På Singö har ett antal markägare utan tillstånd satt upp sjöbodar, byggt altan och placerat ut en bänk. Norrtälje kommun kräver nu att markägarna återställer marken.

Redan för sex år sedan inkom en anmälan till bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun om att flera åtgärder gjorts utan varken bygglov eller strandskyddsdispens utmed med en kustremsa på Singö. Åtgärderna har gjorts på flera intilliggande fastigheter. Markägarna ansökte då om dispens hos länsstyrelsen i efterhand, men nekades dispens bland annat till två sjöbodar, en altan, en badtunna, bänkar med grillplats och stolar och bord. Både kommunen och länsstyrelsen ansåg att de utförda åtgärderna verkar avhållande på allmänheten. Markägarna har fått åtta månader på sig att riva och återställa åtgärderna. Bygg- och miljönämndens beslut är förenat med ett vite på 20 000 kronor för varje fastighet.

Inlägget Markägare tvingas återställa exploaterad kust dök först upp på Tidningen Skärgården.

Under flera veckor fick bilparkerare i Årsta havsbad en mindre trevlig överraskning när de kom till sina bilar. Parkeringsvakter från företaget Nordic level parking hade felaktigt lappat ett stort antal bilar på parkeringarna.

Christoffer Lindgren driver en av skärgårdens största elfirmor och företaget parkerar ofta sina bilar vid Årsta havsbad. Men när de anställda en dag kom för att hämta sina bilar var alla lappade, trots att man betalat parkeringsavgiften. Men det var inte enbart deras bilar som drabbats, utan i stort sett alla fordon på hela parkeringen hade fått kontrollavgifter. Betalningen sköts via Parksters app medan parkeringsbolaget Hojab sköter faktureringen.

– Det är en katastrof. Parkster och Hojab kommunicerar inte med varandra. Det spelar ingen roll vad man som privatperson gör. Parkster säger att de ser att jag betalat och hänvisar till Hojab som säger att betalningen inte syns i deras system, säger Christoffer Lindgren.

Enligt honom fick företagets tre bilar böter på 600 kronor varje dag i tre veckors tid.

– Hojab tyckte vi skulle bestrida böterna, men jag kan inte bestrida tre böter varje dag.

Till sist lyckades de träffa på en parkeringsvakt från företaget Nordic Level Parking i full färd med att utfärda parkeringsavgifter.

– Vi kunde bevisa att vi betalat, men personen tänkte sätta en lapp ändå. Då förklarade jag att det är egenmäktigt förfarande och att jag skulle gripa honom och ringa polisen som får komma och reda ut det. Då slapp jag betala.

Efter den händelsen verkade ändå något hända.

– Det har löst sig i den bemärkelsen att jag sett att de rivit alla böter och att de plockat bort böter från bilar som fanns på parkeringen, men ingen har ringt mig och jag har inte fått tillbaka några pengar. Det sämsta med det här är att ingen kan be om ursäkt, säger Christoffer Lindgren, som räknar med att få tillbaka sina pengar.

Även personal hos Blidösundsbolaget har fått kontrollavgifter.

– Jag har jagat dem med en blåslampa. Men det var faktiskt en som ringde upp, han förstod att de gjort fel och att jag skulle ligga på tills jag får ett svar. Både Level och Parkster erkände att det handlade om ett datorproblem och att parkeringsvakten på eget bevåg lappat alla bilar, säger Staffan Schröder som är driftledare på Blidösundsbolget.

Staffan Schröder säger att han fått förklaringen av Parkster att kommunikationen mellan parkeringsvakten och Parkster inte fungerat och att parkeringsvakten därför sett alla bilar som felparkerade.

När Skärgården kontaktar Henrik Svensson på Parkster förnekar han att problemet legat hos dem. Enligt information han fått från Level så ligger problemet hos Hojab. Jimmy Pettersson på Hojab säger att det är osannolikt att felet är deras och hänvisar till Parkster. På Levels kundtjänst lovar man att undersöka saken men återkommer aldrig och svarar inte på mejl. Hur det är möjligt att parkeringsvakter felaktigt kan utfärda kontrollavgifter på samtliga bilar på en parkering under flera veckors tid utan att reagera förblir en obesvarad fråga. Flera av de personer Skärgården varit i kontakt med menar att det handlar om brottsliga handlingar.

Inlägget P-böter för samtliga bilar i Årsta havsbad dök först upp på Tidningen Skärgården.

Enligt en vägledande dom i Mark- och miljödomstolen kan husliknande båtar betraktas som byggnader och därmed kräva strandskyddsdispens. Men domen underkänns av en expert vid Stockholms universitet.

Historien om hur Stig Dahlströms husbåt blev en byggnad började 2021 när Länsstyrelsen i Dalarna beslutade att husbåten var stadigvarande förtöjd i sjön och därmed att anse som en byggnad inte en båt. Beslutet innebar att husbåten behövde strandskyddsdispens, något länsstyrelsen inte beviljade. Stig Dahlström å sin sida hävdade att husbåten är en båt eftersom den bland annat har styrinrättning, motor och regelbundet ankras på olika platser i sjön. Tvisten prövades i både mark- och miljödomstolen (MMD) och mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som gick på länsstyrelsens linje. Stig Dahlström kommer nu att lämna in en resningsansökan vid Högsta domstolen och har vänt sig till Carl Lebeck, universitetslektor vid juridiska institutionen vid Stockholms universitet, för ett rättsutlåtande. I det elva sidor långa utlåtandet underkänner Carl Lebeck länsstyrelsen och domstolarnas bedömning att husbåten skulle vara en byggnad fullständigt. Han skriver bland annat ”… så finns det ingen grund för att anse att en husbåt som rör sig regelbundet över en sjö och har flera ankringsplatser är stadigvarande förankrad på en plats”. Carl Lebeck skriver att MÖD:s tolkning av begreppet byggnad är en nytolkning som inte har något stöd i lagtexten eller i förarbetena och att den bryter mot tidigare praxis. Han skriver att tolkningen, enligt honom, strider mot lagen (contra legem).

– I princip säger han samma sak som jag gjort, även om jag inte formulerat det med samma juridiska språk och med samma antal källhänvisningar. Utlåtandet visar att det inte är jag utan länsstyrelsen och domstolarna som brutit mot lagen, något jag varit klar över från första början. Innan jag lät bygga husbåten läste jag igenom lagar och förarbeten eftersom jag visste att det fanns diskussioner kring husbåtar sedan tidigare, säger Stig Dahlström.

Just nu ligger husbåten infrusen i sjön, men beslutet att den måste tas bort står fortfarande fast. För att inte förlora hela värdet på båten har Stig Dahlström ansökt om och fått beviljat tillstånd att ställa själva huskroppen på land.

– Det kommer att kosta mig mellan 100 000 och 150 000 kronor. Båten måste slaktas och kommer inte att kunna användas igen.

Stig Dahlström hoppas att resningsansökan snabbt ska beviljas och att beslutet om att flytta båten inhiberas (stoppas) tills dess att Högsta domstolen avgjort ärendet. I värsta fall tvingas han skrota båten för att senare få rätt i domstolen. I så fall kan han begära skadestånd. Stig Dahlström har polisanmält två tjänstemän på länsstyrelsen för grovt tjänstefel.

– En sådan uppenbart felaktig rättstillämpning kan man bara inte låta passera. Tjänstemännen sitter och bestämmer över liv och egendom och då ska de göra rätt. Det är principiellt viktigt att ställa dem till svars. Länsstyrelsen har som arbetsgivare en skyldighet att åtalsanmäla om de misstänker grovt tjänstefel.

