Boende i mellanskärgården har hamnat på efterkälken vad gäller fiberutbyggnaden, men om allt går som det ska kan många arbeten komma igång redan under våren.

Många fastighetsägare i skärgården har fått vänta länge på möjligheter att installera fibrer i sina hus. Men nu kan snart väntan äntligen vara över. Företaget Global Connect (tidigare IP-Only), som nyligen kopplat in ett stort antal fastigheter på Torö, håller nu på med tillståndsansökningar och markägaravtal för en lång rad öar i mellanskärgården.

– Det har funnits många initiativ för att få fram fiber på olika öar, men man har tidigt insett att det är komplicerat och kostnadsdrivande att få till det själva. Det är många markägare man ska prata med och stora delar av områdena är naturskyddade och kräver tillstånd och dispenser. Vi har möjlighet att ta oss an projekten med helt andra resurser, säger Björn Schmidt som är ansvarig för Global Connects bredbandsprojekt i skärgården.

Björn Schmidt säger att det funnits en stor efterfrågan bland öbor att bygga en digital infrastruktur på öarna. Bara i Värmdö skärgård handlar det om omkring 750 fastigheter, men förutsättningen har hela tiden varit att man skulle få statliga stöd för att kunna påbörja projektet. I stödet som beviljades 2021 fick även fritidshus räknas med, vilket var avgörande för att få det ekonomiska förutsättningarna på plats.

– Vi hade en bra timing när vi sökte bidrag från Post-, och telestyrelsen 2021 eftersom man även kunde inkludera fritidshus. Hade vi inte fått stöd för att bygga även till fritidshus hade inte de ekonomiska förutsättningarna funnits, då skärgården är en landsbygd med en väldigt stor andel fritidsboenden. Nu spekuleras det hur det kommer att bli följande år, men det finns ett behov från folk som bor i skärgården att kunna ha tillgång till digital infrastruktur som alla andra. Vi såg under pandemin att många ville flytta ut och jobba från sommarstugan. Även deltidsboende är viktiga för de som bor permanent på öarna.

Global Connect kommer att dra fiber till de flesta öar där det finns hus även om ingen på ön vill ansluta sig just nu.

– Bredband ska finnas på ön att tillgå när man väl vill ha det. En långsiktig tanke är att vi ska kunna bygga vidare på nätet i samverkan med lokala krafter.

Att bygga ett bredbandsnät i skärgården innebär både större utmaningar och högre kostnader jämfört med projekt på fastlandet.

– Den största utmaningen är framförallt alla tillstånd som ska beviljas, men även kostnaderna vi har i samband med att verka i sån miljö där det i princip bara är ren granit och urberg är ett problem.

På fastlandet finns många statliga och kommunala vägar där kablarna kan grävas ner, men i skärgården behöver man komma överens med ett stort antal fastighetsägare, vilket ibland kan vara krävande.

– Vissa markägare säger blankt nej men den absoluta merparten är positivt inställda, då de ser samhällsnyttan. Alla markägare får en schablonmässig ersättning för den förläggningen som sker på deras mark. Däremot säger vi i princip nej till alla specialuppgörelser med markägare, säger Björn Schmidt.

Björn Schmidt säger att arbetena kan komma igång när tillstånden finns på plats. Det är osäkert hur snabbt det kan gå, men förhoppningen är att kunna starta redan till våren så att de första hushållen kan anslutas under sensommaren.

Enligt krav från PTS får anslutningsavgiften inte överstiga 40 000 kronor, men fastighetsägarna har möjlighet att få så kallat ROT/RUTbidrag som sänker kostnaden en del. De fastighetsägare som väljer att inte dra in fiber just nu kan få vänta länge på att göra det i efterhand eftersom man först behöver samla ihop flera fastighetsägare och tillstånd i området för att hålla nere kostnaderna för installationen.

– Det gäller att passa på och smida medans järnet är varmt innan vi sätter igång på allvar, säger Björn Schmidt.

Fakta/Öar som kan få bredband under 2023

Sollenkroka ö

Galtholmen

Lådna

Arbodaön

Ängsholmen

Gällnö

Hjälmö

Karklö

Högsholmen

Trångholmen

Björkholmen

Alsvik

Träskö

Svartsö

Västerholmen

Ramsö

Inlägget Nu tar utbyggnaden av bredband fart i skärgården dök först upp på Tidningen Skärgården.

…i Möjaskärgårdens bredbandsförening

Varför valde ni att sälja ert nät till Global Conncect (IP-Only) för några år sedan?

– Möjaskärgårdens bredband har idag cirka 500 abonnenter fördelat på 52 öar, det är ett vidsträckt nät. Vi kopplade in de första abonnenterna i april 2015. Vi förstod att stödet vi fått inte skulle täcka att bygga ut stamnätet i det områden vi ville bygga ut det i. Vi kunde inte som initiativtagare dra en gräns och till exempel strunta i Norra Stavsudda, utan fick låna upp egna pengar och byggde stamnätet så att det täckte det område vi lovat att täcka. Men vi hade en skuld som vi måste hantera på något sätt.

Sköter ni fortfarande bredbandsnätet?

– Ja, huvudorsaken till att vi sålde var att vi insåg att det skulle gå att förhandla fram ett avtal med IP-Only som gav oss rätten att bygga ut åt vilket håll vi ville samt rätten att ta hand om drift och förvaltning. Föreningen finns kvar och driver vidareutbyggnaden på uppdrag av IP-Only. Vi tyckte att vi fick kvar de delar som vi tycker är bra, nämligen att förhandla fram nya avtal och bedöma vilka kunder vi vill få med. Hade vi inte fått till ett avtal med IP-Only hade vi inte sålt, vi hade nog klarat ekonomin ändå. 

Vad är fördelen att ni sköter driften av nätet?

– IP-Only förstod hur mycket driften och underhållet kostar om man inte har personal på plats. Vi såg också det här som goda arbetstillfällen för skärgården. De normala drift- och underhållsorganisationer som används vad gäller fibernät fungerar dåligt i skärgården. De har inga båtar, vi har många gånger sett hur de hamnar i Stavnäs eller Sollenkroka och undrar varför vägen tar slut. Det låter som ett skämt, men det har hänt. Det krävs både lokalt kunnande och logistik för att fel ska gå att reparera. Man måste kunna ta sig dit och ha personal som kan hantera tekniken i den miljö vi installerade den i. Man kan till exempel inte alltid kräva en grävmaskin utan ibland få gräva för hand.

Ser du något problem med att en operatör nu äger stora delar av skärgårdens nät?

– Nej, det här är en bransch som bygger på mängd och antalet kunder som köper tjänster i nätet. Väldig många kunder köper inte tjänster hela året, utan bara kanske under 8-9 veckor, men nätet ska underhållas under hela året. Det gör att det nog är bra att näten ägs av en stor aktör. Skulle man fragmentera näten i flera delar så blir de var för sig olönsamma. De tjänster du kan köpa som kund är fullständigt öppet så det är där den lilla konkurrensen finns.

Ni har haft bredband på Möja länge, tycker du att det förändrat livet på ön?

– Ja, under pandemin var det extremt, vi hade samma omsättning i butiken här som under en sommarmånad. Många satt här och jobbade professionellt. Pandemin införde en vana till distansarbete som fortfarande hänger i. Det kan vi se på trafikstatistiken, men kan kan önska sig att ännu fler skulle göra det. Det har stor betydelse för alla delar i ett sånt här litet samhälle. 

Inlägget Fem frågor till Sune Fogelström… dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. På 1800-talet kommunicerade man i skärgården med hjälp av optiska telegrafstationer utplacerade på höga höjder med fri sikt. Från ytterskärgården kunde viktiga budskap på bara någon timme skickas hela vägen in till Stockholm. Metoden användes i ungefär 100 år innan den var helt ersatt av den elektriska telegrafen. Men den optiska kommunikationen var inte uträknad utan har tagit revansch, denna gång i form av ljussignaler i glas- eller plastfibrer, så kallad fiberoptik, som är den teknik som används vid bredbandsuppkopplingar. 2015 kopplades de första kunderna på Möja upp, därefter har många andra projekt slutförts, bland annat kring Blidö och i Värmdö och Haninges yttre skärgård. Betydelsen av fiberuppkopplingarna på öarna kan knappast överskattas. Under pandemin strömmade människor ut till sina fritidshus eftersom bredbandet gjorde att man kunde arbeta hemifrån. Vissa av ö-butikerna hade enorma ökningar i omsättning under höst och vinter. Fler människor i skärgården året runt gav också en ökad efterfrågan på olika kringtjänster som båttaxi, reparationer, underhåll och annat. Ett jättelyft för många öar som kämpar för att behålla grundläggande service.

Vissa områden har dock hamnat på efterkälken, bland annat Värmdös inre skärgård där hundratals fastighetsägare länge fått vänta på bredband. Glädjande nog kanske det vänder nu. Om företaget Global Connects planer går i lås kommer man redan i vår att börja dra fiber till ett stort antal öar i Värmdös och Vaxholms kommuner. Något som gör företaget till en av de största nätägarna i skärgården. Uppkopplingarna kommer förhoppningsvis att innebära ett stort uppsving i områdena. Butikerna kommer att få stabilare nät och det är inte är otänkbart att vissa husägare överväger att flytta ut permanent till sina fritidshus, så viktigt är bredband idag. Mobila nät kan fungera bra, men är långsammare, har begränsningar i datamängder och kan inte jämföras med fiber. Många familjer vill ha snabba och obegränsade nät, inte bara för jobbet skull, utan även för att ta del av tv, spel eller filmer. 

