HD inte skyddar svensk lag och enskilda medborgares rätt till skydd av egendom. Det är otillfredsställande att domstolen inte motiverar beslutet, men jag förstår att man inte gör det, för man kan inte, säger Stig Dahlström.

Stig Dahlström har skickat in en ny ansökan om strandskyddsdispens till länsstyrelsen samtidigt som han även anmält två av myndighetens tjänstemän för grovt tjänstefel. Han driver även en skadeståndsprocess mot länsstyrelsen.

– Jag kan bara hoppas att Europadomstolen tycker att det här är principiellt intressant fall att ta upp.

Europadomstolens uppgift är att granska påstådda brott mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Europadomstolen kan utdela skadestånd till klagande. Domstolens domar är bindande för berörd stat. Om länsstyrelsens bedömning står sig kan det innebära att fartyg med flottliknande skrov och huslik överbyggnad kan klassas som byggnader och kräva bygglov och strandskyddsdispens.

Inlägget Vägledande dom kring husbåtar står fast dök först upp på Tidningen Skärgården.

Tidningen Skärgårdens reporter och fotograf Ylva Bergman har tilldelats årets kulturstipendium av Värmdö kommun.

– Det var väldigt oväntat och väldigt roligt, säger Ylva Bergman.

Kultur- och fritidsnämnden i Värmdö kommun delar varje år ut stipendium i fyra kategorier: ett arbetsstipendium, två kulturstipendier och ett barn- och ungdomsledarstipendium. I år har kommunen tilldelat Skärgårdens reporter Ylva Bergman ett kulturstipendium för hennes arbete med boken ”Öbor” som kommer ut i juni.

– Det var väldigt oväntat och väldigt roligt, säger Ylva Bergman.

Varför har du gjort boken?

– Jag och min kollega Ingrid Hedman har jobbat med bok-en i ett par år. Genom vårt jobb på Skärgården har vi träffat många intressanta personer och kände att vi ville göra ett längre projekt kring några av dem. Många av den gamla sortens skärgårdsbor försvinner och vi ville föreviga dem i en bok innan det är för sent. Vi har träffat 16 öbor från Gräsö i norr till Landsort i söder.

Stipendiesumman på 20 000 kronor ska bland annat användas till en fotoutställning.

– Tanken är att skapa en fotoutställning med foton från boken. Den kommer vi att visa upp på olika platser i skärgården. Det finns ett starkt intresse för hembygdshistorier. Många vi pratar med har ett sug av att veta mer hur det var förr, säger Ylva Bergman.

Så här löd motiveringen:

”Fotografen Ylva Bergman tilldelas kulturstipendiet 2023 för sitt arbete med boken ”Öbor” – levnadsberättelser från Stockholms skärgård. Ylva bidrar med sitt arbete, att skapa personporträtt av kvinnor och män födda på 1940-talet och tidigare i skärgården, starkt till att bevara ett kulturarv som riskerar att gå förlorat. Arbetet med att bevara och fånga dessa berättelser är beundransvärt och genom kulturstipendiet möjliggörs en utställning med foton från boken vilka planeras till hembygdsgårdar på öarna.”

Fakta/Värmdös stipendiater 2023

Susanne Francett – arbetsstipendium 100 000 kronor

Ylva Bergman – kulturstipendium 20 000 kronor

Elin Jakobsson – ungkulturstipendium 20 000 kronor

Nacka-Värmdö hundungdom – barn- och ungdomsledarstipendium 20 000 kronor

Inlägget Kulturstipendium till Skärgårdens reporter dök först upp på Tidningen Skärgården.

Furusundsleden är hård ansatt av erosion från fartyg, men nu ska ett nyskapande rev ge nytt liv till en av vikarna vid Riddersholms naturreservat.

I Riddersholms naturreservat, strax söder om Kapellskär, pågår ett unikt projekt som kan utgöra en möjlig lösning till de långvariga och svårlösta problemen med förstörd bottenvegetation i Furusundsleden. Ett trettiotal meter ut från strandkanten har Sportfiskarna lagt ut 300 ton med sten i form av ett två hundra meter långt V-format rev. Avsikten är att dämpa vågorna från de stora fartygen som passerar en bit ut och som gjort att stranden eroderat och växtligheten på botten till stora delar försvunnit.

– Det här revet är en helt ny innovativ metod som inte testats tidigare. Tanken är att vi ska etablera blåstång på revet och att skapa ett skyddat område innanför så att växtligheten kommer tillbaka och skapar livsmiljöer för gädda och abborre, säger Yvonne Blombäck, som är programsamordnare för kust och skärgård på WWF Världsnaturfonden.

Projektet är finansierat av Postkodlotteriet och är ett samarbete mellan WWF, Sport-fiskarna, Länsstyrelsen i Stockholm och markägarna Skärgårdsstiftelsen.

– Den här typen av naturanpassade erosionsskydd med en kombinationen av stenar och växtlighet är väldigt effektivt så vi hoppas att det ska gå bra, säger Malin Kjellin på Sportfiskarna.

Blåstång utgör utmärkta lekplatser för fiskar. Att så tången på konstgjord väg som man gör i Riddersholm är något WWF tidigare framgångsrikt testat på Nåttarö.

– Vi fäste blåstång på bojlinor som sedan fick föröka sig i fullmåne. Det blev jättelyckat, säger Yvonne Blombäck.

När Skärgården besöker Riddersholm i slutet av maj är det full aktivitet ute i vattnet. På ett par platser sticker revet upp och runt omkring simmar människor med groddräkt och snorkel och planterar ut blåstång kring revet. Blåstången fästs på linor gjorde av tandtråd. I ena änden sitter en tom plastflaska som flyter uppåt och den andra änden hålls nere av en sten. Bara några dagar senare kommer det att bli fullmåne och förhoppningen är att blåstången då ska släppa spermier och ägg och föröka sig. De befruktade äggen kommer att sjunka ner och fastna på revet. Därefter kommer man plocka upp flaskorna och trådarna igen. 

Cecilia Wibjörn, som är vattenförvaltare på Skärgårdsstiftelsen, kommer upp ur vattnet iförd groddräkt och tuber. Hon har varit ute och skrubbat stenarna så att blåstången lättare ska få fäste på revet. Nu är det dags för en välförtjänt lunch.

– Över tid kommer blåstången ändå att kunna växa på revet, men nu curlar vi den lite och försöker snabba upp processen, säger Cecilia Wibjörn.