Minimistraffet för grovt tjänstefel är sex månaders fängelse.

Inlägget Dom om husbåtar underkänns av expert dök först upp på Tidningen Skärgården.

Rekryteringen av personal till polisens kontaktcentra på öarna har inte blivit någon framgång. Risken är att verksamheterna på Sandhamn och Arholma läggs ner.

I somras gjorde polisen en rekryteringskampanj till sina kontaktcenter i regionen, där bland annat öarna Arholma, Sandhamn och Ornö ingår. Men rekryteringen på öarna har inte varit framgångsrik. När rekryteringen inleddes jobbade tre personer vid kontaktcentret i Sandhamn, idag finns ingen kvar.

– Lokalerna står tomma för tillfället, men vi har kvar kontraktet. I den operativa enheten ingår fler verksamheter än PKC och vi ska se över om någon annan verksamhet kan tänkas behöva lokalerna, säger Ingela Ander, samordnande sektionschef vid PKC.

Under 2023 kommer polisen att ändra operatörernas arbetstider för att bättre passa de tider som människor ringer, något som gör det svårare att pendla till öarna.

– Vi har lagt fokus på när medborgarna vill nå oss och beslutat att ändra lite i arbetstiderna. Det gör att det inte riktigt passar med båttiderna, säger Ingela Ander.

Planen är att även PKC på Arholma, där sex anställda jobbar, ska upphöra.

– Tre personer har någon form av boende där, resten tar sig dit med båt. På grund av arbetstiderna och att det är svårt att rekrytera folk är inriktningen att lägga ner verksamheten där, men inget beslut är ännu fattat.

En annan svårighet på Arholma är att där saknas en gruppchef.

– Vi utvecklar uppdraget till att gå mer mot utredningsverksamhet, vilket kräver en högre kompetens av operatören. De behöver stöttning av en arbetsledning för att klara av uppdraget, säger Ingela Ander.

Enligt henne har reaktionerna bland de anställda på Arholma varit blandade. Om verksamheten läggs ner så kommer de anställda att erbjudas arbete i Norrtälje.

Johanna Freund Franzén är en av de anställda på Arholma som berörs. Hon vill uttala sig i rollen som medlem i Björkö-Arholma Skärgårdsförening.

– Det här kommer att drabba Arholma. Passbåt, utflyttning, posten och butiken, allting blir påverkat av det här. Man har hållit polisen ganska högt för att man hållit arbetstillfällen i skärgården, men man har inte jobbat för att rekrytera i skärgården. Vi tycker att det här är jättetråkigt, säger hon.

Johanna Freund Franzén köper inte riktigt att de ändrade arbetstiderna skulle göra det svårt att jobba på ön.

– Hade det varit en stor grupp här med en gruppchef hade man kunnat jobba med ett slags fast lista och kunnat påverka för att det skulle bli bättre.

Johanna Freund Franzén tror att polisen kommer att få svårt att hitta andra verksamheter till lokalerna om man lägger ner.

– Jag hoppas att Norrtälje kommun kan agera för att få hit en ny verksamhet, det är deras hus.

På polisens kontaktcenter på Ornö ser situationen helt annorlunda ut. Där har rekryteringen fungerat betydligt bättre.

– Vi ser jättepositivt på möjligheterna att utveckla verksamheten på Ornö. Det finns en arbetsledning på plats. Idag jobbar 6-8 personer där. Riktlinjerna säger att man maximalt får vara 15 personer och vi vill fylla den gruppen, säger Ingela Ander.

Beslut om verksamheterna på Arholma och Sandhamn kommer att tas innan sommaren.

Inlägget PKC på Sandhamn och Arholma kan läggas ner dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Nu har tiden på året kommit när det börjar bli allvar. Nu ska flytetygen snart byta de obekväma pallbockarna mot det mjuka, skvalpande vattnet. Det är vid den här tiden som märkliga djur flyttar in i båthus vid uppställningsplatser runt om i Sverige. Man kan se hur de rör sig bakom presseningarna. Deras läten är skiftande, ibland hörs monotona, högljudda wrrrrrrrr, ibland följt av en och annan svordom. Förr i tiden var det inte heller ovanligt att man hörde ett och annat pyyyyyscht med efterföljande glugg glugg glugg och raaaap. Den arten är numera ovanlig vid själva sjösättningen men brukar dyka upp strax därefter och då häcka i de sjösatta båtarna.

Svenskar har verkligen en speciell relation till båtar. Vi är ett av världens mest båttäta länder. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi har en kustremsa på 270 mil med många skärgårdar. Båtlivet är en av våra största folkrörelser, nästan var sjätte person äger en båt. Det finns omkring 1 000 båtklubbar i landet med 250 000 medlemmar. Världens största båtklubb finns också här, Svenska

Kryssarklubben, som med sina 40 000 medlemmar i år firar 100 jämnt. Klubben bildades i oktober 1923 av den inbitne seglaren Sven Grenander. Men konflikter uppstod ganska snabbt och Grenander hoppade av, bland annat på grund av ett grammatiskt fel! Denne principfaste man hade många bestämda åsikter. Motorbåtar gav han inte mycket för. Han såg dem enbart som fortskaffningsmedel att likna med att tåg på en järnväg. Något större nöje kunde han inte finna med motorbåtar. Så här elegant författade han: ”Det är skillnad mellan allt vad havsseglatsen har att bjuda av föryngrande livsglädje och oskärad poesi å andra sidan vad som innefattas i orden bensinrök, oljestank och motordunk, som förklarar varför en verklig seglare aldrig kan låta sig nöja med en motorbåt”.

Den berömde motorbåtskonstruktören CG Pettersson, som varit medlem i Kryssarklubben sedan starten, lämnade den omedelbart när han läste dessa rader. Men namnet till trots har Kryssarklubben aldrig varit en klubb för enbart segelbåtar. Idag finns över 3 000 motorbåtar registrerade i klubben. Själv är jag ingen Grenander, jag har ingen åsikt i frågan. Mast eller motor, klink eller kravell, aluminium, plast eller trä. Det är vilket som. Jag har sedan ett tag insett att jag är mindre intresserad av vad jag färdas in än av själva färden, men det får gärna vara lugnt, tyst och långsamt. Kanske en sån där ihopfällbar roddbåt kan vara melodin? Praktiskt verkar det i alla fall. Med lite vilja och några öl tar man sig ändå ganska långt. Fråga bara den 86-åring som för några år sedan rodde in sin båt till Stockholm från Husarö! Nåväl, någon gång ska jag se till att återigen bli en del av den där sjättedelen av befolkningen som snart tittar fram efter vinterns dvala.

Inlägget Nu häckar den tjärfläckade båtskraparen dök först upp på Tidningen Skärgården.

Till hösten kan en vätgasfabrik stå klar på Ljusterö. Planen är att leverera bränsle till ett planerat vätgasdrivet fartyg nästa år.

Företaget Strömberg Förvaltnings AB planerar att starta en vätgasfabrik på Ljusterö. Förhoppningen är att den kan stå klar redan i oktober. Projektet är det första i sitt slag i Sverige. Syftet är att kunna erbjuda grönt fossilfritt bränsle till framtidens fartyg, i första hand Green City Ferries vätgasdrivna passagerarkatamaran Beluga 24 som beräknas sättas i drift nästa år på sträckan Österåker – Skeppsbron. Vätgasen ska produceras genom ett av de vindkraftverk som finns på Ljusterö.