Bredband är såklart inte är det enda som krävs för att människor ska bosätta sig i sina fritidshus. Förhoppningsvis kommer politiker i kommun och region att ta fram vettiga förslag som underlättar för människor att flytta ut, men öar som Sollenkroka ö och Gällnö ligger bara minuter bort med båt från fastlandet. Kan det bli enklare egentligen? Har du hus där finns det väl inga ursäkter längre, det är bara att börja packa!

Inlägget Nu finns väl ingen ursäkt längre? dök först upp på Tidningen Skärgården.

Snart kan en ny lada på Norrgården på Ingmarsö komma att byggas, det står klart efter att länsstyrelsen avslår överklagandet av bygglovet för ladan.

Turerna kring den planerade ladugården på Norrgårdens lantbruk på Ingmarsö har pågått i snart två år. I januari förra året beviljade Österåkers kommun Norrgårdsstiftelsen bygglov för ladugården men beslutet överklagades av grannar som hade synpunkter på placeringen och utformningen av byggnaden. Länsstyrelsen instämde i grannarnas åsikt om att byggnaden inte smälte in i den befintliga bebyggelsemiljön och upphävde bygglovet med hänvisning till att byggnadens utformning bättre behöver anpassas till den omgivande miljön. 

Med hjälp av en bygglovsantikvarie och en arkitekt togs nya handlingar med en annan utformning fram, som godkändes av byggnadsnämnden. Men även det bygglovet överklagades till länsstyrelsen, som den 20 januari avslog överklagan.

 – Det är ett väldigt positivt besked från länsstyrelsen. De har på ett bra sätt svarat på alla punkter som fanns med i överklagandet, säger Bertil Ågren, som sitter i stiftelsens styrelse.

Ni har fått ändra byggnadens utseende, är ni nöjda med hur den kommer att se ut nu?

– Ja det är vi. I första bygglovet hade vi tänkt använda ett pulpettak på ladugården för att på så vis få ner höjden för att tillmötesgå grannarnas önskemål.  Nu har vi inte ett riktigt lika solenergieffektivt tak, men det blev snyggare och mer anpassat till kulturmiljön.

Hur viktigt är det att ni får bygga ladugården?

– Det är oerhört viktigt och avgörande för att stiftelsen, med vår arrendator, ska kunna förvalta Ingmarsös betes- och åkermarker och därmed bibehålla de öppna landskapen och den biologiska mångfalden med en verksamhet på Norrgården med en förvaltning.

Norrgårdsstiftelsens arrendatorer, familjen Boersma, ska bedriva jordbruk med mjölkproduktion och ett gårdsmejeri. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till mark- och miljödomstolen, men om beslutet står fast räknar styrelsen med att kunna börja bygga under våren och att ladugården står klar till hösten då korna behöver stallas för vintern

Namnet ”Hattes ladugård” kommer från tv-personligheten Hans Furuhagen som tillbringade mycket tid på Ingmarsö och engagerade sig i utvecklingen på Norrgården och Ingmarsös öppna landskap.

Inlägget Länsstyrelsen ger klartecken för Hattes lada dök först upp på Tidningen Skärgården.

Den 16 februari införs förbud mot blyghagel vid jakt i och i närheten av våtmarker, men förbudet har väckt stark kritik från jägare som menar att reglerna är vaga.

På torsdagen den 16 februari infördes en ny EU-förordning som innebär ett utökat förbud mot att använda blyhagel. Enligt de nya reglerna är det förbjudet att använda eller bära blyhagel inom 100 meter från en våtmark. Samtidigt utökas definitionen på vad som anses vara en våtmark väsentligt jämfört med tidigare definition. Men exakt hur omfattande det blir är ännu inte klarlagt.  Trots det ligger ansvaret för att följa reglerna  på de enskilda jägarna. Naturvårdsverket rekommenderar jägare att använda blyfritt hagel om man vill vara säker på att göra rätt. Jägare Skärgården pratat med är kritiska mot hur lagen har utformats.

– Det är allmänt accepterat att man inte skjuter med blyhagel i våtmarker, men EU har nu klassat i princip hela Sverige som våtmark. Jag bor 76 meter från havet. Om det räknas som våtmark så kan jag inte ha blyhagel i mitt vapenskåp, säger en jägare på Muskö som vill vara anonym.

Det allra vanligaste alternativt till bly är stålhagel, men det är ingen bra ammunition, menar jägaren, eftersom stålhagel kan rikoschettera när den träffar olika ytor och därmed riskera att skada jägaren som skjuter.

– Minkjakt går inte att bedriva med stålhagel. Det kan handla om snabba skott i bergsskrevor och stenrösen på nära håll. Det är livsfarligt.Samma sak gäller vid eftersök. Man har ingen möjlighet att vänta tills det är skjutmässigt säkert. Det handlar om att avsluta ett djurplågeri där djuret ska avlivas så fort som möjligt, säger mannen.

Myndigheter som Försvarsmakten och polisen har undantag från förbudet, men det är fortfarande oklart om även eftersöksjägare, som får uppdrag av polisen, kan bli undantagna vid eftersöksjakt.

Förutom problemet med rikoschetter så är många av de vapen som används idag inte gjorda för stålhagel och jägare kommer därför att tvingas köpa in nya vapen om de vill jaga nära våtmarker. Ett alternativ kan vara att använda hagel gjorda i vismut eller tungsten, men dessa är svåra att hitta hos handlare och betydligt dyrare än blyhagel.

Jägaren på Muskö är inte ensam i sin kritik. FACE, federationen för sju miljoner jägare i 37 länder i Europa, riktade kraftigt kritik mot förslaget när det först lades fram 2020 och menade bland annat att reglerna kan vara förvirrande för jägare. Förra hösten genomförde FACE en stor intervjustudie som visade att en av fyra jägare skulle sluta jaga om ett närapå totalförbud på blyammunition infördes.  30 procent uppgav sig komma att jaga mindre.

Bly är en metall som ansamlas i levande organismer och syftet med förbudet är att skydda fåglar och andra djur. Den 22 februari arrangerar Riksdagens jakt- och fiskeklubb tillsammans med Svenska Jägareförbundet ett seminarium där följderna av förbudet ska diskuteras.

Inlägget Stark kritik mot blyghagelförbud dök först upp på Tidningen Skärgården.

Stig Dahlström i Dalarna ville skapa ett flytande drömhem, men hamnade istället i en rättslig mardröm. Han tvingas nu ta bort sin husbåt från sjön Båtstjärnen eftersom domstolarna inte accepterar att det handlar om en båt.

Stig Dahlström i Rättvik äger en 12 meter lång och 10 meter bred husbåt som han har i sjön Båtstjärnen intill sin lantbruksfastighet. Men Länsstyrelsen i Dalarna har beslutat att han måste ta bort båten från sjön eftersom myndigheten menar att det inom strandskyddade och landskapsbildsskyddade områden är förbjudet att uppföra byggnader. I förarbetena till miljöbalken, där strandskyddsreglerna är inskrivna, framgår att flytande konstruktioner i vissa fall ses som byggnader. Som exempel nämns stadigvarande förankrade husbåtar. Att Stig Dahlström ett hundratal gånger varje år kör husbåten för motor från bryggan och ankrar den på olika platser i den åtta hektar stora sjön innebär, enligt länsstyrelsen, inte att båten/byggnaden kan ses som något annat än att den är stadigvarande förtöjd. Beslutet fick Stig Dahlström att gå i taket.

– Det är ett helt galet beslut, det ändrar praxis för vad som är en båt och en byggnad. Vi tänkte att de avsiktligt misstolkat lagen, vi var övertygade om att vi i mark- och miljödomstolen skulle få rätt. Båten kan inte vara stadigvarande förankrad om den körs  20 mil och ankras om uppemot 100 gånger.

Stig Dahlström överklagade beslutet först till mark- och miljödomstolen och senare till mark- och miljööverdomstolen (MÖD) som båda gick på länsstyrelsens linje.

– Nu spelar det inte längre någon roll om en husbåt ofta är under förflyttning, det är ändå en byggnad, säger Stig Dahlström, som påpekar att husbåten även enligt plan- och bygglagen bara kan ses som en byggnad om den är varaktigt placerad på viss plats i vatten.

Det finns ingen rättslig definition på vad som är en husbåt. En del är fartyg som gjorts om till bostäder, andra ser mer eller mindre ut som vanliga hus placerade på flytande plattformar. Stig Dahlströms husbåt är av den senare kategorin, men liksom konventionella fartyg har den framdrift, styrinrättning, lanternor, mistlur, ankare och är registrerad som ett fartyg hos Transportstyrelsen. För Stig Dahlström är husbåten självklart en båt.