Om projektet är lyckat så finns det många flera områden som skulle behöva åtgärder.

– Ja, hela Furusundseden, men också i Södertäljeleden, där vassen i stort sett helt eroderat bort. Det är nästan värre där än här. Där ska vi bygga ett nytt rev och förhoppningsvis kunna utvärdera åtgärden. Det här med stenrev har hamnat mer på tapeten under senare år. Det kommer att byggas fler, men markägarna måste vara med på det, vilket är en utmaning, säger Malin Kjellin.

Själva revet  har utformats av Sportfiskarna tillsammans med Björn Almström vid Lunds Tekniska Högskola.

– Jag har fiskat mycket i skärgården och sett att det vid rev ofta finns tång bakom bumlingarna. Jag tänkte att vi kunde anlägga en stor stenhög. Vi formade det så naturlikt som möjligt med varierande höjd, säger John Kärki, på Sportfiskarna.

Efter lunchen samlas deltagarna kring ett bord för att knyta knippen av blåstång som man fäster på trådar. Lena Kautsky, eller ”Tant Tång” som hon kallar sig, är med som expert och svarar på frågor om blåstång.

– Blåstång är den enda storväxta fleråriga algen som sitter länge vid klipporna. Grenarna har en fästskiva längst ner där det växer ut nya grenar. Den växer ungefär en decimeter per år. Med riktigt klart vatten växer den ner till 10-12 meters djup. En tångruska kan enkelt bli 20-30 år gammal, berättar hon.

De senaste decennierna har blåstången kunnat leva på allt större djup vilket tyder på att vattnet blivit klarare och mindre övergött. Östersjöns blåstång tar upp betydande mängder koldioxid, men har också visat sig avge metan, som är en kraftig växthusgas.

Revet som nu skapats ligger innanför tremeterskurvan och kommer att märkas ut både i vattnet och i sjökort för att förhindra grundstötningar. Projektet i Riddersholm är en del av det större projektet ”Återskapa Östersjöns livskraft” som syftar till restaurering av miljöer i Stockholms skärgård, vid Höga kusten och i Kristianstads vattenrike. Projektet skulle pågå från 2020-2023 men har förlängts ett halvår. 

Inlägget Konstgjort rev ska stoppa erosionen och skapa nytt liv dök först upp på Tidningen Skärgården.

…docent i psykologi vid Göteborgs universitet, som bland annat forskar på socialt hållbar utveckling på öar.

Vad menas med socialt hållbar utveckling?

– Det innebär att man fokuserar på individen som ingår i ett litet samhälle. Att man ska ha de rättigheter som man har i övrig landsbygd och storstad, att man ska ha möjligheter till relationer, social trygghet, att kunna utvecklas som person i förhållande till fritidsaktiviteter och ha möjlighet till att arbeta. Det som också ingår är infrastruktur och vård och omsorg. Enligt Agenda-2030 handlar det egentligen om hälsa och välmående och lika villkor till jämlikhet.

Är det inte jämlikt på öarna?

– I stort skulle kunna man säga att man har lika förutsättningar men det är mer problematiskt att bo på en ö. Det handlar framförallt om att snabbt kunna förflytta sig och ta del av saker som vård, fritids- och kulturaktiviteter. Ö-befolkningen har dålig tillgång till att vara delaktiga i beslut som berör dem. Beslutsfattare måste förstå vad det innebär att leva året runt på en ö.

Hur mår man egentligen på öarna?

– Ö-forskning är inte särskilt stort i Sverige, det finns mer internationell forskning på detta men oftast då i relation till att det inträffat en pandemi eller en naturkatastrof. Bilden blir mer negativ när något sådant har hänt. Men generellt mår väl öbor ganska bra, men man får kämpa för att behålla rättigheter som kommer naturligt i en stad. Det hamnar ofta på öborna att det finns sådant som turtäthet, rimlig sophantering, regelbunden postutdelning. Det är psykosocialt påfrestande att ha ett stort ansvar för sitt eget samhälle. Är man inte är med och kämpar kommer öarna att dö ut till slut. 

Menar du att dessa frågor inte prioriteras av myndigheter?

– Myndigheter, regioner och kommuner behöver samarbeta med forskarna. Ibland finansiera när det är viktiga frågor. Det finns få källor till finansiering i dessa frågor. Det är inte sällan som det av myndigheterna ses som kostsamt att han en befolkning på öarna, samtidigt som man gärna vill ha turismen som ger pengar. Det finns en känsla bland öbor av att vara en belastning när man är i kontakt med myndigheter, när man egentligen tillför samhället mycket skattepengar. Det är oftast det som kostar som står i fokus. Psykosocialt hållbart liv är lite svårare på öarna, men samtidigt väger känslan av gemenskap, att man arbetar mot samma mål, att det är vackert och idylliskt upp en del. Myndigheterna behöver bli bättre på att jobba med mer medborgarnära kontakter. Öborna är vana att klara sig själva. Det är en ganska resilient befolkning  som kan mycket om sina öar. Beslut och forskning måste utgår från lokalperspektivet och man behöver involvera de som bor på öarna.

Vad skulle du själv vilja fokusera på i din forskning?

– Hur det är att vara engagerad i civilsamhället på öar. Det tror jag är viktigt. Att vara engagerad gör att man mår bra, men ofta är det ett extremt stort ansvar man har. Kommuner lägger ofta det på ö-föreningar att ta hand om exempelvis badplatser eller hamnar. Det kan vara nästan som affärsrörelser som är svåra att hantera. Det kan bli konflikter mellan myndigheter och öar, mellan öar och ibland inom öar.

Inlägget Fem frågor till Margareta Bohlin… dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Av alla Astrid Lindgrens filmer som jag såg som barn är Vi på Saltkråkan en av de jag minns allra bäst. Det fanns något magiskt över platsen där barnen tassade runt med våta fötter på solvarma klippor, ständigt med nya äventyr i sikte. Den godmodige men något melankoliske Farbror Melker som ständigt trillade i  vattnet och med uppgiven min suckade ”denna dag, ett liv” är vi nog många som minns. Citatet kommer tydligen från 1700-talsförfattaren Thomas Thorild. Exakt vad han, eller Farbror Melker, menade med uttrycket vet jag inte, men det satte en säregen prägel på den drömvärld som Saltkråkan utgjorde. Det bruna humusvattnet i Korptjärn dit jag själv cyklade för att bada kunde aldrig mäta sig med min bild av skärgårdens otillgängliga salta klippor. Även om Saltkråkan bara var en saga kan jag ibland uppleva en önskan att ta pick och pack och dra ut familjen till en ö och låta ungarna bli vilda barfotabarn som tillbringar dagarna med att fånga grodyngel och smyga omkring bland vass och klippskrevor som i någon sagobok.