– Idéerna har funnits ganska länge. Det vore kul om vi kunde koppla ihop vindkraftverket med vätgas. Det finns inget renare sätt att göra vätgas på än att ta energi från ett vindkraftverk. Det är en otroligt trevlig form av energi, säger Peter Strömberg, som äger vindkraftverket.

Den planerade vätgasfabriken kommer att byggas i direkt anslutning till vindkraftverket. Vätgas kan till skillnad från vindkraft lagras och användas när behovet finns inte bara när det blåser.

– Det här är ett optimalt sätt att producera. Jag kan sälja vätgasen på ett sätt som jag inte kan sälja energin som produceras i ett vindkraftverk, säger Peter Strömberg.

Projektet drivs av företaget Supreme hydrogen och beräknas kosta omkring 15 miljoner kronor. Samarbetspartnern Insamlingsstiftelsen för hållbara samhällen är med och stödjer projektledningen samt bidrar med 1,6 miljoner kronor. Projektet har även beviljats åtta miljoner kronor från Naturvårdsverkets program Klimatklivet. Men projektet har redan mött kritik från tankesmedjan Timbro, som bland annat menar att det är fel att skattepengar finansierar satsningen.

– Timbro tror att jag gör det här för att jag får bidrag, men det är inte riktigt så. Bidraget gör att jag kan komma igång direkt. Ska du göra det här från början tar det mellan fem och åtta år att bara sätta upp ett vindkraftverk. Den startsträckan var noll. Vindkraftverket fanns ju redan från början. Dessutom, i samband med att man får finansiering delvis betald av klimatklivet så måste vi lämna ifrån oss all information som alla kan ta del av. Det är kunskap som andra kan utnyttja, säger Peter Strömberg.

Att producera vätgas kräver stora mängder energi. När produktionen är i full gång beräknas det kunna producera cirka 200 kilo vätgas per dygn, men systemet är skalbart och kan byggas ut om efterfrågan finns. Vätgasfartyget Beluga 24 kommer att trafikeras av Antrophia rederi. Projektet på Ljusterö är ett av de första i sitt slag i Sverige och kan visa vägen för andra liknande projekt.

– Får vi bra resultat kan det dyka upp vätgasfabriker lite överallt, säger Peter Strömberg.

Inlägget Unik vätgasfabrik planeras på Ljusterö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Michaela Fletcher (M) föreslås ta över som ny förbundsordförande för Moderaterna i Stockholms län efter att Kjell Jansson (M) valt att inte ställa upp till omval.

På Moderaternas förbundsstämma den 14 maj kommer en ny styrelse att utses. Till ny ordförande föreslås nuvarande vice ordförande Michaela Fletcher, kommunalråd i Österåker. 

– Det är verkligen jätteroligt. Vilket förtroende. Nu ska det vara en stämma 14 maj först. Jag ropar inte hej innan det är klart, säger Michaela Fletcher.

Varför är detta ett så roligt uppdrag?

– Jag tror att jag tillsammans med styrelsen kan vara med och stärka underlaget för moderaterna och förtydliga medborgarperspektivet. Kanske prata lite mer visionärt vad vi vill. Som ordförande blir jag mer involverad på ett helt annat sätt. Jag förväntas leda arbetet och tar fram dagordningar och förslag.

Vilka är de största utmaningarna i Stockholms län?

– De största utmaningarna är väl att man förstår på vems uppdrag vi arbetar. Vi jobbar på andras uppdrag med andras pengar och då ska vi sköta det så effektivt man bara kan i respektive kommuner och regioner.

Varför är du ett bra val att leda partiet i länet?

– Jag har varit med i kommunpolitiken och tillsammans med de förtroendevalda här i Österåker har vi ändå lyckats göra ett par framgångsrika val till att bli näst mest blå i länet efter Täby. Där har vi inte varit förut. Vi har höjt kvaliteten i vår verksamheter och visat att vi förstår på vems uppdrag vi arbetar.

Michaela Fletcher tar över efter Kjell Jansson från Norrtälje som efter 17 år i styrelsen och ordförande sedan 2015, valt att inte ställa upp för omval. Kjell Jansson utreds för misstänkt sexköp och har pausat sina politiska uppdrag.

Inlägget Michaela Fletcher föreslås som ny förbundsordförande för M i länet dök först upp på Tidningen Skärgården.

Kraven på villaägare i Värmdö för att kunna slamtömma sina brunnar är orimliga menar en entreprenör, som ifrågasätter varför vägarna vid huset måste klara större vikter än övriga vägar.

B-Inge Lundh driver ett företag som gräver ner enskilda avloppssystem. Han säger att det blivit svårare för fastighetsägare att anlägga avlopp i Värmdö kommun eftersom kommunen börjat kräva att vägen fram till avloppsanläggningen ska vara minst 3,5 meter bred,  den farbara höjden minst 4,7 meter och att en vändplan med minst 18 meter i diameter finns för att slamtömning ska kunna erbjudas. Anläggningen får inte heller ligga längre bort än tio meter  från slamsugningsbilen

– Vissa fastigheter har inte ens det utrymmet eller topografin. Vägarna på stugområdena är sällan bredare än tre meter. Nu måste fastighetsägare och vägföreningar bygga om sina vägar. För oss här i Abborrkroken kommer dessutom strandskyddsreglerna in i matchen, vilket gör det ännu svårare, säger han.

Kravbilden från kommunen på villaägarna är orimlig menar B-Inge Lundh eftersom det är högre krav än vad Trafikverket kräver på sina vägar. Samtidigt har villaägare inga alternativ till att följa kommunens riktlinjer.

– Slamtömningarna i Värmdö utförs av Miljövision och kommunen vägrar acceptera att man anlitar andra företag som kör med mindre bilar, säger B-Inge Lundh. Kommunen kräver att våra lokala vägar ska klara minst 28 ton när vägverkets vägar till Abborrkroken inte tillåter så tunga bilar, fortsätter han.

Enligt riktlinjerna får avståndet från brunnen till slambilen vara högst tio meter. Om det är längre tillkommer extra avgifter.

– En av mina kunder betalade tidigare 1 200 kronor för slamsugningen. Men helt plötsligt fick han besked från Miljövision att man inte längre kan köra på vägen. De drar 90 meter slang och han får istället betala över 4 100 kronor.

Enligt Desireé Nilsson, vd på Miljövision som är utförande entreprenör åt Värmdö kommun, har normerna kring vägbredd, frihöjd och vändplan funnits länge och är inget nytt som införts och hänvisar till kommunens hemsida med förutsättningar för slamtömning.  Att fastighetsägare får betala extra för långa slangdragningar säger Desireé Nilsson beror på att man av arbetsmiljöskäl vill förhindra den typen av arbeten, i enlighet med arbetsmiljöverkets krav. Den villaägare som vill undvika extra kostnader kan själva dra slang närmare den plats där slambilen kan stanna. 

– Normen kanske har funnits men den har inte tillämpats i så fall och om man börjar tillämpa den bör man kanske göra en konsekvensanalys vad det innebär? Det måste väl ses som en grov orättvisa att kravet på 3,5 meter vägbredd ska gälla fastighetsägarna, men inte vägföreningens vägar, säger B-Inge Lundh.

Inlägget Striktare krav vid slamtömningar väcker ilska dök först upp på Tidningen Skärgården.

En jättelik vildsvinsgalt fälldes på Ljusterö förra veckan. Jägare misstänker att det är samma djur som tidigare dödat en jakthund.

Efter att ha suttit på passa flera nätter i rad lyckades jägaren Kim Gerhardt Holmqvist tillsammans med sin bror att förra veckan fälla ett vildsvin av den större sorten. Drygt 190 kilo vägde galten.