Hovrättsrådet Henrik Jonsson vid Mark- och miljööverdomstolen säger att han inte kan uttala sig om domen på grund av sekretess och hänvisar till länsstyrelsens motivering i beslutet från 2021. Johanna Jansson är handläggare för strandskyddsfrågor på Länsstyrelsen in Dalarna. Hon var inte med och fattade beslutet men känner till fallet. Hon säger att frågan om att husbåten skulle tas bort var ganska okomplicerat och hänvisar till flera domar där motordrivna bastubåtar setts som byggnader. Ingen av domarna rör dock den typ av beboeliga båtar som Stig Dahlström har. När det gäller rättsfall med husbåtar liknande Stig Dahlströms så finns det ett fall i Hudiksvall och ett i Vänersborg. Vid båda dessa tillfällen har länsstyrelserna förlorat rättstvisterna och domstolarna bedömt husbåtarna som fartyg och inte byggnader. Trots det har varken länsstyrelsen eller domstolarna tagit någon hänsyn till detta när det gäller Stig Dahlströms husbåt. I ett annat rättsfall där en husbåt konstruerats som ett mindre enbostadshus ansåg Regeringsrätten att det var en byggnad eftersom den skulle ligga förtöjd på samma plats i två år. Däremot hade utformningen av båten ingen betydelse för rätten.

För att kunna ha kvar båten har Stig Dahlström sökt dispens för den men fått nej i domstolarna. Däremot har han fått besked av MÖD att han inte behöver någon dispens för att placera en 22 meter lång och fem meter bred lyxyacht i sjön.

– Jag hittade en bild på en lyxkryssare som heter Franlica på internet som jag ansökte om dispens för. Den har fyra sovrum med toaletter och duschar i varje samt salong och soldäck. Franlica skulle ta upp lika stor yta i vattnet och användas på exakt samma sätt som husbåten. Det är en jättebåt i de här vattnen.

Skillnaden, enligt MÖD, är att yachten inte ger ”intryck av att vara avsedd för boende”, en bedömning som Stig Dahlström inte ger mycket för. Han säger att det finns två sovplatser på hans husbåt, medan man kan bo nio personer på Franlica, dessutom med betydligt högre komfort.

– Det är orimligt att det kan gå till så här i domstolarna. Jag hade aldrig låtit bygga husbåten om jag förstått att det här skulle bli resultatet.

På frågan varför Stig Dahlström får ha en 25 meter stor och fullt beboelig fritidsbåt vid bryggan, men inte husbåten säger Johanna Jonsson att mark- och miljööverdomstolen tydligt förklarat att det ena är en båt men det andra en byggnad, men hon kan inte säga var gränsen mellan dem går utan att det är upp till gemene man att avgöra.

Om Stig Dahlström sätter upp en mast och segel på husbåten skulle gemene man då se den som en båt?

– Nej det går inte att säga förrän man har ett riktigt fall med en ritning. Jag kan inte svara på var gränsen går.

Enligt länsstyrelsen måste man kunna skilja på husbåtar och fritidsbåtar eftersom risken på sikt annars är att människor utnyttjar lagstiftningen för att förankra hus vid populära stränder, vilket skulle inskränka på allmänhetens tillträde. För Stig Dahlström blir det nu i praktiken omöjlig att använda husbåten även i andra sjöar och vattendrag, men han ger sig inte. Han menar att MÖDs domslut är i strid med lag och går stick i stäv med tidigare domar om när husbåtar ska betraktas som byggnader. Han kommer att begära resning i högsta domstolen.

Husbåtar inne i stadskärnor ingår ofta i stadsplaneringen och kommer inte att påverkas av domen. För husbåtar inom strandskyddade områden kan domen dock innebära att ägarna måste ta bort dem.

Inlägget Husbåt fall för Högsta domstolen dök först upp på Tidningen Skärgården.

Från storstadens myller i danska Århus tog Anna Rämert och sambon Martin Maegaard Sørenssen beslutet familjen skulle flytta till Nämdö i Stockholms skärgård. Ett år senare ångrar familjen inte beslutet och vill gärna uppmuntra andra som har möjligheten att ta steget.

Himlen är metallgrå och ligger som ett tungt täcke över marken när jag, något försenad, kliver av båten vid Bunkviks brygga på Nämdö. En bit upp står Anna Rämert och väntar tålmodigt. Hon och hennes familj har bott på Nämdö i snart ett år och jag har kommit för att hälsa på och höra mer om hur det varit att flytta från Danmarks näst största stad Århus till en glesbefolkad ö i Stockholms skärgård. Vi vandrar upp mot huset som ligger ett stenkast bort inbäddad i ett skogsparti med en betagande vacker utsikt över vattnet med Orrön en bit ut. Vi kliver in genom farstun och sätter oss vid ett bord framför den stora, varma kaminen.

– Jag flyttade ut hit i april förra året och resten av familjen kom hit i maj. Det var en härlig tid att komma. Tanken var att få uppleva årstiderna här ute, säger Anna Rämert.

Att familjen hamnade på Nämdö var ingen slump, de har varit där många somrar eftersom Anna Rämerts föräldrar äger huset. När de tog beslutet att flytta från Danmark hade de därför en bra bild av vad de gav sig in på.

– Jag hade varit här många somrar, men det är såklart en stor skillnad på att vara här på sommaren och att bo här året om, säger Martin Maegaard Sørenssen.

– Vi bodde mitt i stan i Århus. Ungarna gick på en stor stadsskola med flera hundra elever. Men vi ville uppleva hur det var att bo så här på en ö. Jag kände att jag ville jobba lite mindre och det passade att göra det innan barnen blev för stora, säger Anna Rämert.

Sonen Aksel, som är fem år, är hemma för dagen och tassar nyfiket fram och sätter sig i mammas knä när vi pratar. Hans storebror Folke, som är nio år, har åkt till skolan på Runmarö tidig på morgonen. Både Anna Rämert och Martin Maegaard Sørenssen jobbar som arkitekter och har möjlighet att jobba hemifrån. Jag undrar om det blev som de tänkt sig.

– Det tycker jag, men vintern har varit hård. Det är mörkare än man tänker sig. Sedan är det utmaningar med vatten och värme, saker som man är van vid att det fungerar, säger Anna Rämert.

– Jobbar man på distans och sitter inomhus framför datorn ser man faktiskt inte solen. När man bor i en stad finns det alltid ljus, men här är det kolsvart klockan tre, säger Martin Maegaard Sørenssen.

Delar av Stockholms skärgård räknas som extrem glesbygd och skillnaden mellan att bo i städer eller samhällen och på en ö är minst sagt stor. Vintertid går det till exempel enbart ett fåtal turer till fastlandet. Särskilt knepigt har det varit med skolskjutsen vintertid för barnen som går förskola och skola på Runmarö.

– De åker halvsju på morgonen, sedan tar det en timme på båten. De hinner inte äta frukost hemma, och nästan inte på skolan heller. De kan inte heller köpa något på båten eftersom de inte tar emot kontanter, säger Martin Maegaard Sørenssen.

Anna Rämert säger att det fungerar bättre under övriga tider på året.

– Turerna med den mindre båten Gripen är helt annorlunda. Det är samma kapten varje dag, han känner ungarna och har hand om dem på ett helt annat sätt. Resan går också dubbelt så fort. Det där har vi försökt förklara för kommunen att det finns en skillnad.

På det stora hela är paret ändå nöjda. 

– Det har gått bra. Skolan på Runmarö är jättebra och alla är väldigt hjälpsamma, säger Anna Rämert.

Paret har aldrig ångrat sitt beslut att flytta till Nämdö men har ändå bestämt sig för att flytta hem igen till Århus efter sommaren.

– Vi har ju ett liv där också. Vi har hela tiden sagt att det var för ett år, även om det varit lite öppet att vi kunde stanna, säger Anna Rämert.

– Vi saknar familj och vänner. Det är den största anledningen till att vi vill flytta tillbaka, säger Martin Maegaard Sørenssen.

När jag frågar om de hade valt att stanna om något varit annorlunda, tittar de på varandra ett par sekunder och säger att det inte handlar om att något varit fel eller att de saknas något.

– Nu har vi testat det här och vi tycker det varit kul och intressant på många sätt. Vi har blivit jätteväl mottagna, mer än förväntat. Jag älskar att bo här i min skog och mitt vatten, säger Anna Rämert.

Båda är överens om att de skulle råda människor att flytta ut till en ö om de har möjlighet.

– Om har lust att prova ska man göra det. Det är härligt att bo så här även om det är utmaningar. Jag hoppas folk förstår att det inte är för stora utmaningar bara, säger Anna Rämert.

Innan jag går tillbaka till Bunkviks brygga för hemfärd tar vi en liten promenad runt gården. Ett trettiotal meter bort står flera hjortar lugnt och tuggar på gräset. Stora, gamla träd sträcker sina kala grenar som fingrar mot himlen. En gammal ask har blåst omkull och lagt sig att vila vid vassen intill strandkanten. Nere vid vattnet finns ett litet hus med pentry, sovplats och bastu intill en brygga. Det är en fantastisk idyll, samtidigt kan man förstå vilket stor omställning det är att flytta ut till en ö.

– Jag kommer att sakna  naturen och ön. Att vakna upp och sitta på trappen och dricka kaffe och titta på hjortarna. Jag kommer att sakna alla nya vänner vi fått här och äventyret, säger Anna Rämert.

– Men vi har en annan anknytning till ön nu som vi tar med oss, säger Martin Maegaard Sørenssen.