Men verkligheten är såklart betydligt mer komplext än livet på Saltkråkan. Jag har bekanta som vuxit upp i skärgården och som verkligen upplevt det som fantastiskt, men det gäller nog långt ifrån alla. Ölivet kan säkert vara ganska utmanande. Vi behöver andra människor, sammanhang och möjligheter för att utveckla oss själva och våra intressen. Ett nytt forskarnätverk har nu skapats bland annat med syfte att sätta ett ökat ljus på människors tillvaro på öar. Det kan handla om många olika saker, men ett av områdena rör så kallade psykosociala perspektiv på att bo i skärgården, där man intresserar sig just för sådana frågor som handlar om människors livskvalitet. Det kan gälla basala saker som att kunna ta del av kultur, kunna nyttja kollektivtrafik och besöka vänner. Men också om hur det är att ibland av myndigheterna ses som en belastning för samhället, att behöva kämpa för att få sin röst hörd, att förväntas lösa samhälleliga problem själv och att ta ansvar för många saker som på fastlandet ses som självklara kommunala eller statliga angelägenheter. På många öar kan utmaningar säkert stärka gemenskapskänslan samtidigt som det nog också kan vara extra jobbigt när konflikter uppstår. Oavsett är det ju väldigt bra att den här typen av frågor nu får ett ökat fokus.

Nästa år är det premiär för nyinspelningen av Saltkråkan. Visst kan det vara kul med en uppdaterad version, jag hoppas bara att man kan behålla lite av den gamla magin. För min del kan psykosociala perspektiv gärna få lysa med sin frånvaro, alla fall i filmens värld.

Inlägget Bra med ökad forskning på ö-liv dök först upp på Tidningen Skärgården.

Den 31 maj anordnade Stockholms universitet ännu ett av sina frukostseminarium, denna gång med våtmarker som tema. Det som bland annat framkom var att det fortfarande finns stora osäkerheter i våtmarkernas betydelse för klimatet.

Våtmarker är vanliga miljö- och klimatåtgärder som anläggs på många platser runt om i Sverige. Våtmarkerna ökar bland annat den biologiska mångfalden, minskar övergödningen och binder kol. Åtgärderna anses kostnadseffektiva, men hur bra miljöåtgärder är de egentligen? Den saken diskuterades under det senaste frukostseminariet som anordnades av Stockholms Universitets Östersjöcentrum. Med under seminariet var Peter Hambeck, professor vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid SU, samt David Bastviken, professor i TEMA Miljöförändring vid Linköpings universitet.

– Våtmarker är olika, vi kan inte få alla nyttor från en och samma våtmark. Det är lite rörigt i den diskussion vi har i samhället just nu.  För att kunna maximera nyttan måste man lyfta blicken och titta på hela landskapet, inledde Peter Hambeck.

Som ett exempel nämner Peter Hambeck forsfordammar som fungerar bra för att stoppa utsläpp av fosfor, men som inte påverkar den biologiska mångfalden.

– Man kanske vill skapa våtmarkerna så att man får mesta möjliga nytta av dem, men vi tror att det kan vara ett lite felaktigt sätt att gå. Man kan få en taskig kompromiss så att de inte fungerar för någon av nyttorna.

Enligt Peter Hambeck kan restaureringar av våtmarker ta väldigt lång tid.

– Processen att återgå till en mosse som fungerar som den gjorde innan utdikningen kan ta 50 år. Frågan är hur bra lösning det här är för att snabbt fixa klimatet?

David Bastviken berättade under sin presentation om våtmarkernas koppling till växthusgaser.

– Våtmarker är den största naturliga metankällan på planeten, men vi har problem med att skatta utsläppen från våtmarkerna eftersom vi har svårt att veta exakt hur stora ytor vi har.

Som ett exempel på hur våtmarker samspelar med utsläpp tog han upp Degerö-Stormyr i Västerbotten, en våtmark som nettobinder cirka 35 gram kol per kvadratmeter och år, men som också släpper ut 11 gram metan.

– Om man räknar in koldioxidekvivalenter och tar hänsyn till att metan är en kraftfullare växthusgas landar man på att avgången på metan är drygt 300 koldioxidekvivalenter. Det innebär att myren är en kolsänka men också en stor källa för koldioxidekvivalenter samtidigt. Det där är en svår fråga att hantera i mediadebatten, sade David Bastviken.

Han tog upp en studie som visade att en vattennivå tio centimeter under markytan är en optimal balans i en våtmark mellan upptag och avgång av växhusgaser. Resultaten av studier av återvätningar av marker visar på stora skillnader där utsläppen i vissa områden minskar, men i andra ökar eller är oförändrade.

– Det är långt ifrån en solklar bild av vad som händer när man återväter våtmarker och vi lider av en stor databrist.

Sammanfattningsvis menade David Bastviken att det är otroligt viktigt att värna våtmarker men att alla klimatåtgärder inte kan läggas i samma korg utan att andra åtgärder kan vara viktigare.

Inlägget Våtmarker ingen quick fix på klimatproblem dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det varma vädret har gjort att många människor valde att åka ut i skärgården under helgen. Men eftersom man inte längre kan betala biljetter med access-korten uppstod långa köer på sträckan Stavnäs-Runmarö. Vissa personer hann inte betala innan de skulle kliva av.

Från 31 mars i år så fungerar det inte längre att köpa enkelbiljetter på Waxholmsbolagets båtar med accesskortet, istället måste resenärerna köpa biljetterna på däckskontoret ombord. Förändringen har gjort att det ibland uppstått långa köer när många ska åka med båtarna. På den korta sträckan mellan Stavsnäs och Runmarö fick flera resenärer åka gratis i helgen eftersom de inte hann betala sina biljetter, trots att två kassor var öppna. För att förenkla resandet kommer SL inom kort att uppdatera sin app så att personer med mobiltelefoner eller surfplattor själva ska kunna köpa enkelbiljetter.

– Det här är ett sätt att använda appen som redan finns maximalt. Fler och fler är vana att använda telefonen för att köpa biljetter. Vår ambition är att det ska vara enkelt för resenärerna att betala för sig oavsett om man reser med buss, tåg eller sjötrafiken, säger Michaela Haga (C), ordförande i Region Stockholms sjötrafikutskott.