– Det började med att vi satt på pass på en åtel och hade suttit ett par kvällar och hört ljud men ingen kom fram. När jag två dagar senare kollade åteln såg jag att den var demolerad och att kablar till belysningen var avsliten. Då fattade jag att det var en stor gris som varit framme. Då bestämde vi oss för att sitta tills den kom fram. Vi satt tre nätter efter det, berättar Kim Gerhardt Holmqvist.

Tidigt på morgonen den tredje natten visade sig djuret till sist, men då dök nya problem upp.

– Vi hade ingen åtelbelysning och brorsans mörkersikte hade lagt av. Däremot hade han en lampa på geväret så att han kunde lysa och jag kunde skjuta. 

Skottet satt perfekt och Kim Gerhardt Holmqvist, som är en van jägare, hade fällt sitt största vildsvin någonsin. Troligtvis är det samma djur som tidigare dödat en jakthund.

– Vi har varit på jakt efter den sedan vi hörde att den sprättat upp en hund. Det är troligtvis den grisen med tanke på storleken på betarna.

Jägare som skjuter stora vildsvin kan få betarna trofébedömda.

– På kul ska vi lämna in betarna på bedömning för att se om det blir medalj, Det finns valörerna brons, silver  och guld. Det är ganska ovanligt att man skjuter grisar med medaljbetar, men den här ligger på gränsen till att vi kan få brons i alla fall. säger Kim Gerhardt Holmqvist.

Enligt Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsultent vid Jägarnas Riksförbund, är det extremt ovanligt att vildsvin på 190 kilo fälls, även om det inte är rekord. Vikten på djuren skiljer sig kraftigt åt mellan vår och höst. Vildsvinet på Ljusterö hade vägt 15-20 procent mer om det hade fällts på hösten, säger Jens Gustafsson. Det hade i så fall varit ett av de största fällda vildsvinen i Sverige.

Inlägget Jättegalt fälld på Ljusterö dök först upp på Tidningen Skärgården.

För att stärka möjligheterna till att bo i Värmdö skärgård vill Kristdemokraterna att kommunen utreder möjligheterna till utökade transporter med hjälp av drönare.

Kristdemokraterna föreslår i en motion till kommunfullmäktige i Värmdö en rad olika åtgärder som syftar till att drönare ska kunna användas för att förbättra transporterna i skärgården. Enligt Kristdemokraterna behövs befintlig sjötrafik kompletteras med eldrivna, luftburna drönare. Målet är att förbättra servicen och göra det lättare att bo och verka i skärgården. 

– Kristdemokraterna har lämnat in en motion om drönare då vi ser fördelar med det och att möjligheter ges till att komplettera dagens logistiknät som utgörs av båttrafik. Det är viktigt att poängtera är att drönarnas syfte inte är att konkurrera ut dagens vattentransporter. En drönare kan jämställas med en taxi eller budbil i luften, som snabbt går från A till B för att lämna sin last. Den lasten kan bestå av flera saker och lämningsplatsen behöver inte nödvändigtvis vara vid öns egen brygga, utan kan vara fastighetens egen uppfart mitt på ön, säger Anna Lipinska, gruppledare för KD i Värmdö.

Kristdemokraterna föreslår bland annat att kommunen aktivt deltar i Sveriges kommuner och regioners nya drönarnätverk och att man startar en egen utredning med tilltänkta praktiska försök. 

Varför är det så viktigt med den här typen av lösning? Kan man inte utöka transporterna på vattnet?

– Drönartransporter är väl anpassat för glesbygd då vägar ibland saknas medans luften är fri. Likväl så kan drönare transportera varor även om det råder isläggning i vikar, alternativt mindre bebodda öar, där det normalt sett inte finns linjetrafik med fartyg. De studier som gjorts gällande drönare har visat att det är ett väldigt kostnadseffektivt sätt att transportera varor på. Dessutom är det miljövänligt då drönarna går på el. Utöver kostnadseffektiva transporter så är drönartransporter snabba.

Enligt Anna Lipinska är hemtjänsten en konkret verksamhet som kan dra nytta av drönare.

– Med hjälp av drönartransporter kan kommunen eller annan leverantör enkelt skicka mat och mediciner. Med tanke på Värmdös ansträngda väginfrastruktur ser vi att drönartransporter är ett bra komplement. Givetvis kan drönartransporter användas över hela Värmdö.

Varför är detta rätt sak att lägga skattepengar på?

– Kristdemokraternas tanke är inte att skattepengar ska gå till drönartransporter. Däremot så finns det redan idag företag som erbjuder hemleverans av varor via en drönaroperatör, där konsumenten betalar för hela transporten. Vår ambition är att se hur ett sådant logistiksystem skulle kunna utvecklas. Vi föreslår inte att kommunen ska bedriva drönartransporter.

Inlägget KD vill utreda transporter med drönare i Värmdö dök först upp på Tidningen Skärgården.

I år fyller bokbåten 70 år och för att fira detta anordnades i söndags festligheter inne i centrala Stockholm. Ett 30-tal personer kom för att fira den anrika kulturinstitutionen.

Varje vår och höst i 70 års tid har bokbåten tuffat ut i skärgården för att bjuda skärgårdsborna på spänning, dramatik, sagor, fakta och mycket annat man kan hitta mellan två pärmar. Men historien om det flytande biblioteket började några år innan dess. I slutet av 40-talet startades de första bokbussarna i landet. Tanken var att erbjuda människor på landsbygden enkel tillgång till böcker, men det fanns vid den tiden även önskemål från öbor i skärgården om mer tillgängliga bibliotek. 1951 gjordes några försök med att köra ut böcker till skärgården med motorbåtar. Samma år ansökte Elise Adelsköld, bibliotekarie i Lidingö, om pengar till en bokbåt från landstinget men fick avslag. Men planerna levde vidare och redan nästa år avsattes 5 000 kronor till ett försök med start våren 1953. Den 5 maj gick första turen med båten Rindö, från Arholma i norr till Landsort i söder. Händelsen väckte stor uppmärksamhet. Landshövdingen i Stockholm var med ombord och den välkände författaren och kåsören Alf Henriksson fattar pennan och skriver: ”Det blåser nordost över glittrande sjö,  när Kafka kommer till Ljusterö. Gällt hörs måsarnas skri över strömming och löja, när Schopenhauer kommer till Möja. Och Hösterman vankar till bryggan ner, när den tutande båten i sundet han ser. Det kluckar så sällsamt i strandens vatten, när en landgång läggs ut till kulturdebatten.” 

Med undantag för våren 2020 har båten sedan dess oförtrutet kört sina turer. Rutterna har ändrats genom åren, båtarna likaså. Men man har inte alltid haft medvind. 1967 hoppade Norrtälje kommun av samarbetet och öborna i norra skärgården fick i nästan 30 års tid ta sig till fastlandet för släcka sin litterära törst innan båten återigen började trafikera kommunens öar. Bokbåten är populär men inte alla har stöttat den. Efter höstturen i oktober 2005 kallar Camilla Strandman, då boende på Nämdö och aktiv i Skärgårdarnas intresseföreningars kontaktorganisation, bokbåten för ”en pittoresk kvarleva” och undrar om det inte finns bättre kulturinsatser att lägga pengarna på.

– Vi tyckte då att det lades jättemycket pengar på båten som kunde gått till annan skärgårdskultur. Där det fanns filialer var den inte alls lika viktigt. Men meningarna var delade och på andra öar var man mer kära i bokbåten, säger Camilla Strandman som idag bor i Östhammars kommun.