Inlägget Från stadens heta puls till stilla ö-liv dök först upp på Tidningen Skärgården.

Bostadsrätterna på Sandhamn som nu är ute till försäljning kommer att bli bland de dyraste i hela Stockholms län. Samtidigt är intresset stort för det omdiskuterade projektet.

Försäljningen av de planerade lyxhusen och lägenheterna intill Sandhamns seglarhotell har nu inletts. Totalt handlar det om 24 objekt marknadsförda som sjövillor och studios, de flesta med egen uteplats och möjlighet till båtplats. I området kommer att finnas en gemensam pool, festlokal och bastu. Bostäderna kan ägas av både privatpersoner och av bolag med möjlighet till uthyrning via Seglarhotellet. Torsdagen den 23 februari sker en första visning med säljstart dagen därpå. Enligt mäklaren Robert Nordstrand är intresset redan stort. Särskilt för de mindre lägenheterna.

– Vi har många som vill köpa, så det kommer tyvärr inte räcka till till alla.

Bostäderna kommer att vara hotellägenheter med möjlighet till room service, hotellfrukost och städning. 

– Det är hotellägenheter vi säljer. Man måste teckna avtal med hotellet om att hyra ut lägenheterna. Det går inte att hyra ut fritt hur man vill, säger Robert Nordstrand.

De flesta spekulanter som vill köpa är privatpersoner, men det är oklart i vilket utsträckning man vill bo i husen själva eller hyra ut. Trots ett läge på marknaden med allt högre räntor ligger priserna nära rekordnivåer i Stockholm. Den dyraste lägenheten är 66 kvadratmeter stor med ett utgångspris på 15 miljoner kronor. Den billigaste lägenheten kostar 2 750 000 och är på 23 kvadratmeter. De flesta lägenheter kommer att säljas med fast pris. Inflyttning beräknas kunna ske till sommaren.

Projektet har kantats av protester och överklaganden från ortsbor som ansett att byggnaderna inte smälter in i miljön. Man har också haft synpunkter på upplägget med privata bostäder som samtidigt fungerar som hotellrum.

Inlägget Nu startar försäljning för kritiserat projekt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det ökända företaget Roslagens jakt och vilt vill ta över stora jaktmarker på Gräsö, vilket orsakat en proteststorm på ön. Företaget har tidigare varit misstänkt för jaktbrott i en rad olika utredningar och öbor misstänker nu att företaget illegalt börjat släppa ut dovhjortar på Gräsö.

För några år sedan såldes ett flera tusen hektar stort område på Gräsö till finansmanen Tommy Hegestrand från Jönköping. Markerna är fina jaktområden som under många decennier delvis arrenderats av jaktlag på Gräsö. Men strax efter försäljningen fick jägarna besked om att arrendeavgiften skulle tredubblas, vilket gjorde att man inte längre hade möjlighet att jaga där. Istället tog Svenska Jägareförbundet över jakten på markerna. 

I mars 2022 hörde en privatperson av sig till Christer Johansson som är ordförande för Gräsö älgskötselområde. Mannen, som sade sig företräda Tommy Hegestrand, undrade hur jaktlagen på ön skulle ställa sig till att sätta ut dovhjort på Gräsö. Sven Myhrberg som sitter i älgskötselområdets styrelse ringde då upp Tommy Hegestrand.

– Vi svarade att vi inte kunde ställa upp på det och fick som svar från Tommy Hegestrand att han skulle lägga ner det hela. Men när vi pratade med länsstyrelsen tyckte de att vi skulle vara uppmärksamma så det ändå inte sker ett utsläpp, men vi trodde ju inte att någon skulle göra något illegalt.

Ett par månader senare observerades dock en djurtransport med vad ett vittne kallar ”konstiga djur” på färjan till Gräsö. Dagen efter sågs åtta dovhjortar för första gången någonsin på ön. 

– Vi ansåg att det handlade om illegala utsättningar och polisanmälde händelsen, säger Christer Johansson.

I januari får Jägareförbundet oväntat och utan egentlig förklaring besked om att deras arrende är uppsagt från sommaren 2023. Därefter har minst en till djurtransport observerats på färjan. Klockan 04.30 på morgonen den 1 februari observerades hur ett fordon med ett djursläp tillhörande Roslagens Jakt och Vilt åkte över med färjan. Släpet sågs sedan parkerat på Tommy Hegestrands mark, strax intill den plats där man bara någon timme senare observerade ytterligare dovhjortar. Samma kväll fotograferade en Gräsöbo ett 20-tal dovhjortar i närheten av platsen, djur som tidigare inte funnits på ön. Samtidigt får jaktlagen på Gräsö veta att Tommy Hegestrand vill att Roslagens jakt och vilt ska bli ny arrendator av jaktmarkerna. VD:n för Roslagens jakt och vilt, Klas Henriksson, skickar ut ett sms till jägare på ön som han vill bilda ett jaktlag med.  Kostnaden är 20 000 kronor per år och han utlovar bland annat jakt på dov- och kronhjort samt möjlighet till att jaga mufflonfår.

– Vi har aldrig tidigare haft dovhjort eller kronhjort på ön. Han skriver att det finns möjlighet att jaga mufflon, som inte heller finns här. På något sätt säger han: vill ni så kan jag ordna det. Hur ska man annars tolka det här? säger Karl Mihlberg.

Roslagens jakt och vilt AB har tidigare polisanmälts för flera olika jaktbrott. Det finns jägare som säger att de varit med när företaget släppt ut främmande vilt på öar för att sedan bedriva jakt på djuren. Företaget misstänks även ha sålt säljakt till gästjägare utan tillstånd. Företaget har tagits på bar gärning med att jaga säl vid Svenska Högarnas naturreservat, där det råder jaktförbud på gråsäl. Förundersökningen lades ner eftersom Henriksson hävdade att man fått fel information från en app. Sälforskaren Olle Karlsson har varnat för att den illegala jakten gör att sälarna flyttar längre in i skärgården och orsakar konflikter med lokala kustfiskare. Företaget har också fått kritik för att ha dumpat ett flertal sälkadaver på andras marker. En del personer har sett jaktfilmer på sociala medier där företaget utan tillstånd bedriver jakt på deras marker. År 2018 blev företaget anmält till länsstyrelsen för att försöka sälja in jakt på kronhjort med bedövningspilar, något som inte är tillåtet. Företaget menade dock att det hela handlade om ett skämt. Trots anmälningarna har företaget, såvitt Skärgården kunnat se, aldrig blivit dömt för några brott, men jägare på Gräsö är nu oroliga för att ett oseriöst jaktföretag etablerar sig på ön.

– I grund och botten är det en invasiv art. Vi har tillräckligt med problem med invasiva arter, vi har både mink och vildsvin. Finns det en art som man har möjlighet att stoppa vill jag att vi gör det, säger Inger Abrahamsson, som är centerpartistisk ledamot i Östhammars kommunfullmäktige och sitter i Gräsö skärgårdsråd.

I måndags förra veckan samlades alla jaktlagen på ön för att diskutera situationen. En överväldigande majoritet ställde sig bakom att försöka skjuta bort hjortarna som planterats in och att företaget Roslagens jakt och vilt inte bör arrendera marken.

Att släppa ut dovhjortar i det fria kräver tillstånd från länsstyrelsen, men det är mycket ovanligt att sådan tillstånd ges. Djuren klassas som främmande arter och kan orsaka stora skador på växt- och djurliv.

– Vi äger en fastighet där hela marken är natura 2000-område. Vi sköter den enligt gamla traditioner, men den dagen vi får in hjort är det slut med det. Ett kulturarv som vi i generationer försökt förvalta kommer att förstöras, säger Christer Johansson.

På Gräsö finns ett flertal skyddade områden med stor artrikedom, bland annat finns ängar med arter av växter och fjärilar som ses som mycket sällsynta samt ett stort marint naturreservat.

– Vi har också varit i kontakt med och frågat efter stöd från länsstyrelsen som är myndigheten med ansvar för tillsyn av hägn om det via DNA-teknik eller annat går att spåra hjortarna. Vi har också bett om stöd för att skydda de marker som länsstyrelsen anser ha så höga kulturella naturvärden att de måste skyddas genom bildandet av reservat. Länsstyrelsen har ännu inte agerat så vi känner oss ensamma med att lösa denna fråga, säger Inger Abrahamsson.

Markägaren Tommy Hegestrand säger att han hört talas om att dovhjortar släppts ut, men att han inte vet något mer om saken. 

– Jag kan bara konstatera att hjortar släppts ut men känner för övrigt inte till något om det och har inget med det att göra.

Vilken koppling har du till Roslagens jakt och vilt och Klas Henriksson?

– Jag har haft ett samarbete med dem, vi har en restaurang i Jönköping som köpt kött av honom och har även ett samarbete i Jämtland på jakt. Vi får väl titta hur det här slutar för det har blivit en jäkla turbulens kring detta.

Hur ser du på att företaget har blivit polisanmälda flera gånger för jaktbrott?

– Jag har bara kontrollerat om Klas Henriksson är dömd för något brott och det är han inte. Han har inga skatteskulder. Jag har jobbat med honom något år tillbaka och det har fungerat bra, men jag har förstått att han är kontroversiell.