För att kunna nyttja den nya betalfunktionen behöver man först uppdatera appen. Därefter väljer  man den nya funktionen ”res med Waxholmsbolaget”. Sedan kan man antingen söka på resan för att se vilken taxa som gäller eller direkt välja taxa. Biljetten aktiveras i telefonen och blippas mot en läsare ombord som skriver ut en pappersbiljett. Problemet med olika biljettpriser på samma sträckor beroende på om man åker med pendelbåt eller Waxholmsbolagets fartyg kommer fortsatt att finnas kvar men är något man på Regionen utreder. SL:s periodbiljetter som är 30 dagar eller längre fungerar som vanligt med grönt SL-kort ombord på fartygen under vår, höst och vinter. 

Vid tidningens pressläggning hade appen ännu inte fått den nya funktionen, men den väntas bli klar närmaste dagarna.

Inlägget Stökigt med betalningar i sjötrafiken dök först upp på Tidningen Skärgården.

Boende kring Rödlöga har reagerat över att ön Megelskär är felstavat som Megeskär i sjökortet, men enligt Lantmäteriet är det inget fel.

Norrtälje kommun har fått in synpunkter från  boende kring Rödlöga om att ön Megelskär är felstavat som Megeskär i sjökortet. En utredning från Lantmäteriet visar att ön stavats Megelskär på ett par äldre lantmäterikartor, men att stavningen Megeskär fastställts av Lantmäteriets föregångare Rikets allmänna kartverk. Stavningen bygger på ett omfattande uppteckningsarbete i skärgården som Richard Norrman genomförde 1931 för Svenska ortnamnsarkivets räkning (nuvarande Institutet för språk och folkminnen). Namnet Megelskär med L har dock funnits med länge. I den äldsta kartan över Rödlöga från 1768 stavas ön Megelskär, samtidigt som ön saknar L:et i protokollen till kartan. Enligt Lantmäteriet kan dagens användning Megelskär bero på att människor utgått från att de äldsta kartorna visat rätt namn, men eftersom det inte är entydigt även på dessa kartor anser Lantmäteriet att Megeskär fortsatt är en rimlig stavning.

Inlägget Saknat L i Megelskär inget fel dök först upp på Tidningen Skärgården.

Midsommarveckan innebar många uppdrag för Sjöräddningssällskapet, men inga allvarliga incidenter. För de frivilliga vid RS Räfsnäs innehöll veckan ett uppdrag med guldkant.

 Midsommarveckan har inneburit många medlemsuppdrag för de frivilliga inom Sjöräddningssällskapet. Förutom en del mindre olyckor har inga allvarliga incidenter inträffat. De flesta uppdragen har handlat om båtägare med motorproblem.

– Det handlar om saker som varmgång, elfel, tappade propellrar och trasiga drivlinor, säger Helge Skärlén vid RS Dalarö.

Särskilt många uppdrag skedde under söndagen när alla tre båtar vid Dalarö station var ute samtidigt.

– Det började dra igång på torsdagen. På midsommar hann jag precis äta lunchsill och jordgubbstårta även om det inte blev på ordinarie tiderna. Men på söndagen var det hysteriskt, då körde vi 12-timmarspass.

Vid RS Räfsnäs har det varit ungefär som midsommarveckan brukar vara förutom att man under torsdagen fick ett mycket ovanligt uppdrag när man kallades till Sätrabadet i Mälaren för att skjutsa kungen och drottningen in till Riddarholmen. Att man valde ett fartyg från Räfsnäs som ligger så långt bort beror på att fartyget Vialla är en av de modernaste räddningsbåtarna i regionen. Händelsen var en del i firandet av att kungens suttit 50 år på tronen.

Inlägget Kungligt uppdrag med få incidenter dök först upp på Tidningen Skärgården.

I tisdags förra veckan var det boksläpp för boken ”Öbor – levnadsberättelser från Stockholms skärgård” ombord på S/S Blidösund. Det var många som kom och ville fira och det blev en strykande åtgång på böckerna.

 Det skålades i bubbel och överlämnades blommor i mängder när det förra veckan var boksläpp för boken ”Öbor” ombord på ångfartyget Blidösund på Skeppsbron i centrala Stockholm. Författare till boken är Ingrid Hedman och fotograf Ylva Bergman. Båda har under många år skrivit för tidningen Skärgården.

– Det är en jättefin kväll, med fantastiskt väder. Det känns så fint att vara på Blidösund som är skärgårdsbornas fartyg, säger Ylva Bergman.

– Vi sade till varandra, tänk om vi kan vara på Blidösund, det vore superhäftigt. Det är så kul att vi kunde vara just här, säger Ingrid Hedman.

Boken har tagit ungefär två år att skriva och består av 16 olika levnadsskildringar av äldre människor som tillbringat stora delar av sina liv i skärgården.

– Det är svårt att se nyktert på ens eget arbete, men jag känner en stor stolthet kring boken. Jag tycker att den blev väldigt fin. Jag har känt mer och mer hur viktigt det ändå är att göra sådana här saker, att få dessa levnadsöden på pränt. Nu finns historierna nedtecknade och bevarade, säger Ylva Bergman.

Intresset för boken visade sig stort under kvällen. De 100 böcker man tagit med sålde slut på ett par timmar.

– Vi har blivit tackade så många gångar av de medverkande själva, anhöriga och andra skärgårdsbor som säger att det är ett jätteviktigt jobb vi gjort. Det har varit en ära att få komma in i våra intervjupersoners liv och att de öppnat upp sig för oss fastän vi ofta varit okända för dem. Det har varit stora existentiella livsfrågor som kommit upp till ytan, berättar Ingrid Hedman.

Några av de medverkande i boken har tyvärr hunnit gå bort under projektets gång, andra var fullt upptagna med jobb ute i skärgården och kunde därför inte medverka på boksläppsfesten. Bland dem som var på plats på Blidösund var bland annat Marianne Brus från Gräsö och Magdalena Rinaldo från Furusund. På fördäck spelade Ornötrubaduren Bertil Olsson klassiska skärgårdsvisor för gästerna. Trots att boken precis lämnat tryckeriet har författarna redan idéer om nya bokprojekt.

– Vi har en idé om att ge oss ut på en tågluff i Östeuropa nästa sommar och bo hos främmande människor via så kallad couchsurfing. Det blir en helt annan grej, men med personporträtt det också. Vi vill också gärna skriva mer om skärgården, men med annat ämne och upplägg, säger Ingrid Hedman.