Biblioteksbåten lyckades hålla sig flytande genom kontroverserna, numera dock utan besök i Nynäshamns kommun. På världsboksdagen den 23 april firades bokbåten högtidligt vid Strandvägen i centrala Stockholm. Ett 30-tal personer kom för att fira jubilaren. Inledningstalade gjorde Erik Persson, ordförande i Region Stockholms kulturnämnd. Therése Björkman, bibliotekarie vid Norrtälje stadsbibliotek och samordnare för bokbåten, berättade om verksamheten. Att på bara några timmar förvandla fartyget Rödlöga till ett flytande bibliotek är ett jobb som kräver gott sinne för ordning och reda. Det handlar om elva hyllor och ett hundratal systematiskt uppmärkta lådor med böcker som ska packas upp. Men om logistiken är krånglig är utlåningen desto lättare eftersom det är öarna som lånar böckerna, inte enskilda personer. Omkring 3 700 böcker lånas årligen ut.

– Det som är genialiskt med bokbåten är att det är ett halvårs lånetid. Den som lånar en bok kan lämna den till sin mamma som lämnar till en granne som i sin tur lämnar tillbaka boken. Det är många fler som läser böckerna än som utlånas, berättar Therése Björkman.

Eftersom ingen vet vem som lånat vilka böcker går det inte heller att kräva in dem, vilket gör  att en del av dem försvinner.

– I höstas skrev jag inför turen att vi hade lite väl många förfallna lån. Det handlade om ungefär 600-700 böcker. Jag fick då in en del böcker. En del av dem var förmodligen utlånade på 90-talet och fanns inte med i några system. Ett viss svinn får man räkna med. 

Therése Björkman berättar att det ibland kommer låntagare som berättar att de som barn varit med på första turen 1953, men som nu kommer med sina barnbarn. Vad skärgårdsborna vill låna för böcker varierar. I år är lite överraskande Judith Hermann den mest efterfrågade författaren, men även deckare och skärgårdslitteratur är populärt.

– Många av de äldre herrarna går direkt till skärgårdshyllan med böcker om Stockholms skärgård, säger Therése Björkman.

Men för många är böckerna en bisak. Bokbåten är istället en plats där öborna samlas och pratar med varandra, som ett offentligt vardagsrum. Det är heller inte ovanligt att människor kommer ner till båten med kaffe och nybakt bröd. Det är uppenbart att biblioteket uppskattas av öborna, men det är också eftertraktat bland bibliotekarierna att få åka med på den fem dagar långa resan.

– Dels är det fantastiskt att åka ut i skärgården en vecka, men det är också människorna man träffar. Det är en sådan otrolig glädje när man kommer. Sedan tycker jag att det är jättekul att få ihop logistiken, säger Therése Björkman.

Inlägget Flytande bibliotek firar 70 år dök först upp på Tidningen Skärgården.

Region Stockholm avbryter arbetet med att etablera en ambulanshelikopter i Ullna i Österåkers kommun. I Värmdö hoppas man nu att få tillbaka verksamheten man tidigare hade.

Region Stockholm beslutade i juni 2021 att etablera en bas för regionens ambulanshelikopter i Ullna i Österåker. Enligt regionen var avsikten att arrendera marken i 50 års tid och själva äga byggnaderna som uppförs. Nu uppger regionen att markägaren Carl Douglas ändrat sig och istället förordar en hyreslösning av uppförda byggnader. Han uppges även vilja använda delar av området till egen helikopterverksamhet. Regionen gör bedömningen att projektet i och med detta blir för ekonomiskt osäkert och man inte kommer att ha tillräcklig rådighet över området. Regionen har därför beslutat att avbryta etableringen. Till tidningen Mitti skriver Carl Douglas att de tidigt meddelade Regionen om att det handlade om uthyrning av byggnaderna och att det  istället är kommunen som kovänt i frågan. Carl Douglas menar även att ett hyresavtal inte skulle bli dyrare än arrende. Regionen kommer nu att fortsätta utreda placeringen. Ambulanshelikoptern var tidigare förlagd i Värmdö, där kommunpolitikerna stridit för att få tillbaka verksamheten. 

– Så fort jag fick information om att det fanns planer på att avbryta etableringen i Ullna tog jag kontakt med regionledningen. Vi är väldigt tydliga i Värmdö att vi vill ha ambulanshelikoptern tillbaka, säger Carl Kangas (S), kommunalråd i Värmdö.

Enligt en tidigare utförd utredning är Bromma flygplats bäst lämpad för basen, men platsen ansågs inte som ett möjligt alternativ 2021. Hålludden i Värmdö rangordnades i utredningen först på fjärde plats, efter Bromma flygplats, Mellingeholm i Norrtälje och Ullna i Österåker. Men Carl Kangas menar att utredningen har brister.

– När tidigare lokaliseringsbeslut togs var jag kritisk till den matris som låg till grund för beslutet, framförallt eftersom den inte utgick från mer lämpade platser i Värmdö. Jag tycker att värderingen hade brister. Till exempel poängsatte man rådighet över mark där Ullna fick höga poäng, men det är bara att konstatera att det man bedömde vara långsiktigt tryggt inte visade sig stämma.

För Carl Kangas är placeringen viktig för få så snabba insatser som möjligt.

– Värmdö är den logiska placeringen om man vill ha korta utryckningstider i länet och i Stockholms skärgård. Snabbhet fram till insatsen borde vara styrande.

Inlägget Österåker tappar planerad ambulanshelikopter dök först upp på Tidningen Skärgården.

Varvet skulle montera motorer på båten men ljög för kunden och sade att båten istället skrotats. 

I själva verket hade man sålt båten till en privatperson och behållit pengarna själva.

Företaget Berntsen Marin ingick 2016 ett avtal med en förening som ägnar sig åt bistånd om att iordningställa en båt som tidigare använts av Försvarsmakten.  Båten skulle användas för transporter på Kongofloden. Som ersättning för arbetet skulle Arild Berntsen, ägaren av företaget, få en annan båt samt en container med annat gods från Försvarsmakten. Båten blev sedan liggande i flera år innan företaget, utan ägarens medgivande, sålde den till en privatperson för 150 000 kronor. När en företrädare för föreningen undrade hur arbetet gick med båten, ljög Arild Berntsen och förklarade att den var destruerad. Föreningen polisanmälde företaget, men anmälan lades ner. Av en tillfällighet lyckades Roslagens Sjövärnskår under en patrullering observera ett fartyg som liknade den efterlysta båten.

– Samtidigt som vi följer båten söker vi referenser på nätet och hittar uppgifter som stärker misstanken att det kan vara den eftersökta båten. Vi fotograferade och skickade in uppgifterna till Sjöpolisen, skriver fartygschef Johan Lindroth i ett pressmeddelande.

Utredningen mot Arild Berntsen återupptogs och han polisanmäldes misstänkt för förskingring. Själv menar han att den båt och det materiel han fick i ersättning för arbetet var nästan utan värde och att det var han som blev lurad av föreningen. Eftersom han lagt ner arbete på båten och hade en stor skatteskuld valde han att sälja båten och behålla pengarna. Att han ljög om saken för föreningen förklarar han med att han tyckte det var pinsamt att berätta som det var. Tingsrätten i Västmanland menade att hans invändningar inte fråntar honom ansvar och dömde honom i november förra året till 15 000 kronor i dagsböter för förskingring. Han dömdes även till att betala ett skadestånd till föreningen på 150 000 kronor. Berntsen överklagade domen men förlorade även i Svea Hovrätt som i mars i år fastställde tingsrättens dom.