Hur ser du på att han utlovar jakt på främmande arter som inte finns på Gräsö?

– Jag förstår inte hur man kan lova det. Det här samarbetet sträcker sig inte över flera år, det är kanske en säsong. Visar det sig att han inte uppfyller kriterierna på hur man beter sig på Gräsö är han ute blixtsnabbt.

Skärgården har sökt Klas Henriksson på Roslagens jakt och vilt som först säger att han inte har några kommentarer, men återkommer på sms och skriver att han inte släppt ut hjortar på Gräsö och att han fått uppgifter om att det finns dovhjortar, kronhjortar och mufflonfår på ön och därför kunnat erbjuda jakt på dessa arter.

UPPDATERING:

Dagens ETC har gjort en granskning av Roslagens jakt och vilt. I reportaget erkänner Klas Henriksson, bland annat, att han illegalt sätter ut djur på öar. När tidningen reporter ringer honom och uppger sig vara en ägare av en skärgårdsgö där hon vill plantera ut vilt befinner han sig i en båt full med djur på väg till en ö utanför Gräsö.

– Det är därför också vi gör mycket av de här grejerna så här års. För det är ganska folktomt i skärgården, säger han till Dagens ETC.

I artikeln framgår även att Klas Henriksson ska ha lånat björnungar från Lycksele djurpark för att visa upp, men istället använt dem för att träna hundar på. När djurparken fått kunskap om detta och krävt tillbaka djuren ska han ha vägrat. Efter en dom i tingsrätten tvingades han lämna tillbaka björnarna och betala 45 000 kronor i vite.

FOTNOT: Arten dovhjort är en främmande art införd och naturaliserad i Sverige före 1800. I vetenskapliga sammanhang tolkas invasiv ofta som ”med stor spridningsförmåga” utan att beakta huruvida arten har negativa effekter eller inte. Inhemska arter samt främmande arter med stor spridningsförmåga vars spridning inte ger upphov till negativa effekter benämns ibland ”expansiva”. Källa: Naturvårdsverket.

Läs mer:

http://www.skargarden.se/jaktforetag-polisanmalt-for-tjuvjakt-i-skargarden/

http://www.skargarden.se/misstankt-tjuvskytt-fortsatter-sin-jakt/

http://www.skargarden.se/markagarna-ar-starkt-kritiska-till-olaga-saljakt/

http://www.skargarden.se/nytt-tillslag-mot-saljagare/

https://www.skargarden.se/fortsatt-utredning-kring-roslagens-jakt-vilt/

http://www.skargarden.se/salkyrkogard-vid-kudoxa/

https://www.skargarden.se/annu-en-utredning-om-tjuvjakt-nedlagd/

Inlägget Ökänt jaktföretag etablerar sig på Gräsö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Genom att låta öborna själva analysera sina öar kan man få en bättre bild av vad som krävs för att bo och leva på ön, det menar Christian Pleijel som tagit fram en ny metod för att mäta öars bobarhet.

Metoden som kallas ”bobarhet” har utvecklats av Christian Pleijel på Kökar i Ålands skärgård. Det är en detaljerad analys som visar i vilken grad ett litet ö-samhälle är bobart. Det kan till exempel handla om varför personer som är uppvuxna på ön väljer att flytta eller att stanna, vad som gör att nya familjer flyttar in eller vilket betydelse det har att det finns bostäder, service och kommunikationer på ön. Studien bygger på att öborna själva bidrar till faktainsamlingen genom så kallad medborgarforskning. Analysen omfattar 45 olika perspektiv indelade i sju kategorier. Fakta kan exempelvis handla om energiproduktion, affärsekosystem, bostadstillgång, trygghet, algblomningar med mera.

– Ska man få fram en riktig beskrivning av en ö måste man vara, och antagligen bo, på ön. Det finns vissa kunskaper som bara öborna kan ta fram. Så här gör man aldrig annars när man studerar ö-samhällen, säger Christian Pleijel.

På Kökar har metoden bidragit till att ett stort EU-projekt kunnat startas.

– En av de saker vi såg var att vi gjorde av med mycket fossil energi på Kökar. Då sökte vi pengar för att ställa om vår ö till fossilfri energi och fick beviljat 1,2 miljoner euro från EU. En hel del pengar för en liten ö med 230 människor, men det var för att vi gjort ett så bra grundarbete, säger Christian Pleijel.

En projektplan för att genomföra bobarhetsanalyser på sju öar i Stockholms skärgård har tagits fram, men arbetet har pausats då det är oklart vilka prioriteringar Regionen kommer att göra framöver. Däremot är Östhammar intresserade av att göra analyser i Gräsö skärgård. I Ålands skärgård har analyser av de tre öarna Föglö, Kumlinge and Sottunga precis avslutats. Ana-lyserna visar bland annat att öborna på de tre öarna har bäst hälsa i hela Finland och i princip ingen brottslighet alls. Öarna har också en bra offentlig service. Möjlighet till hemskolning har gjort att skolan på Sottunga kommer att öppna igen efter att svenska barnfamiljer flyttat dit. De stora utmaningarna för öarna handlar om hög elförbrukning och låg produktion av förnybar och lokalt producerad energi.

– Öar kan vara både lika och olika. De här tre öarna har olika utmaningar: Föglö måste ta itu med sitt vatten- och avlopp, Kumlinge står inför en jättechans när havsbaserad vindkraft ska byggas i dess norra yttersta område, och Sottunga har oväntat och fantastiskt fått 30 inflyttare varav 20 barn, det är en 30-procentig ökning, säger Christian Pleijel.

Medan Åland senaste drygt hundra åren har ökat sin befolkning till 30 000 invånare har de tre öarna som analyserats stabiliserat eller minskat sin.

Inlägget Medborgarforskning ska lyfta ö-samhällen dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Det skandalomsusade jaktföretaget Roslagens jakt och vilt har åter råkat i blåsväder. För en dryg vecka sedan avslöjade tidningen Dagens ETC hur vd:n Klas Henriksson erbjöd en wallraffande reporter att plantera ut dovhjortar och mufflonfår på en ö i skärgården. Det är främmande arter som är förbjudna att släppa ut i det fria utan tillstånd. Därmed föll det höga men bräckliga korthus som företaget byggt upp under flera år. 

Skärgården har i ett stort antal artiklar beskrivit hur Roslagens jakt och vilt tjänat grova pengar på att erbjuda stenrika innerstadsbor troféjakter med garanti att få skjuta djur. Hur jakten går till har spelat underordnad roll, det viktiga har varit pengarna. Klas Henriksson har varit allt annat än försiktig. På sociala medier har han bland annat lagt upp jaktfilmer där markägare ser hur han jagar inne på deras mark utan tillstånd. Han har tagits på bar gärning när han jagat säl i sälskyddsområden. Ett vittne har sett hur hans hund jagat en dovhjortskalv på annans mark då koppeltvång råder. Det slutade med att kalven flydde ut i vattnet och drunknade. Han har setts köra djurtransporter ut till Gräsö, där man strax efteråt plötsligt upptäckt mängder med dovhjortar som inte funnits där tidigare. Historierna tar aldrig slut.

Klas Henriksson har blivit dömd för att ha stulit björnungar från Lycksele djurpark för att träna hundar med, men förutom det har polisanmälningarna mot honom lagts ner. Något större engagemang hos polisen har inte funnits. Utredningarna har vid ett tillfälle hamnat hos en polis med ett halvår kvar till pensionen. När tidningen Skärgården frågade honom hur det gick med fallet fick vi som svar att han snart skulle ta tag i ärendet, trots att det då var nedlagt sedan två månader tillbaka. Polisen gick därefter i pension. I ett annat fall fick polisen vänta på en teknisk undersökning av en telefon så länge att utredningen fick läggas ner. På Gräsö polisanmälde jägare ett misstänkt utsläpp av dovhjortar i februari. Ärendet lades ner kort därefter trots att öbor kontinuerligt skickade in nya uppgifter.

Nu har Klas Henriksson alltså erkänt brott, men det finns ingen anledning att tro att polisen ska få honom fälld eller ens åtalad eftersom det redan tidigare funnits överväldigande bevisning som inte lett någonvart. Det är såklart tråkigt både för människor som påverkas av djurens framfart, men också för den flora och fauna vi har i skärgården. Men å andra sidan behöver man inte längre åka till andra sidan Atlanten för att uppleva vilda västern längre, vi har ju vårt eget laglösa land på bekvämt avstånd strax utanför huvudstaden.

Inlägget Vilda västern med Roslagens ruffel & båg dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter att det skandalomsusade jaktbolaget Roslagens jakt och vilt avslöjats med att vilja sätta ut främmande vilt i Gräsö skärgård kommer länsstyrelsen nu att inventera öarna efter främmande vilt.

Efter att tidningen Dagens ETC:s förra veckan avslöjat att Klas Henriksson, VD för Roslagens jakt och vilt, illegalt kan ha satt ut främmande vilt på öar i Gräsö marina naturreservat kommer länsstyrelsen att denna vecka åka ut för att undersöka saken.

– Vi kommer att åka ut till öar i naturreservatet och dokumentera vad vi kan se. Enligt föreskrifterna får man inte föra in främmande djur eller växtarter i reservatet, det är i den egenskapen jag kommer att titta på det, säger Sara Overud Wissman, förvaltare av naturreservat på Länsstyrelsen i Uppsala. Om länsstyrelsen upptäcker främmande vilt på öarna ser man det som ett brott och kommer att göra en polisanmälan.