Boken har getts ut på det egna, nystartade förlaget Hedman & Bergman förlag och går att köpa på https://obor-7.webnode.se. Den finns även att köpa på en rad olika skärgårdsmuseer och hembygdsföreningar runt om i skärgården och Ylva och Ingrid kommer i sommar att medverka vid ö-dagar och kulturevenemang i skärgården där de ska sälja och föreläsa om boken.

Inlägget Ny bok med fokus på öbor dök först upp på Tidningen Skärgården.

Sedan några månader tillbaka har Postnord slutat att dela ut paket på öarna runt Stavsnäs. Nu har många öbor börjat ilska till. Efter att Skärgården kontaktat Postnord så har utdelningen börjat fungera igen.

 Sedan i våras har Postnord inte delat ut paket på en rad öar, bland annat Nämdö, Runmarö och Aspö. Istället har öborna själva fått åka in till ICA i Stavnäs där paketen hamnar innan de ska delas ut med lantbrevbärning. Den indragna utdelningen har gjort att en del glömt eller inte hunnit hämta sina paket innan de gått i retur.

– I vårt fall är det banne mig viktigt. Det är mediciner som vi behöver få ut med postbåten. De två senaste gångerna har vi behövt åka in till Stavnäs för att hämta dem. Sommartid går det väl bra, men det kommer inte att gå om det fortsätter så här till hösten, säger Claes Kruckenberg som bor på Aspö.

Exakt vad som har gått fel är oklart.

– Postnord verkar inte ta klagomålen på allvar. Jag vet att människor både på Runmarö och Nämdö också har klagat, säger Claes Kruckenberg som tillägger att han tycker att postbåten och paketutdelningen har skötts mönstergillt under flera år.

Peter Frej, som äger ICA Stavsnäshallen, säger att det är Postnord som hanterar paketutdelningen, men tycker även han att det tidigare har fungerat väldigt bra och att man inte vet vad som gått snett. Problemen gäller utdelningen av paket. Utdelningen av vanliga brev fungerar som vanligt.

Claes Kruckenberg säger att han kontaktat Postnord kundtjänst men bara kopplats runt utan att något hänt. När Skärgården kontaktar Postnords kundtjänst får vi svar.

– Det har tyvärr brustit i våra rutiner. Vi beklagar att människor blivit drabbade av detta. Vi har nu säkerställt att det inte kommer hända igen, säger Henrik Ishihara på Postnords presstjänst.

Postnord säger att det generellt kan vara så att kunder kan få vänta när det gäller komplicerade ärenden och man beklagar att det tagit tid.

Inlägget Haveri med paketutdelningen i Värmdö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Värmdö kommuns nya havs- och kustplan innebär stora inskränkningar och går emot det egna målet om en levande skärgård, det menar Moderaterna som riktar hård kritik mot förslaget.

Under flera år har Värmdö kommun arbetat med en plan för hur kommunens kust och skärgård ska utvecklas. Ett förslag har tagits fram och är ute på remiss. I förslaget föreslås bland annat att ny bebyggelse ska koncentreras till ett fåtal specifika, redan bebyggda, områden på kärnöarna. Anledningen är att ny  bebyggelse krockar med vissa riksintressen och att man vill att bostäderna ska finnas nära befintlig service och VA-anläggningar. Utanför de utpekade områdena ska endast enstaka hus kunna uppföras. Moderaterna anser att detta är för stora begränsningar.

– Våra kärnöar har mer eller mindre vattenbrist men utmaningen har tidigare kunnat lösas genom ny teknik vilket inte förslaget tar hänsyn till. Vi befarar att begränsningen av byggnation till endast vissa byar i skärgården kommer skapa orättvisa förhållanden boenden emellan. Det går dessutom stick i stäv med idén om en levande skärgård eller andra skärgårdsutvecklande projekt, säger Jasmin Farid (M), vice ordförande i opposition i Planutskottet i ett pressmeddelande.

Moderaterna är också kritiska till att inventeringar och analyser ska göras innan åtgärder som kan påverka livsvillkoren för djur- och växtliv genomförs samt att båttrafik och ankring föreslås förbjudas i skyddsvärda vikar. 

– Det är förvånande vilka inskränkningar som har tillkommit med havs- och kustplanen. Strandskyddslagen är tillräckligt begränsande som den är. Här vill S-styret gå ännu längre genom exempelvis ankringsförbud vilket riskerar att helt hindra båtlivets tillgång till Värmdös vackra naturhamnar, säger Jasmin Farid.

Kristina Lång (C), ordförande i planutskottet, menar att havs- och kustplanen inte innebär några ytterligare begränsningar för byggande än vad som redan finns idag.

– Det finns riksintressen och strandskyddslagstiftning som påverkar hur man bygga på mark som inte är ianspråkstagen. Vi pekar ut områden vi ser där man kan ha tillväxt och det är lämpligt att detaljplanera. Det här är i linje med översiktsplanen, jag skulle inte säga att det här är något nytt.

När det gäller båt- och ankringsförbud så säger Kristina Lång att det kan innebära vissa ökade begränsningar, men att en lösning kan vara att sätta ut bojar att förtöja vid på känsliga platser istället för att ankra.

– Grunda vikar är barnkammare för rovfisk. Ibland finns det målkonflikter, men vi vill jobba för en hållbar skärgård så att framtida generationer kan nyttja ett hav som helst är i bättre skick än idag.

Moderaterna är däremot emot en utbyggnad av vindkraft i kommunen eftersom man menar att den innebär en negativ påverkan på undervattensmiljön.

– Moderaterna påpekar att vi genom planen inte värnar undervattensmiljön eftersom att vi vill utöka förnybar energi samtidigt som de ställer sig kritiska till ankringsförbudet i vissa naturhamnar. Det är väldigt märkligt, säger Kristina Lång.

Kust- och havsplanen är inte tvingande men ligger till grund för kommunens arbete inom området. Under remisstiden kan synpunkter lämnas in och planen sedan justeras.

Inlägget Moderaterna kritiserar kommunens havsplan dök först upp på Tidningen Skärgården.

På midsommarafton skulle bryggan vid Norra Tynningö åter vara öppen för trafik, men båtarna stannade inte vid bryggan. Pendlare som skulle till sina jobb med första turen på måndagen fick snopet se fartyget glida förbi.