Inlägget Sålde någon annans båt – behöll pengarna dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA.

Vad skriver ni egentligen om? Den ganska rimliga frågan får jag ofta höra och jag svarar nästan alltid samma sak: ööööhhh? Det kan ju tyckas enkelt att berätta vad man gör men det är faktiskt inte så lätt att ge ett rakt svar.

Det händer betydligt mer än man kan tro i skärgården. Nyheterna kan handla om allt möjligt: allt från autonoma robotar och surfande svanar till brutala mord. Men det är klart att vissa teman är återkommande, ett av dessa handlar om lagar och regler. Vi har skrivit spaltmeter om strandskyddsbrott, tvister i samfälligheter, polisutredningar och havererade upphandlingar. Tvister som på intet sätt är unika för Stockholms skärgård även om jag har känslan att det är fler konflikter där än på många andra ställen.

I veckans nummer skriver vi om ett fall som kanske kan vara den mest udda juridiska tvist som tidningen uppmärksammat. Det handlar om en markägare på Muskö som tyckte att grannens träd skymde för mycket och anlitade en bekant att utan tillstånd ta ner ett stort antal träd. Det låter nästan som en skröna, men historien är mer bisarr än så. Många turer senare visar det sig att den som sågade ner träden döms att ersätta den drabbade grannen med 4,6 miljoner kronor i skadestånd. Ingen småpotatis alltså!

Men det märkliga är att varken trädfällaren eller rätten tycker att han ska betala så mycket pengar, ändå blir det så eftersom hans juridiska ombud menar att hennes klient går med på motpartens skadeståndsyrkande. Att någon som ser sig som oskyldig frivilligt skulle vilja betala över fyra miljoner kronor till en okänd person är minst sagt osannolikt. Här har något gått väldigt fel. Högsta domstolen har beslutat att inte att ta upp målet men historien kommer sannolikt inte att sluta här.

Vi kommer att fortsätta bevaka fallet, liksom många andra rättsfall som redan pågår. Livet i skärgården handlar inte bara om bristande kommunikationer och service, för en del är nog även detaljstudier av olika regler och lagparagrafer en del av vardagen.

Inlägget Lagparagrafer en del av skärgårdslivet dök först upp på Tidningen Skärgården.

Mannen fick i uppdrag att fälla 31 träd på en tomt, men något tillstånd fanns aldrig. Mannen döms nu att betala 4,6 miljoner i kronor trots att rätten ansåg att 350 000 kronor var den skäliga summan.

Det var i september 2019 som en boende på Muskö anlitade en person att fälla 31 träd på dennes grannes tomt. Träden var mellan 75 och 100 år gamla. Men kvinnan som ägde tomten menar att hon varken känt till att man tänkte fälla träden, än mindre gett tillstånd till det.

– Det var ett kalhygge på min tomt, det såg ut som ett sår. Jag är uppvuxen där men klarar inte att vara där längre, säger kvinnan.

Hon lämnade därför in en stämning i tingsrätten både mot grannen och mot den som fällde träden. Kvinnan begärde 4,6 miljoner i skadestånd. Summan baserades på vad det skulle kosta att köpa in likvärdiga träd från en plantskola i Tyskland. Grannen säger att han inte har med saken att göra och trädfällaren anser inte att han gjort något fel.

– Jag kontaktade kvinnans advokat och frågade varför jag blev stämd, det var ju grannen de ville åt. Advokaten frågade om jag hade ett ombud och han gav mig ett telefonnummer till en jurist. Jag ringde henne och hon sade att det inte var några problem, berättar trädfällaren.

Trots ombudets försäkran ansåg tingsrätten att trädfällaren agerat vårdslöst och dömde både honom och kvinnans granne till att solidariskt betala skadestånd. Tingsrätten ansåg inte att det gick att köpa in likvärdiga träd och satte skadeståndet till 350 000 kronor. Kvinnan överklagade domen. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten men konstaterade att trädfällaren, via hans juridiska ombud, plötsligt ändrat sig och var beredd att betala det yrkade skadeståndsbeloppet om han ansågs skyldig. Mannen dömdes därför av hovrätten till att betala 4 636 498 kronor i skadestånd, varav 350 000 skulle betalas solidariskt med grannen. Domen kom som en total överraskning för mannen.

– Utan att jag har en aning om det skriver mitt ombud att jag godkänner att betala 4,6 miljoner för trädfällningen!

Mikael Kindbom, chefredaktör på nyhetsbyrån Blendow Lexnova, var först med att rapportera om fallet.

– Referenten i hovrätten är skyldig att föra anteckningar kring samtal med parterna i målet. Jag begärde ut noteringarna och kunde då se att han förmodligen var chockad över att trädfällaren gick med på det här. Han har flera gånger ringt ombudet och försökt få förtydligat om det stämmer att klienten hellre betalar 4,6 miljoner istället för 350 000 och hon har bekräftat att så är fallet.

Mikael Kindbom har i sin podd intervjuat advokaten Bengt Ivarsson, tidigare ordförande i Advokatsamfundet som riktar stark kritik mot hur det hela gått till.

– Det är intressant processrättsligt men också en tragik i att trädfällaren råkat illa ut på grund av ett bristfälligt ombud. Här har ombudet förorsakat sin klient en allvarlig ekonomisk skada genom att agera på det sättet.

Att kvinnans advokat ger motparten tips på ett ombud som inte är advokat och som han dessutom känner personligen, anser Bengt Ivarsson är olämpligt.

– Det kan bli hur mycket fel som helst som i det här fallet. Jag skulle bli förvånad om inte diciplinnämnden har synpunkter på det.

Advokaten säger till Skärgården att han känner motpartens ombud, men att de inte är vänner. Han säger även att han rekommenderade flera personer som han ansåg var duktiga, något som trädfällaren förnekar. Mikael Kindbom har bevakat rättsfall sedan 90-talet men säger att han aldrig stött på något liknande.

Fallet överklagades till Högsta domstolen som inte gav prövningstillstånd. Trädfällaren har nu anlitat en advokat och riktat skadeståndskrav mot sitt tidigare ombud. Eftersom ombudet är jurist och inte advokat så har hon inga etiska regler att förhålla sig till, men heller ingen ansvarsförsäkring som kan täcka ett skadestånd. Hon driver en enskild firma och kan därför bli personligt ansvarig. Bengt Ivarsson anser att trädfällaren gör rätt som riktar kravet mot sitt ombud.

– Det tycker jag är helt korrekt. Jag hade också framställt skadeståndskrav mot tidigare ombud.

Skärgården har sökt ombudet.

Inlägget Miljonsmäll för Musköbo efter nedfällda träd dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det föll ett lätt regn när det nya väderskyddet invigdes på Utö i förra veckan. Till skillnad från vanliga väderskydd har denna byggnad både möjlighet till förvaring, laddning av batterier och reparation av cyklar.

Ett 20-tal politiker, tjänstemän och lokala eldsjälar samlades under förra tisdagen vid bryggan i Gruvbyn på Utö för att inviga ett nytt servicehus på ön. Byggnaden är resultatet av ett EU-projekt som heter Arc gate, ett samarbetsprojekt mellan Region Stockholm och tre finska skärgårdskommuner. Det bjöds på bubbel och ett lätt regn föll när skärgårdsregionrådet Gustav Hemming (C) inledningstalade.