Sedan avslöjandet har jägare på Gräsö besökt två öar i reservatet för att undersöka om det finns inplanterade dovhjortar eller mufflonfår där. Inga djur har observerats men mängder av spår och utlagt foder på en av öarna. 

– Vi är väldigt oroliga för att det har släppts djur i skärgården. Varför tar någon och lägger ut saltsten, mineralsten och utsäde annars? säger jägaren Kalle Mihlberg, som äger en ö som ligger granne med aktuella öarna.

Jägarna säger att där inte funnits tamdjur på minst 50 år och att det inte handlar om att någon som äger tamdjur lagt ut dem.

Som Skärgården tidigare skrivit kommer Roslagens jakt och vilt att arrendera cirka 2 000 hektar mark på Gräsö från och med i sommar, däribland de två öar jägarna har besökt. Men beslutet har mött kraftigt kritik eftersom man misstänker att företaget tidigare under vintern gjort flera illegala utsläpp av dovhjortar på Gräsö. Roslagens jakt och vilt riskerar nu att gå miste om arrendet. Markägaren Tommy Hegestrand har i en intervju med tidningen förra veckan sagt att han överväger att säga upp avtalet.

– Det här samarbetet sträcker sig inte över flera år, det är kanske en säsong. Visar det sig att han inte uppfyller kriterierna på hur man beter sig på Gräsö är han ute blixtsnabbt. Jag har tagit intryck av det här, om det nu är han som släppt ut dem är han där för sista gången, sade han då.

Skärgården har sökt Tommy Hegerstrand för en kommentar kring hur det senaste avslöjandet kan påverka Klas Henrikssons möjligheter att få arrendera marken, men inte kunnat nå honom.

Styrelsen för Gräsö älgskötselområde har tidigare gjort en polisanmälan om illegala utsläpp av dovhjort på ön. Den anmälan har lagts ner, men man kommer nu att göra en ny polisanmälan.

Inlägget Länsstyrelsen granskar illegala utsläpp av vilt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Bristande eller motsägelsefull information och få svar. Så beskriver boende på Yxlan och Blidö projektet med den nya linfärjan på Blidöleden. Oron är nu stor för att trafiken kommer att försämras på leden.

Nästa höst kommer Trafikverket att påbörja arbeten med nya färjelägena på Blidö och Yxlan. Projektet genomförs eftersom Trafikverket planerar att införa en eldriven linfärja på sträckan. Samtidigt väcker planerna oro bland boende på öarna. Några riktiga svar på sina frågor har man inte fått från Trafikverket.

– Vi är några på Blidö som är bekymrade, vi kan inte se någon nytta i att göra det här. Hur kommer man att reglera sjötrafiken? En vajer kommer att ge oerhörda begränsningar. Ska man få en levande skärgård måste man stärka upp trafiken. Det är samma turlista idag som 1955 när färjorna började gå mellan Yxlan och Blidö. Får man 20-minuterstrafik blir det väsentligt lugnare på Furusundsvägen och mindre köer sommarhalvåret, säger riksdagsledamoten Kjell Jansson (M) som är boende på Blidö. Enligt Trafikverket kommer en linfärja att ge cirka 25 procent lägre årliga kostnader jämfört med  en frigående färja. Beräkningen utgår från att det finns en person i besättningen på linfärjan, men det är något som Kjell Jansson menar är felaktigt redovisat.

– Det är omöjligt att ha en person i besättningen på ett så stort tonnage som det blir, det måste minst vara två enligt den lagstiftning som finns, säger han.

Flera boende har hört av sig till Trafikverket med frågor. En del har blivit hänvisade till hemsidan, andra har inte fått några svar alls. På lördag den 18 mars kommer föreningen Blidöbygden – utveckling i samverkan (BUS) att ha en möte där man bland annat kommer att diskutera den planerade linfärjan.

– Följer man projektet på Färjerederiets länk ser det ut som att det rullar på, men vi märker ingenting. Inga större arbeten har satts igång, säger Fred Rosenthal som sitter i föreningens styrelse.

Föreningen har bjudit in ansvariga på Trafikverket till mötet, men blivit hänvisade till informationen på hemsidan. Fred Rosenthal berättar att man vid ett möte i höstas fick information från Trafikverket att en dieseldriven linfärja med 15-minuterstrafik skulle sättas in på leden och att färjelägena därför måste byggas om. Om det stämmer skulle sundet i princip stängas igen för fritidsbåtar, menar han, eftersom linan vid gång spänns framför färjan och hindrar båtar från att passera.

– Blidösundet är fritidsbåtarnas stora led, många föredrar den framför Furusundsleden, säger Fred Rosenthal.

Innan färjelägena kan stå klara finns flera hinder att passera. Bland annat kan kommunen behöva göra ändringar i befintliga detaljplaner. Vad gäller själva färjan är det oklart hur den kommer att se ut, vilket turtäthet det kommer att bli eller hur en linfärja kommer att påverka trafiken i sundet. Detta utreds i ett separat projekt. Enligt planen ska en riskanalys göras, men det är också oklart om den påbörjats. Skärgården har sökt ansvarig projektledare på Trafikverket Färjerederiet.

Inlägget Många frågetecken kring planerad linfärja dök först upp på Tidningen Skärgården.

Miljonären ville först köpa mark i skärgården för att sätta upp fågelholkar, men markägarna fattade misstankar och valde att inte sälja. Mannen köpte istället en ö i Vänern, som nu invaderats av främmande vilt.

Miljonären Johan Olofsson skickade för ett par år sedan ut ett brev till ett antal markägare i Stockholms skärgård med en önskan om att köpa mark, gärna utan några byggnader. Enligt brevet ville han tillbringa mer tid i skärgården med sina barn och han uppgav att han är intresserad av fåglar och fjärilar, särskilt berguvar och riddarfjärilar. Genom att köpa marken skulle han kunna sätta upp fågelholkar och plantera växter som gynnar fjärilar. Men det naiva språket i brevet gjorde att markägarna fattade misstankar om att det kunde finnas andra motiv bakom och valde att inte sälja. Istället har Johan Olofsson köpt ön Storön i Vänern. Enligt en granskning som tidningen Dagens ETC gjort släpptes mufflonfår, dovhjortar och kronhjortar illegalt ut på ön strax efter att han tagit över marken. Följderna har blivit katastrofala för husägare som fått sina trädgårdar nedbajsade och söndertuggade. Enligt Dagens ETC smugglades djuren till ön genom det ö-kända jaktföretaget Roslagens jakt och vilt. I bilder i Sociala medier framgår att Johan Olofsson har ett stort intresse för jakt och att han känner vd:n för företaget. 

De skador som djuren orsakat på Storön tycks inte bekymra den naturintresserade Johan Olofsson särskilt mycket. Han beskriver sig som stor djurvän och vill istället bevara de illegalt inplanterade djuren på plats genom stödutfodring och viltåkrar.

Tidningen Skärgården har kontaktat Johan Olofsson för att höra hur allvarligt menat det var med att värna fåglar och fjärilar i skärgården med tanke på det som hänt Storön. Vi undrade även om han genomfört några åtgärder på Storön för att förbättra livsvillkor för ugglor eller fjärilar. Johan Olofsson säger att han inte vill prata med några reportrar.

Inlägget Ön skövlades av inplanterade djur dök först upp på Tidningen Skärgården.

Stavsnäs båttaxi höjde priserna med 14 procent utan att kommunen godkänt det, vilket gjorde att kommunen valde att inte förlänga avtalet. Nu ska en ny upphandling genomföras, men det är ännu oklart hur den kommer att se ut.

Som Skärgården har rapporterat om tidigare kommer Värmdö kommun inte att förlänga avtalet med Stavsnäs båttaxi för hemtjänst i skärgården när det går ut den 31 augusti. En anledning till det var att man inte fakturerat enligt det avtal som fanns, men det visar sig att en annan anledning var att företaget höjt sina priser med över 14 procent utan att kommunen godkänt det.

Nu kommer kommunen att genomföra en ny upphandling. Enligt en upphandlingsstrategi som tagits fram kommer avtalstiden att vara två år med möjlighet till förlängning ytterligare två år. Om leverantören investerar i utsläppsneutrala båtar kan uppdraget förlängas ytterligare fyra år. Totalt uppges avtalsvärdet på upphandlingen ligga på 72 miljoner kronor. Kommunen har genomfört möten med presumtiva anbudsgivare och med branschorganisationer som underlag för vilka krav som ska ställas i upphandlingen. I diskussionerna har framgått att det på grund av de stora geografiska avstånden är svårt för en enskild leverantör att uppfylla den kapacitet som behövs. Enligt förslaget ska upphandlingen därför delas in i tre delar, vilket kommunen menar gynnar mindre aktörer och ökar konkurrensen. Det handlar om en nordlig och sydlig del med Kanholmsfjärden som gräns. Den tredje delen är kvällsturer och täcker både norra och södra områdena. Upphandlingsstrategin är bara ett förslag, hur upphandlingen slutligen kommer att se ut är ännu inte klart. En upphandling kan dra ut på tiden om den överklagas. 