Norra Tynningö brygga har varit stängd för renovering sedan oktober förra året. Under tiden har pendlare kunnat åka från Höganäs brygga några kilometer bort. På midsommarafton den 23 juni var det tänkt att norra bryggan återigen skulle öppnas för trafik, men några fartyg syntes inte till. Marie Haking som på måndagsmorgonen skulle ta pendelbåten 06.28 till Täby via Vaxholm fick till sin förtret se hur pendelbåten gled förbi, trots ivrigt vinkande eftersom semaforen fortfarande saknas.

– Jag blev jättearg och förtvivlad. Det var klart att besättningen såg oss, säger Marie Haking.

Hon säger att det inte fanns någon som helst information i SL:s app om att bryggan var avstängd när hon skulle åka. Marie Haking säger att hon jobbar inom vården och bara i undantagsfall kan jobba hemifrån. Eftersom ersättningsbåtarna från Höganäs dragits in i samband med den tänkta trafikstarten från norra bryggan går första båten till Vaxholm först 08.45. Marie Haking har därför tvingats ta alternativ kollektivtrafik till jobbet, en resa på upp till två timmar enkel väg.

En annan pendlare som drabbats är Yvonne Ledin som jobbar på Rindö, ett stenkast bort fågelvägen. Istället för en kort sträcka över vattnet har hon fått åka en rundtur genom Värmdö och Stockholm ut till Vaxholm för att komma till sitt jobb.

– I vanliga fall tar det ungefär 20 minuter att ta sig till jobbet. Nu har jag fått åka med en kompis runt hela stan. Det tar ungefär en och en halv timme. Det blir enormt långa dagar. Det här börjar kännas hopplöst. Jag undrar vad deras chefer skulle tycka om deras anställda inte kommer till jobbet, säger Yvonne Ledin.

Både Marie Haking och Yvonne Ledin har kontaktat SL:s kundtjänst men fått felaktig information. Trots att bryggan är avstängd har Yvonne Ledin fått beskedet att den visst trafikeras. Till Marie Haking har man sagt att resegarantin inte gäller, vilket den gör om det handlar om SL:s pendelbåtar.

– Vi vill att man sätter in ersättningsbåten från Höganäs igen, säger Marie Haking.

Enligt SL:s kundtjänst finns det inga ersättningsfartyg att sätta in, trots att det när skolorna är stängda enbart handlar om ett fåtal passagerare som åker turen.

I onsdags kväll den 28 juni publicerades information på Waxholmsbolagets hemsida om att två extraturer sätts in på morgonen mellan Höganäs och Vaxholm från torsdagen. Från den 3 juli ska turerna vara sökbara i appen och då som beställningsturer.

Uppdatering:

Igår eftermiddag efter tidningens pressläggning kom följande information från Region Stockholms trafikförvaltning om trafikstart:

”Trafiken till/från Norra Tynningö brygga återupptas från senast imorgon onsdag 5 juli enligt gällande sommarturlista, med undantag för de turer som trafikeras med s/s Norrskär, s/s Storskär och m/s Västan (bogtillägg). Vi försöker gå in med tre turer med linje 83 till Norra Tynningö redan i eftermiddag. Reseplaneraren uppdateras och uppdateringarna bör slå igenom till i morgon i systemet, men då sökningar i reseplaneraren görs i dag för turer i morgon så kör vi de två extraturerna från Höganäs även i morgon. Dessa extraturer upphör från 6 juli. Skyndsam uppsättning av semafor enligt gällande riktlinje är beställd.”

Bryggan för hög: ”Vi tittar på en lösning”

Den nyrenoverade bryggan vid norra Tynningö är enligt Region Stockholms trafikförvaltning för hög och har därför inte öppnats för trafik som tänkt.

Det är lugnt och stilla nere vid bryggan på norra Tynningö. Det är nästan vindstilla, strålande sol och varmt. Förutom en elektriker som står och arbetar med belysningen finns ingenting som tyder på att bryggan inte är i drift.

Michael Werner som bor bara ett trettiotal meter bort har sett fram emot att trafiken ska komma igång igen. Hans fru driver en kiosk vid bryggan och är beroende av fartygen.

– Jag kan jobba nästan varsomhelst, men det är värre för min fru som har trädgårdsbutik och säljer glass. Tänk dig själv att gå från en färja i timmen till ingenting under bästa högsäsongen, säger Michael Werner.

Under tiden bryggan renoverats har inga bussar gått till Norra Tynningö. Nu går bussarna men inga pendelbåtar. Spekulationerna kring varför bryggan inte tagits i drift har varit många på ön. Enligt Trafikverket är bryggan besiktigad och öppen för trafik. Men Michael Werner säger att han fått beskedet från Region Stockholm att bryggan är för hög, trots att den inte är högre än den förra.

– Här kan man se den gamla bryggan, säger han och pekar på en del där den gamla betongen finns kvar. Den renoverade bryggan är snarare några centimeter lägre, säger han.

Dragana Mimovic, projektledare på Trafikverket, skriver i ett mejl till Skärgården att man på Trafikverket inte känt till att det funnits önskemål om lägre höjd på bryggan.

– Under planeringsskedet för bryggan hade vi kontakt med tjänstemän på Trafikförvaltningen och följde upp de synpunkter som inkom. Ingen gång under planeringen eller inför att vi skulle börja bygga bryggan fick vi information om att bryggans höjd behövde justeras. Enligt beställningen och den dialog vi haft med Trafikförvaltningen har vi byggt en brygga i samma höjd som den brygga som tidigare funnits på platsen tidigare, skriver hon.

Enligt Trafikverket har det i efterhand kommit synpunkter på att bryggan är 1,5 meter för hög.

– Om bryggan ska vara lägre än den är idag kräver det att även vägen till bryggan sänks. För det krävs att Trafikverket tar fram en vägplan. En vägplaneprocess är en längre process som förutom planering även kräver samråd med berörda instanser, skriver Dragana Mimovic.

Claes Keisu, pressansvarig vid Trafikförvaltningen, bekräftar i ett mejl att bryggan är för hög.

– Det som är fakta är att vid normalvattenstånd är bryggan är 190 centimeter hög, vilket innebär att den är 45 centimeter högre än vad trafikförvaltningens riktlinjer anger. Det innebär att kanske inte alla fartyg i Waxholmsbolagets trafik kan anlöpa bryggan, framförallt kan det bli problem vid lågt vattenstånd. Vi håller på att titta på en trafiklösning för hur vi kan trafikera bryggan. Tills vidare fortsätter vi att anlöpa Höganäs brygga.