– Arc Gate, porten till skärgården. För några av oss som inte vuxit upp i skärgården kan det vara lite skrämmande och krångligt första gången man besöker den. Därför tycker jag att det är superhäftigt att ha som utgångspunkt hur man ska få en så bra port ut till skärgården som möjligt, sade Gustav Hemming.

Väderskyddet, eller servicehuset, som är byggt i hållbara material består av flera delar. Där finns möjlighet för besökare att parkera sina cyklar eller att ladda batterier eller telefoner. Det finns även en station där man kan serva eller reparera sin cykel. Besökare har även möjlighet att lämna sina saker i förvaringsboxar med kodlås. Strömmen levereras från solpaneler på taket. Projektet är till största delen EU-finansierat. Marie Östblom, projektledare vid Stockholm Archipelago, menar att den här typen av satsningar är viktiga för att locka utländska turister till skärgården.

– Sådana här satsningar är otroligt viktiga för att kunna marknadsföra skärgården. I Europa tänker många att vår natur är vildmark och då passar vandring in perfekt. Nu när vi jobbar med paketering mot naturtturism så inser vi att vi behöver en signaturled som lyfter skärgården. Det här skulle kunna vara en början på ett jätteprojekt där vi kan få många liknande byggnader. Vi vet att kunder vill se sådana här miljövänliga lösningar, säger Marie Östblom.

Idén till servicebyggnaden kom ursprungligen från finska skärgården, berättar Fredrik Nordbladh som är projektledare vid Region Stockholm.

– De har kommit lite längre än Sverige i att utveckla cykelleder i skärgården. Pargas hade innan projektet startade omkring 25 000 cyklister om året. Där fanns behovet att göra något för dem, men man såg också en möjlighet att hitta en annan målgrupp som vill cykla, till exempel äldre och familjer som med hjälp av elcykel kan ta sig runt, säger Fredrik Nordbladh.

Tanken att locka cyklister låg även bakom att väderskyddet hamnade just på Utö.

– Det vi egentligen ville göra var att skapa en ringled där man tar pendeltåget till Nynäshamn, sedan båt till Nåttarö, över till Utö och båten tillbaka till Årsta brygga. Därifrån kan man cykla tillbaka in till stan. Den biten har inte så bra vägar, men vi kunde inte få allt, säger Fredrik Nordbladh.

Byggnaden på Utö kostade 750 000 kronor att uppföra och förhoppningen är att fler ska byggas. Ritningarna är gratis att använda för intresserade. EU-projektet Arc Gate har pågått mellan 2019 och 2022 och har förutom det nu invigda servicehuset även resulterat i digitala informationsskyltar på flera replipunkter. I finska skärgården har sex liknande servicehus uppförts.

Inlägget Välutrustat väderskydd ska stärka turismen dök först upp på Tidningen Skärgården.

Norrtälje kommun har pekat ut ett område strax norr om Riddersholms naturreservat som ett framtida industriområde, men planerna får kritik.

I Norrtälje kommuns översiktsplan 2050, som ligger till grund för hur mark, vatten och bebyggelse ska användas i kommunen, pekas ett område norr om Riddersholms naturreservat ut som ett framtida industriområde. Enligt kommunen finns det ett väsentligt samhällsintresse av att etablera verksamheter och industrier nära Kapellskärs hamn. Kommunen anser inte att det finns något annat lämpligt område för ändamålet. En översiktsplan är ett övergripande dokument, det finns inget tidsplan eller beslut om att bilda industriområdet. Ett eventuellt beslut kommer dessutom att föregås av utredningar och miljöprövningar, men planerna har redan mött kritik.

– Det är ett överbelastat område redan som det är. Jag är mest orolig för att det blir ett industriområde i en så naturskön omgivning och att det blir begränsningar runt området. Jag tänker såklart också på att bullerstörningar, säger en boende i närheten som Skärgården talat med.

Ola Nordstrand är ordförande för Naturskyddsföreningen i Roslagen. Han tycker det är för tidigt att oroa sig över planerna.

– Jag tycker inte att man ska vara så orolig över översiktsplanen. När det närmar sig en detaljplan då är det skarpare läge, säger han.

Den utpekade marken ägs av en privatperson. Skärgården har sökt markägaren.

Inlägget Protester mot planer på industriområde dök först upp på Tidningen Skärgården.

I söndags firade Kapellskärs hamn ett tre år försenat 60-årskalas. Dagen bjöd på strålande väder och nyfikna fick en guidad tur ut till piren där man bland annat kunde få se Sveriges första installation av automatisk förtöjning av fartyg.

Vädret visade sig från bästa sidan när Stockholms hamnar i söndags firade Kapellskär hamns 63-årsdag. Något årligt firande brukar det vanligtvis inte vara i hamnen, men på grund av pandemin fick 60-årsfirande ställas in vilket gjorde att det fick bli i år istället. Under dagen kunde besökarna bland annat lyssna på livemusik som framfördes av Stockholms hamnars egen personal, titta på truckuppvisningar, träffa kustbevakningen, tullen och polisen eller gå en guidad tur inne på det annars stängda området.

– Den här är inte bara en födelsedag utan även ett sätt att uppmärksamma hur viktig hamnen är för närområdet, för Stockholmsregionen, för många människor och företag. Här pågår otroligt mycket, veckan om, dygnet om och året om, sade Stockholms hamnars vd Magdalena Bosson när hon inledningstalade.

Värdar för dagen var förutom Magdalena Bosson även hamnens driftchef Peter Lundman. Han berättade bland annat om hur Kapellskär fungerat som en viktig plats för båtfärder långt tillbaka i tiden.

– Det finns hällristningar från 1752 som visar hur Adolf Fredrik låg och väntade på gynnsamma vindar för att åka över till Finland. Det har alltid varit en viktig punkt, berättar Peter Lundman.

En gäst som uppmärksammades lite extra var Rosie Hermansson, 87, som är uppvuxen i närheten och som varit med på alla evenemang kring Kapellskärs hamn sedan invigningen 1960.

– Det är trevligt att vara här. Jag minns området innan det blev mark som användes överhuvudtaget, säger Rosie Hermansson.

En annan lokalbo som valt att komma till Kapellskär var Bino Drummond (M), kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje, som tog med sig sin dotter till festligheterna.

– Den här hamnen betyder mycket mer än vad många tror. Det är en port in i Sverige. Väldigt mycket av det som människor från norr till söder använder kommer faktiskt in härifrån, säger Bino Drummond.

Nelly Melin är en van besökare till hamnen. Hon har tidigare åkt med kryssningsfartyget Rosella omkring hundra gånger varje år! Nu har Rosella sålts och kryssningstrafiken upphört, men Nelly Melin kom till hamnen för att hälsa på bekanta.

– Jag tänkte bara komma hit och hälsa på lite folk i hamnen. Jag skulle nog gissa på att jag åkt med Rosella mellan 800 till 1 000 gånger totalt. Det var jobbigt när den såldes, säger hon.

Lite jobbigt blev det också när Magdalena Bosson stack fram mikrofonen och intervjuade henne framför alla närvarande.

– Hade jag vetat det här hade jag aldrig kommit hit. Jag trodde jag var inkognito nu när min båt inte åker längre, säger hon och skrattar.

Många av besökarna var nyfikna på att få komma in till hamnområdet bakom grindarna på en guidad tur, ett område som är stängt för allmänheten i vanliga fall. Under turen fick besökarna se hur den nyinstallerade elanslutningen för fartygen ser ut. Den kommer i första hand att användas av Finnlines fartyg. Besökarna kunde även se det nya automatiska förtöjningssystemet Moormaster från italienska företaget Cavotec, som hamnen är först i Sverige med att installera. Istället för att förtöja fartygen med linor så används stora sugplattor som fäster vid fartygsskrovet med hjälp av vacuum, något som uppges göra förtöjningen snabbare, miljövänligare och framförallt säkrare.