– Vi håller just nu på att ta fram ett underlag, förhoppningsvis är det klart inom ett par veckor.

Vad händer om beslutet om tilldelning överprövas?

– Det flesta upphandlingar blir inte överprövade, men om vi inte hinner innan 31 augusti finns alltid en möjlighet att göra en direktupphandling i väntan på att överprövningen blir klar. Men ambitionen är att ha ett avtal klart innan sommaren, säger Victor Morawski, upphandlingschef på Värmdö kommun.

Inlägget Båttaxi för hemtjänst upphandlas på nytt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Värmdö hamnar planerade utbyggnad av Stavsnäs vinterhamn får underkänt av revisionsbyrån PWC på flera punkter. Hela projektet har nu avstannat och ska utvärderas.

Enligt en framtagen detaljplan var visionen att bygga en godsterminal, marina, parkeringshus, stugby och bostäder i Stavsnäs vinterhamn. Men projektet har kantats av problem, vilket slutade med att hela styrelsen i Värmdö hamnar för ett år sedan fick avgå. Lekmannarevisorerna i Värmdö kommun har gett revisionsbyrån PwC i uppdrag att granska hur bolaget hanterat byggplanerna. PwC riktar i sin rapport hård kritik mot Värmdö hamnar på flera punkter. Bland annat menar man att det under hela projekttiden funnits en otydlighet vad gäller ansvar och roller. Man ifrågasätter om ett bolag med en nettoomsättning på 14-19 miljoner kronor, endast ett fåtal anställda och med hamnar som kärnverksamhet, kan driva ett så stort exploateringsprojekt. PwC skriver att både kommunen och Värmdö hamnars styrelse har haft ett ansvar för problemen. Kritik riktas också mot de ekonomiska kalkylerna som beskrivs som otydliga och översiktliga, att exploatering av mark för bostäder inte ligger inom bolagets verksamhetsområde och att det saknas en sammanhållen struktur kring hela projektet. PwC rekommenderar styrelsen att göra en genomlysning av hela projektet.

– Det är allvarliga, men inte helt okända saker, som kommer fram i rapporten.  Nu tar vi tag i detta. Mycket har redan börjat hanterats. Bland annat har man tagit fram en ny ägarpolicy som tydliggör hur beredningen av ärenden görs. Till exempel att ärenden av principiell beskaffenhet ska beslutas i kommunfullmäktige, säger Kristina Lång (C) som är ny ordförande i Värmdö hamnar sedan åttonde februari.

Värmdö hamnar är helägt av Kommunhuset i Värmdö AB (Kivab).  För att se till att viktiga beslut som fattas i Värmdö hamnars styrelserum förankras i kommunen, kommer man även att göra en organisatorisk förändring.

– För att styra bolagen bättre kommer Kivab:s presidium  att spegla kommunstyrelsens presidium. Syftet med att jag sitter i styrelsen i Kivab, kommunstyrelsen och Värmdö hamnar är att inget ska falla mellan stolarna, säger Kristina Lång.

Vad som händer med den nedgångna sekelskiftesvillan Susegårda, där planerna var att renovera huset och öppna kafé och kulturhus, är oklart men några bostäder lär det inte bli i hamnen. Värmdö hamnar bör istället prioritera att bygga om godsterminalen så att person- och godstrafik separeras, anser Kristina Lång.

– Vi ser inte att exploateringen av Stavsnäs kommer att ske i en snar framtid. Värmdö hamnar kan enligt ägardirektiven inte genomföra det. Bolaget har idag tre anställda, det finns inte den kompetensen. Sedan finns det även ett politiskt mål om att man ska minska utbyggnaden. 

Hur kan det komma sig att detta skötts så illa?

– Exploateringen med bostäder låg i linje med vad som stod i översiktsplanen, men i efterhand får man fundera på hur genomtänkt det var att hamnbolaget skulle driva detta.

I somras fick Värmdö hamnars vd lämna sin tjänst. Kommunen kommer inom kort att anställa en ny vd.

Inlägget Värmdö hamnar sågas efter grundlig revision dök först upp på Tidningen Skärgården.

En av frågorna som var uppe på Trafikantföreningens möte handlade om planerna på en linfärja på Blidöleden. Enligt Färjerederiets vd Erik Froste är det klart att en linfärja ska trafikera sundet, men enligt Fredrik Almlöv, teknik- och miljöchef, är det ännu inte bestämt.

Frågetecken kring den planerade linfärjan på Blidöleden är många bland boende på Blidö, något som Skärgården uppmärksammade i förra veckans nummer. Efter en veckas väntan har tidningen fått svar på några av de frågor som väckts. Fredrik Almlöv, teknik- och miljöchef på Färjerederiet, skriver i ett mejl att det ännu inte är bestämt att det blir en linfärja på leden, men att målsättningen är att införa en hybridfärja som drivs med elektricitet eller diesel. Det är heller inte bestämt att färjelägena ska byggas om. Båda dessa delar kommer att bestämmas när arbetet med en ny vägplan är fastställd, något som beräknas ske under våren. Vad gäller turtätheten på sträckan så kommer den att vara densamma som tidigare, det vill säga halvtimmestrafik. En oro som funnits är att det bara ska finnas en besättningsman ombord på färjan, men så kommer det inte att bli.

– Vi planerar för att kunna ha två personer i besättningen med möjlighet att på sikt gå ner till enmansbesättning, skriver Fredrik Almlöv.

Varför inte satsa på en eldriven färja som på Ljusteröleden? Skulle inte det vara säkrare för trafiken i sundet?

– Färjan som planeras för Ljusteröleden är en laddhybridfärja som kan drivas med diesel eller elektricitet. Både linfärjor och frigående färjor är säkra.

Enligt Fredrik Almlöv har en marin riskanalys gjorts, men rapporten är ännu inte klar. Flera personer som tidningen talat med säger att man skickat mejl till Färjerederiet, men inte fått några svar. Fredrik Almlöv skriver att målet är att svar på samtliga mejl, men han svarar inte på varför man inte svarat. Några fler informationsmöten på Yxlan eller Blidö kopplat till vägplanen kommer det inte att bli. Fredrik Almlöv skriver däremot inte om det även gäller möten kring själva linfärjan.

Inlägget Oklara besked kring linfärja på Blidö dök först upp på Tidningen Skärgården.

När Gisslingö naturreservat bildades fanns det enligt länsstyrelsen inga jakttorn där. Trots att det är förbjudet har ett antal jakttorn ändå uppförts, något som väckt ilska på ön.

Det 118 hektar stora naturreservatet på Gisslingö bildades 2015 på mark som ägs av en privatperson. Markägaren fick nästan nio miljoner kronor i ersättning av staten för att marken skulle områdesskyddas. Syftet med reservatet var att bevara öns lövrika skogar, naturliga våtmarker och dess skärgårdsskog. Men ganska snart efter att reservatet bildats började saker hända. 2017 fick länsstyrelsen in en anmälan om att olagliga åtgärder gjorts i reservatet, vilket slutade med att myndigheten gjorde en polisanmälan våren 2019. Mannen som äger marken misstänktes bland annat för att olagligen ha genomfört markberedningar, forslat bort odlingsrösen, breddat en stig, avverkat ett hundratal träd och uppfört ett antal jakttorn och en utfodringsautomat. På grund av att länsstyrelsens polisanmälan gjordes så lång tid efter att brottet anmäldes lades polisutredningen kort därefter ner eftersom preskriptionstiden gått ut. Länsstyrelsen fortsatte dock driva frågan om jakttornen. När reservatet bildades fanns det enligt länsstyrelsens skötselplan inga jakttorn i reservatet och enligt föreskrifterna är det heller inte tillåtet att uppföra några. Men markägaren skickade in en karta med ett tiotal jakttorn/jaktpass utmärkta samt ett skriftligt intyg från en granne om att sju torn stått i reservatet sedan lång tid tillbaka. Ett av tornen på kartan kunde länsstyrelsen med hjälp av flygbilder konstatera inte funnits på platsen före 2017. Det tornet, samt en foderautomat, blev markägaren ålagd att ta bort, övriga fick han behålla eftersom länsstyrelsen inte kunde avgöra om de funnits där sedan tidigare.

– I beskrivningen av reservatet när det bildades står att det inte finns några andra anläggningar än en brygga och en elledning. Jakttorn är klassificerade som anläggningar. Vi är sju fastigheter där ute, flera av ägarna är uppvuxna på ön och de säger att det aldrig funnits några jakttorn där. Att det funnits jakttorn på Gisslingö sedan lång tid tillbaka är inte sant, säger Lena Anderfelt, fritidsboende på Gisslingö sedan 2001.

Den 16 november förra året inkom ännu en anmälan, denna gång om att fyra ny jakttorn uppförts i reservatet. Länsstyrelsen valde att inte vidta några åtgärder med motiveringen att man inte kan säkerställa att jakttornen inte funnits där sedan tidigare, trots att ett av tornen står på nästan exakt samma plats som det torn markägaren tidigare blev ålagd att ta bort.

– Varför tillmäter länsstyrelsen större tilltro till en markägare som man själv polisanmält än de övriga som bor där ute? Det här är ett naturreservat, naturen ska vara orörd. Det är förbjudet att uppföra dem, säger Lena Anderfelt.