Trafikförvaltningens riktlinjer för bryggor fastställdes den 9 augusti förra året. En anledning till att bryggan inte får vara för hög är att landgångens lutning annars kan bli för brant. Trots upprepade frågor har Skärgården inte fått svar på hur bryggan kunde bli för hög och varför detta upptäcktes först efter planerad trafikstart. Tidningen har heller inte fått svar på hur bryggan kunde trafikeras innan renoveringen.

Inlägget Pendlarkaos när nyrenoverad brygga inte togs i bruk dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ägaren till Kvarnön vill stänga av ön och göra den till ett privat område. Nu tvingas han plocka ner kameror, jakttorn och skyltar.

I november förra året skrev Skärgården om hur miljardären Jan Bengtsson, som äger Kvarnön utanför Kymmendö, genomfört stora ingrepp på ön som tidigare varit populär att besöka för människor som vill ta promenader eller bada. Bland annat har mängder med träd fällts, en damm och vägar anlagts, bryggor byggts, övervakningskameror satts upp och skyltar med ”privat brygga” satts upp. Arbetena på ön har pågått i flera år och ägaren har inte haft några tillstånd att göra ingreppen. Enligt en anmälan till länsstyrelsen från i mars förra året har seglare som lade till vid en av bryggorna våren 2021 blivit bortkörda av ägaren Jan Bengtsson som bett dem försvinna från ön och aldrig komma tillbaka eftersom den är privat.

I februari i år genomförde Haninge kommun ett platsbesök och begärde därefter att markägaren bland annat skulle riva en brygga och bygga om en annan, ta bort samtliga skyltar med texten privat brygga, riva det uppförda jakttornet, ta bort fem flaggstänger, plocka bort samtliga (ett tiotal) kameror samt ta bort viss belysning. Markägaren har nu genomfört alla åtgärder utom synpunkterna som gäller bryggorna som han motsätter sig.

Kommunen utreder fortfarande flera andra ingrepp som gjorts, bland annat anläggande av en damm, uppställning av utfodringsstationer, markutfyllnader och avverkning av skog. För det par som tidigare blev bortkörda är det välkommet att ön nu öppnas igen.

– Vi har besökt ön många gånger i tio års tid och vandrat runt på stigarna, men efter det som hänt har vi bara seglat förbi ön, min sambo vågar inte gå iland. Vi ska segla förbi där igen imorgon, kanske stannar vi till denna gång, säger mannen.

Jan Bengtsson har polisanmälts för brott mot områdesskyddet. Utredningen pågår fortfarande.

Inlägget Tvingas ta bort kameror från ön dök först upp på Tidningen Skärgården.

Organisationen Sportfiskarna har genomfört en enkätundersökning bland landets länsstyrelser för att kartlägga hur man ser på skyddsjakt på skarv. Undersökningen visar att det finns stora skillnader mellan länen.

Med anledningen av den kraftiga ökningen av mellanskarv i Europa tog Naturvårdsverket fram en nationell förvaltningsplan för skarv 2014. Planen skulle vara vägledande medan ansvaret för förvaltningen av arten delegerades till länsstyrelserna. Sportfiskarna har dock upplevt att det finns stora skillnader mellan länsstyrelserna på hur man ser på konsekvenserna av allt fler mellanskarvar och vilka åtgärder som bör vidtas. Organisationen genomförde därför förra året en enkät riktad till alla länsstyrelser i Sverige. Resultatet visar att många länsstyrelser upplever att den nationella förvaltningsplanen inte ger tillräckligt stöd eller tillräckligt tydliga mål eller åtgärder. Ett flertal län bedömer att det är särskilt svårt att ge tillstånd till skyddsjakt utifrån skada på fiske eller fiskbestånd. Det finns också ett stor efterfrågan på mer kunskap kring hur skarven påverkar fiske eller fiskebestånd. Sportfiskarnas slutsats är att förvaltningen och tolkningen av regelverket skiljer sig så mycket mellan länen och att besluten riskerar att bli beroende på vilken handläggaren är.

– Vi tyckte det framgick ganska tydligt att det fanns skillnader mellan länsstyrelserna, framför allt i hur man tolkade regelverket. Det är ju naturligtvis ett problem. Det blir ju fel om man i ett län tolkar att skarven utgör skada på fiskbestånd och i ett annat län inte, säger Jessica Dolk på Sportfiskarna.

Den nationella förvaltningsplanen ska revideras och förväntas snart skicka ut på remiss av Naturvårdsverket.

Inlägget Olika syn på problemen med skarvar dök först upp på Tidningen Skärgården.

RISE genomför just nu ett projekt som ska främja användandet av virtuella vajrar på färjor istället för fysiska. Syftet är att öka säkerheten inom den inrikes sjöfarten.

Forskningsinstitutet RISE har fått medel från Trafikverkets forsknings- och innovationssatsning för att tillsammans med Färjerederiet och företaget Zeabus genomföra ett projekt som syftar till att främja användandet av så kallade virtuella vajrar. Konceptet är framtaget i Finland där det är vanligt med motordrivna linfärjor där vajrarna endast används för att hålla fartyget på rutten, inte för framdriften. Det finns 33 sådana färjor i Finland. Genom att ersätta de fysiska vajrarna med ett digitalt system menar man i Finland att säkerheten höjs då risken för påkörning på vajern minskar. De ger också flera andra fördelar som en minskad miljöpåverkan då linorna inte skadar havsbotten, man kan köra fartygen vintertid vid isförhållanden och rutten behöver inte vara rak.

– Konceptet går ut på att ge föraren stöd visuellt och med ljudsignaler. Det finns displayer i styrhytten och på däck som ger en översikt hur färjan förhåller sig till rutten och till en simulerad vajer. Det fungerar inte som en autopilot utan är bara ett förarstöd. Nu vill vi se vad det finns för möjlighet att i en svensk kontext att ta fram ett liknande system. Vad är en virtuell vajer i en svensk kontext och vad finns det för säkerhetsfaktorer man kan plocka ut från systemen med olika digitala hjälpmedel? säger Ted Sjöblom, projektledare på RISE.

I Sverige finns det bara två färjor med linstyrning utan dragvajer, på Isöleden i Jämtland och Marstrandsfärjan. Men det finns en möjlighet att även frigående färjor skulle kunna utnyttja tekniken. I förlängningen skulle systemet också kunna vara en del av autonoma, självgående färjor där de digitala systemen håller fartyget på rätt kurs.