– Man ska kunna använda dem vid 95 procent av alla anlöp, men på vintern när det blåser kanske man även behöver en någon tross för att den ska ligga säkert, förklarade guiden.

Plattorna aktiveras och styrs av fartygen själva.

För den som inte kunde delta i firandet men gärna hade velat följa med in bakom grindarna är väntan inte så lång denna gång, för om bara ett par år lär det väl firas 65-årsdag.

Inlägget Försenat firande när Kapellskärs hamn fyllde 63 dök först upp på Tidningen Skärgården.

Leif Gisslén som bor i Värmdö fick en chockhöjning av avgiften på 400 procent när han skulle tömma sin avloppstank. Enligt kommunen är vägen för brant, något Leif Gisslén ifrågasätter.

Samma dag som slamsugningsbilen skulle tömma tanken hos Leif Gisslén fick han ett meddelande från Värmdö kommun om att tömning inte längre var möjligt. Enligt kommunen var vägen för smal och brant, trots att entreprenören under många år tömt tanken utan problem. Efter många samtal lyckades han till slut få ett undantag. När slambilen kom så stannade den 100 meter ifrån Leif Gissléns slamtank, vilket gjorde att man var tvungen att dra slangen sista sträckan.

– De kunde backa 300 meter i en brant backe men inte de sista 100 meterna på min väg som är mindre brant, säger Leif Gisslén.

På grund av den långa slangdragningen fick han en extra avgift på 2 500 kronor. Men eftersom entreprenören Miljövision ansåg att slangdragningen var komplicerad följde en servicebil med vid tömningen. Han fick därför ytterligare en räkning på 1 500 kronor för den extra personalen och för att slamtömningen tagit lång tid. Totalt kostade det 5 500 kronor istället för 1 200 som det vanligtvis kostar. Enligt kommunens taxor för slamtömningar kan man ta extra betalt för lång slangdragning, däremot finns ingen angiven taxa för lång sugtid eller komplicerad slangdragning. Kommunen erkänner nu att den fakturan var felaktig.

– Lång sugtid eller komplicerad slangdragning finns inte som avgift och är inget han ska debiteras för. Om det står så har det felaktigt debiterats, säger Tove Rosenblom, avfallschef i Värmdö.

Leif Gisslén ifrågasätter kommunens bedömning att vägen är för brant. Enligt kommunen har den en lutning på 30 procent vilket innebär en höjdskillnad på omkring 30 meter.

– Det är både omöjligt att köra på vägen och tömma tanken med en sådan lutning, säger han.

Leif Gisslén har låtit ett företag mäta lutningen. Den visar istället att vägen lutar 14,7 procent.

– Kommunens tjänstemän mätte lutningen med vattenpass. Det är ju en väldigt kort sträcka, enligt vägverket ska du helst mäta på 100 meter, säger han.

– Det är en vanlig väglutning ute i skärgården, säger Bert-Inge Lundh, som jobbar med att installera VA-anläggningar. Själv bor han vid en av vägföreningens vägar i området som har en lutning på 22 procent och på den vägen kör det slambilar och sopbilar regelbundet.

Tove Rosenblom säger att det inte finns någon exakt siffra hur mycket en väg får luta för att slambilen inte kan köra på den

– Det beror på vägunderlag och hur backen ser ut. Det går inte att säga exakt, man måste bedöma från fall till fall. Bedömningen gör vi i samråd med entreprenören.

Slambilar har kört ner på vägen i 14 år, varför går det inte längre?

– Den är jättebrant, det är ett stort riskmoment att köra ner. Vår entreprenör upplever att det hela tiden har varit farligt att köra i den backen.

Är det här inte bara ett sätt för entreprenören att göra det enklare för sig själv?

– Om man tänker på de som tömmer så är jag helt säker på att de hellre vill köra ner. För entreprenören kommer det ta längre tid och vara jobbigare men nästan inget mer betalt. Det finns inga incitament i det här för dem att inte köra hela vägen fram, säger Tove Rosenblom.

Leif Gisslén menar att entreprenören inför varje upphandling gör en riskbedömning vid varje enskild tömningsplats och att det innebär ett avtalsbrott att utan vidare ändra förutsättningarna.

– Frågan är om det är förenligt med lagen om offentlig upphandling att genomföra sådana omtolkningar? säger Leif Gisslén som vill att kommunens jurister ser över avtalet med Miljövision. Tove Rosenblom menar att det inte handlar om något avtalsbrott eftersom det aldrig handlat om att kommunen inte ska tömma avloppstanken.

För Leif Gisslén innebär förändringen stora extra kostnader för slamtömningarna. Tidigare betalade han runt 1 200 kronor, nu kommer notan istället att hamna på över 5 000 kronor. Enligt uppgift kommer även fler boende i området få kraftigt höjda avgifter.

Inlägget Kraftigt ökade kostnader för slamtömning i Värmdö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Vid Lågskär i Ålands skärgård kommer man under våren att kunna bedriva skyddsjakt på havsörnar för att skydda ejdrar, men i Sverige är något liknande inte aktuellt.

Ålands landskapsregering har beviljat skyddsjakt på som mest fem havsörnar vid Lågskär som är Finlands viktigaste ejderkoloni. I kolonin häckade 1 145 ådor förra året. Enligt landskapsregeringen har flera alternativa metoder testats, men med undantag för 2021, har man inte lyckats skydda ådornas ungar från havsörnar när de kommit ut i vattnet. Risken är att hela årskullen går förlorad och skyddsjakt ses därför som enda kvarvarande alternativ. Naturfotografen Magnus Rietz säger att han länge hävdat att havsörnar utgör en viktig förklaring till nedgången på ejder. 

– Jag har länge hävdat att havsörnar decimerar ejdern så till den milda grad. Jag har fått mycket mothugg, men jag är ute mycket i skärgården och kan inte undgå att observera det här.

Men att som Ålands landskapsregering gjort och bevilja skyddsjakt på havsörn tror han inte är en lösning på problemet.

– Att skjuta havsörn är svårt, men även om man skjuter fem örnar så kommer det inte på något sätt hjälpa ejderstammen, det kommer bara fem nya.

Per Risberg är vilthandläggare på Naturvårdsverket som är den myndighet som ansvarar för beslut om skyddsjakt på havsörn. Han säger att han inte känner till om Naturvårdsverket diskuterat frågan om jakt på havsörn för att skydda ejder.

– Det är en naturlig predation att örnar äter andra fåglar, det är kanske därför frågan inte dykt upp. Naturvårdsverket har möjligheten juridiskt sett att bevilja skyddsjakt på havsörn, men det finns vad jag vet inga särskilda diskussioner om skyddsjakt på örn för att hålla nere predation på någon annan art i nuläget. Men kommer det en ansökan så får vi ta ställning till den då i så fall, säger Per Risberg.

Magnus Rietz menar att ejdrar börjat söka sig närmare människor som skydd och tror att en ökad mänsklig aktivitet kan hjälpa ejdern.

– Där det finns mänsklig närvaro har ejdern börjat häcka mer. Om man på något sätt kan bemanna bodar och stugor långt ut i skärgården under ejderns häckningsperiod kanske man kan stävja predationen.

Inlägget Skyddsjakt på örnar ska rädda ejdern dök först upp på Tidningen Skärgården.