Henrik Sandberg är miljöhandläggare på länsstyrelsen. Han säger att det intyg som grannen till markägaren skickat in inte har något betydelse alls.

– Eftersom det alltså inte har kunnat styrkas med stöd av flygfoton att något av de aktuella jakttornen inte har funnits innan naturreservatets inrättande har länsstyrelsen bedömt det som allt för ingripande att förelägga om att jakttornen ska tas bort.

Att länsstyrelsen själva i sin skötselplan skriver att inga jakttorn finns reservatet spelar heller ingen roll.

– Länsstyrelsen har i samband med handläggningen av de två aktuella tillsynsärendena inte hittat någon information om att några inventeringar har gjorts av befintliga anordningar i samband med naturreservatets inrättande.

Skärgården har varit i kontakt med en oberoende person som inte äger mark på ön men som känner till den. Den personen säger att det möjligen kan ha funnits ett jakttorn på ön innan reservatet bildades, men inte fler. När Skärgården kontaktar markägaren vill han inte kommentera saken utan hänvisar till länsstyrelsens beslut. På sociala medier kan man se hur Klas Henriksson, vd på det kontroversiella jaktföretaget Roslagens jakt och vilt, bedriver jakt i naturreservatet på Gisslingö. Klas Henriksson har varit misstänkt för flera jaktbrott och till media erkänt att han planterat ut främmande vilt på en ö. Öborna har överklagat länsstyrelsens beslut att inte vidta några åtgärder till mark- och miljödomstolen.

Ingen skyddsjakt på Gisslingö

Fritidsboende på Gisslingö som fått sina trädgårdar sönderbetade av dovhjort och mufflonfår nekas tillstånd till skyddsjakt av länsstyrelsen.

I februari uppmärksammade Skärgården hur Gisslingö under senare år invaderats av mängder med inplanterade mufflonfår och dovhjortar. Främmande arter som tuggat sönder trädgårdar och lämnat spillning efter sig. Ett antal öbor lämnade i februari i år in en ansökan hos länsstyrelsen om tillstånd till skyddsjakt, en åtgärd som kan ge möjlighet till utökade jaktmetoder och jakt på annans mark. Trots att länsstyrelsen konstaterat att det finns täta bestånd av både dovhjort och mufflonfår som på vissa platser orsakar mycket stora betesskador har man beslutat att inte bevilja skyddsjakt. Enligt länsstyrelsen så är en förutsättningen för att bevilja skyddsjakt att djuren medför allvarlig skada i form av ekonomiska förluster eller ökade kostnader, något man menar inte finns. En annan anledning till att få bedriva skyddsjakt kan vara att skydda vilda djur eller växter. Även om länsstyrelsen menar att spillningen från djuren kan påverka fiskbestånden i Gisslingöfladen så skriver man att betet även kan ha önskvärda effekter på ön. Inte heller behöver markägaren ta bort sina utfodringsautomaterna. Beslutet upprör Åke Lindelöw, fältentomolog som är fritidsboende på Gisslingö.

– Vi kommer överklaga för skrivelsen innehåller en rad märkliga formuleringar. Vad är det man tror ska hända där ute med den extremt höga tätheten av djuren? Menar de att om någon matar dem att det skulle minska betestrycket i skogen?

Argumentet att marken tidigare betats och därför kan gynnas av de främmande arterna är ingen bra jämförelse, anser Åke Lindelöw.

– De har tagit fasta på att det fanns ett skogsbete en gång i tiden. Det rörde sig om tre kor och en häst, det är inte samma bete som nu. Det är en orimlig jämförelse. Ett måttligt bete kan vara bra, men hur ska det regleras?

Inlägget Strid kring jakttorn på Gisslingö dök först upp på Tidningen Skärgården.

En olycka inträffade i Gruvbyn på Utö när en anställd vid Skärgårdsstiftelsen skulle kapa av grenarna på ett fällt träd. Händelsen har utretts av polisen och arbetsmiljöverket.

Det var vid lunchtid den 7 februari i år som polisen blev kallad till Utö med anledning av en arbetsplatsolycka. En man som arbetar för Skärgårdsstiftelsen hade fått en trädstam över sig när han skulle kapa av grenarna på ett fällt trädet. Mannen, som var ensam vid olyckstillfället, fick skador i huvudet, ben och fot och fick föras till sjukhus med ambulanshelikopter.

– Personen har gått metodiskt tillväga. Han har testat att lyfta på trädet med hjälp av en traktor med gaffel, han har även med handkraft dragit i den gren han skulle såg av. Trädet har inte rört sig och det har inte känts konstigt när han sågat igenom grenen, säger Claes Liljedahl som är HR-chef på Skärgårdsstiftelsen om händelsen.

Dagen efter händelsen inledde polisen en förundersökning om arbetsmiljöbrott som nu lagts ned eftersom Arbetsmiljöverket anser att den skadade följt säkerhetsinstruktionerna. Med anledning av olyckan gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion vid Skärgårdsstiftelsens kontor i centrala Stockholm, där man upptäckte flera generella brister i Skärgårdsstiftelsens rutiner. Bland annat ska personalen fälla mycket stora träd med motorsåg. Det händer även att stora träd fälls utan att använda så kallad brytmån (den smala remsa av trädet som inte sågas av) och att kvistning skett där träd legat i spänn. Arbetsmiljöverket kräver att stiftelsen gör en undersökning och en riskbedömning. Arbetsmiljöverket kräver även att de brister som man upptäcker också åtgärdas, något som Skärgårdsstiftelsen inte tidigare gjort. Mannen skadades lindrigt och var tillbaka i tjänst tre dagar efter olyckan.

Inlägget En man skadad på Utö när han kvistade träd dök först upp på Tidningen Skärgården.

När sista bussen för kvällen kom ner till Stavsnäs vinterhamn hade båten redan gått. Waxholmsbolagets kundtjänst kunde inte hjälpa till, utan uppmanade sällskapet att gå tillbaka till Stockholm. En sträcka på fyra mil.

Den 16 mars var Nadja Franke och två av hennes väninnor på väg hem med sista bussen till Stavsnäs från Stockholm. Sällskapet skulle ta båten från Stavsnäs till Runmarö, men bussen var något försenad. När bussen kom fram 22.45, åtta minuter efter tidtabellen, hade båten redan gått.

– När vi kommer fram ser vi båtens akter närma sig Styrsvik. Vi ringde direkt till Waxholmsbolaget och pratade med kundtjänst som skulle kontakta trafikledningen. Sedan ser vi hur båten lämnar Styrsvik och går iväg mot Nämdö, säger Nadja Franke.

Efter en stund ringer personen på kundtjänsten tillbaka och säger att de ska försöka få tag på en båt och att de kanske återkommer.

– Vi försökte säga att han måste återkomma när han vet något, men det var som att prata med en vägg, det gick inte in.

Det var mörkt och kallt i Stavnäs och nästa buss till Stockholm skulle gå först 04.30. Det var också för sent att ringa efter taxibåt. Personen på kundtjänst hörde inte av så en i sällskapet fick ringa upp igen.

– Vi frågade om de kunde ordna taxi tillbaka till stan, men de kunde inte göra någonting. Då frågade vi hur han skulle ha gjort om han var i vårt ställe?  Han säger då att han skulle ha vänt och börja gå tillbaka till stan. Det sitter folk på kundtjänsten som inte alls förstår var vi befinner oss eller hur det ser ut, säger Nadja Franke.

Till slut valde man att ringa en person på Runmarö och det visar sig att man har tur, när mannen svarade var han redan på väg till Stavsnäs för att hämta sin fru och de kunde få åka med honom tillbaka, men Nadja Franke tycker att resandet med Waxholmsbolaget fungerar allt sämre.

– Vi kände att nu har det gått lite för långt för hur Waxholmsbolaget och SL fungerar och kommunicerar och hur det drabbar oss som bor där ute.

Claes Keisu, pressansvarig på Region Stockholms trafikförvaltning, medger i ett mejl att man brustit i rutinerna.

– Vi har försökt reda ut varför det gick så snett den där kvällen och vi kan bara konstatera att det har brustit i de rutiner som finns. Skepparen har instruktion att invänta bussen, och bussföraren ska ha information om att det ska finnas en passning till båten. Denna kväll har det blivit fel i kommunikationen som gjort att båten lämnar utan att invänta linje 434. Vi har inte lyckats få fram orsaken till förseningen, och vi har heller inte kunnat klarlägga varför de olika trafikledningarna för buss och sjö inte hade kontakt med varandra.

Den som råkar ut för kostnader i samband med förseningar kan ansöka om ersättning.

– Om en resenär inte kan genomföra sin resa på grund av att vi har brustit i vår trafik eller kommunikation och ingen lösning går att finna i stunden går det självklart bra för resenären att höra av sig till kundtjänst i efterhand för att ansöka om ersättning. Vår reklamationsavdelning kommer då ta ställning till varje unik situation och därefter besluta om ersättning. Det kan röra sig om ersättning för båttaxi eller för att behöva ta sin egen båt.

Claes Keisu säger att trafikförvaltningen ska se över det som hänt med trafikutövarna och deras trafikledning.

Inlägget Akterseglade uppmanades att gå fyra mil dök först upp på Tidningen Skärgården.