– Nu är det här främst tänkt som ett förarstöd för säkerheten ombord, men det är kanske ett litet steg mot autonoma färjor. Teknikutvecklingen går stegvis, säger Ted Sjöblom.

Projektet har pågått ett halvt år och ska vara klart till vintern 2024.

Inlägget Virtuella vajrar ska ersätta fysiska dök först upp på Tidningen Skärgården.

För drygt hundra år sedan hittades ett antal skelett nedgrävda på Gällnö. Sedan dess har skeletten spårlöst försvunnit. Nu vill arkeologen Johan Hegardt försöka lösa mysteriet kring de mystiska lämningarna.

När den 20-åriga Adolf Andersson i augusti 1921 ska plöja ett tidigare obrukat område på en ö utanför Gällnö gör han ett makabert fynd. Några decimeter ner i marken hittar han skelettdelar från fyra människor. Fyndet rapporteras till Landsfiskal O. Lindblom som antecknar men aldrig besöker platsen. Vad som sedan händer med skeletten är oklart, men arkeologen Johan Hegardt vill nu försöka lösa gåtan.

– Det finns många på Gällnö som minns Adolf Andersson väl, han levde in på 70-talet, men han vägrade prata om skeletten. Jag har fått mig berättat att de tog med sig skeletten i en släpbåt. De ville inte ha dem i sin egen båt eftersom de troligen var vidskepliga. Sedan dess är skeletten försvunna. Mitt projekt är att ta reda på vart de tog vägen och att identifiera dem, berättar Johan Hegardt.

Johan Hegardts teori är att skeletten var hundratals år gamla.

– Det finns en karta från 1757 som tydligt visar alla åkrar på ön vilket innebär att de inte kan gräva ner fyra döda kroppar var som helst. Det hade man upptäckt på en gång. Fynden är kanske ännu äldre.

Johan Hegardt berättar att det finns lite olika förklaringar till vad som hänt.

– Jag har hört flera hypoteser. En är att de är mördade lotsar som man slog ihjäl för att slippa betala lotsgäld när man lämnade Stockholm. En annan är att det handlar om pestsjuka sjömän. En tredje är att det är ryssar från slaget vid Stäket, eller att det handlar om ryssar som Gällnöborna slog ihjäl i samband med rysshärjningarna 1719. Ytterligare en är att det handlar om döda efter någon koleraepidemi.

Projektet finansieras av Helge Ax:son Johnsons stiftelse och Johan Hegardt har av länsstyrelsen fått tillstånd att använda metalldetektor i området.

– Kanske finns det en knapp, ett litet spänne, eller någon annan liten metallbit kvar i marken som kan dateras, men jag misstänker att allt jag kommer att hitta är kapsyler, delar från jordbruksredskap eller spikar, sådant som absolut inte hör ihop med skeletten. Men har jag riktigt tur får jag fram något och kan gå vidare. Lite spännande är det.

Inlägget Han vill lösa gammal gåta på Gällnö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Christoffer Storkaas på Stora Höggarn får varje år skyffla mängder avföring från stranden, föroreningar han menar kommer från Henriksdals reningsverk.

 De senaste decenniet har orenade utsläpp, så kallade bräddningar, från Henriksdals reningsverk ökat. Under 2021 släpptes över 1 miljon kubikmeter förorenat vatten ut, det motsvarar en miljard liter. Bräddningar sker oftast i samband med kraftiga regn och görs på många olika platser i Mälaren och Saltsjön. Den 2 juli i år släpptes 134 000 kubikmeter vatten ut. Vid det kraftiga regnet 7-8 augusti släpptes över 100 000 kubikmeter avloppsvatten ut och veckan innan dess över 60 000 kubikmeter. Det mesta av vattnet är delvis renat, men en del är helt orenat och innehåller bland annat kondomer, bindor, topsar och avföring.

Den största utsläppspunkten ligger i Saltsjön. Christoffer Storkaas som är förvaltare för verksamheterna på ön Stora Höggarn, som ligger i skärningspunkten mellan Lidingö, Vaxholm och Värmdö kommuner, berättar att han återkommande får skyffla upp kilovis med avföring från öns stränder.

– Vi har blivit ganska hårt drabbade sedan ett par år tillbaka då vi börjat notera stora mängder avföring och slamrester. Jag och mina barn har slutat bada i den viken, säger han.

Enligt Christoffer Storkaas så kommer föroreningarna sannolikt från bräddningarna vid Henriksdals reningsverk.

Anledningen till att avloppssystemet i Stockholm svämmar över är att regnvatten på vissa platser rinner in i avloppsledningarna. Bräddningarna görs för att förhindra att vattnet istället rinner bakåt in i fastigheterna.

– Man borde ha fokuserat på kärnproblemet med ledningar som är kombinerade med dagvatten. De måste bort. Det är märkligt att man inte kommit längre med den här typen av utsläpp.

Christoffer Storkaas menar att Stockholms kommun borde gå ut med varningar till allmänheten vid bräddningar.

– Allmänheten kan i bästa fall få reda på att vattnet är förorenat om det ligger ett offentligt bad någonstans nedströms utsläppspunkterna där man råkat tagit ett tjänlighetsprov. Annars får man läsa i miljörapporterna för att se hur mycket bajs man badat i under året.

Företrädare för Henriksdals reningsverk menar att det är osannolikt att den avföring som spolas upp på Stora Höggarn kommer från reningsverket.

– Från vår utsläppspunkt till Stora Höggarn är det 1,2 mil, det är en väldigt lång sträcka. Vi har inte analyserat det färdigt, men ser det som osannolikt att det kommer från oss. Jag tvivlar inte på att han fått avföring på sin strand, men vi kan inte vara säkra på källan. Det skulle även kunna komma från en båt, säger Alexandra Fleetwood, pressansvarig vid Stockholm vatten och avfall.

Enligt Alexandra Fleetwood pågår ett stort projekt vid reningsverket som kommer att göra det bättre på att hantera mer vatten vid kraftiga regn. Att på en gång åtgärda alla problem med ledningarna skulle, enligt henne, däremot bli så dyrt att ingen skulle vilja betala VA-taxan.

Den 8 augusti upptäcktes höga halter av bakterier vid Käppalabadet på Lidingö och kommunen avråder från bad. Den 9 augusti stängdes även två bad i Vaxholm av. Käppala reningsverk i Lidingö har under 2023 släppt ut 7,5 kubikmeter orenat vatten vid en pumpstation.

Inlägget Hundratals kilo bajs på stranden dök först upp på Tidningen Skärgården.