Under flera års tid har länsstyrelsen använt satellitbilder för att hitta otillåtna åtgärder i skärgården.

– Vi har noterat att det är många projekt som inte anmäls som kanske borde anmälas, säger Rasmus Seger Säll på enheten för mark- och vattenskydd.

Att genomföra muddringar eller anlägga bryggor är åtgärder som antingen kräver tillstånd eller anmälan om vattenverksamhet vid länsstyrelsen. Men det är långt ifrån alla fastighetsägare som kontaktar myndigheten innan man genomför sina projekt. Sedan några år tillbaka arbetar Länsstyrelsen i Stockholm med att jämföra gamla och nya satellitbilder för att hitta otillåtna åtgärder i grunda, skyddsvärda vikar.

– Vi har noterat att det är många projekt som inte anmäls som kanske borde anmälas. Vi ser fler avvikelser än vad vi hinner tillsyna. Det kan alltså finnas saker som hänt som vi inte har tillsynat än, men har anledning att återkomma till. säger Rasmus Seger Säll på enheten för mark- och vattenskydd.

Anledningen till att länsstyrelsen undersöker skyddade vikar är för att de utgör en känslig miljö för växter och djur. 

– Man får stor påverkan från bryggor med följdeffekter som båttrafik och muddring som påverkar växt- och djurliv, säger Rasmus Seger Säll.

Om någon exempelvis byggt ut en brygga eller muddrat en vik väger länsstyrelsen den enskildes intresse av åtgärden mot det allmännas intresse. Om miljön påverkats negativt kan man förelägga om att ändra eller ta bort och återställa det som gjorts. Dessutom tillkommer kostnaden för tillsynen.

– En anmälan om vattenverksamhet kostar 1 660 kronor, det är vad det kostar att bara starta upp ett tillsynsärende.

Länsstyrelsen kontrollerar inte om avvikelserna också har strandskyddsdispens, det är en fråga som hanteras av kommunerna.

Inlägget Satellitbilder avslöjar otillåtna åtgärder dök först upp på Tidningen Skärgården.

Mariehamn fick ett unikt besök den 5 september när ett gäng svenskar för första gången körde över Ålands hav med en elbåt.

Flera tillverkar satsar på eldrivna motorer i fritidsbåtar, men hittills har räckvidden varit ett av de stora problemen. Båttillverkaren Candela har valt att använda bärplan som lyfter skrovet över ytan som ett sätt att minska energiförbrukningen. För att visa att även eldrivna båtar kan åka långt valde ett gäng att åka från Stockholm till Mariehamn med en Candela C-8, något man menar aldrig tidigare gjorts.

– Med det här visar vi att elektriska långresor till sjöss inte bara är möjliga idag, utan att elektriska fartyg och båtar är överlägsna fossilfartyg, säger Gustav Hasselskog, vd och grundare av Candela.

Resan startade sex på morgonen från Frihamnen. Man stannade och laddade batterierna i Kapellskär med en mobil 40 kW-laddare som kopplades in i hamnens elnät innan färden gick över Ålands hav. I Mariehamn laddades batterierna med befintligt 3-fasuttag.

– Vi hade faktiskt räckviddsångest, men inte för Candelan. Det ironiska är att vår bensindrivna följebåt fick tanka fem gånger under resan, medan vi bara laddade tre gånger, säger Gustav Hasselskog.

Enligt Candela minskade kostnaderna för resan med 95 procent jämfört med en fossildriven båt.

Inlägget Elbåt korsade Ålands hav dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det historiska tonnaget lever vidare, katamaraner ersätter V-båtar och en satsning på e-metanol och elektrifiering av fartygen inleds. Det är några av förslagen i en ny utredning kring framtidens sjötrafik i skärgården.

Fartygen i skärgårdstrafiken är till viss del föråldrade och inte anpassade efter den gröna omställning som krävs för att nå klimatmålen. 2019 beslöt dåvarande landstingsfullmäktige att tillsätta en utredning kring framtidens sjötrafik. Den första delen presenterades 2022 och innebar i korthet en satsning på fler, men mindre, fartyg. Vid behov skulle trafiken till replipunkter stärkas samtidigt som trafiken från innerstaden skulle finnas kvar under mellan- och högsäsong.

Den andra delen, som handlar om vilka typer av fartyg som ska ingå i trafiken, har kraftigt försenats men presenterades under regionens sjötrafikutskott i måndags. Den 96 sidor långa utredningen har tagit fram fyra alternativ som alla innebär en övergång till 100 procent förnybar energi i trafiken fram till 2050. Utredningens rekommenderade alternativ innebär att en del av tonnagets avskaffas, en del livstidförlängs och att en del nya fartyg införskaffas. Djurgårdsfärjorna föreslås elektrifieras liksom pendelbåtar nära city som föreslås köras med fartyg liknande de som idag går på linje 80. Pendelbåtar på längre sträckor och fartyg på kortare skärgårdslinjer ska isfria tider köras med energisnåla båtar med eldrift eller förnyelsebara drivmedel (e-metanol) som kan ta upp till 125 passagerare och köra i 20 knop. På längre skärgårdslinjer föreslås fartyg som kan köra i 25 knop ta upp till 200 passagerare och drivs med förnyelsebart bränsle annat än el. Utredarna anger lättviktsbyggda katamaraner som exempel på lämpliga fartyg. Vid isläggning föreslås användning av fartyg med hybriddrift eller med förnybara bränslen annat än el.

Historiska fartyg som Storskär och Norrskär föreslås fortsatt stödja skärgårdstrafiken sommartid. Fartyg för tung godstrafik föreslås fortsätta som idag, men på sikt ersättas med fartyg med förnybara drivmedel. Om förslaget följs kommer regionen att äga 40 procent av fartygen. Satsningen på nya fartyg uppges kosta omkring en miljard kronor i nya egenägda fartyg samt 100 miljoner kronor i utbyggd elinfrastruktur. Bedömningen är att kostnaden för sjötrafiken kommer att vara cirka 15 procent lägre om 30 år jämfört med en fortsatt drift med dagens fartyg.

– Det är en bra start. Det är ett omfattande material som blickar längre bort än 2050, vilket är viktigt eftersom det är långsiktiga investeringar vi ska göra, kommenterar Michaela Haga (C), ordförande i sjötrafikutskottet, utredningen.

Utredningen anger eldrivna fartyg som den mest kostnadseffektiva och miljömässigt bästa lösningen. Regionen kommer nu att inleda arbetet med en utbyggnad av elnätet.

– Första steget efter utredningen är att få laddinfrastrukturen på plats. Regionen kommer att ta ett större ansvar i den frågan. Vi ska kartlägga var den ska finnas och se till att alla tillstånd finns på plats, men vi behöver kroka arm med kommuner, markägare och elnätsansvariga. Det är ett arbete som behöver komma plats inför trafikstart för nya avtal 2028.

Ett annat högt prioriterad fråga handlar om vilka skärgårdsfartyg som ska användas.

– Vi behöver vara tydliga med vilka fartyg som finns att tillgå när vi kommer in i nya trafikavtal. Vi måste ge trafikoperatörerna långsiktiga förutsättningar, antingen om de kör med våra egna fartyg eller skaffar eget tonnage. Man behöver se utredningen som övergripande och att vi nu fattar beslut om huvudinriktningen. Det finns ingen kravställning på att det ska vara katamaraner, det handlar mer om energieffektivitet.

Enligt Michaela Haga finns ett brett stöd för utredningen.

– Det finns en bred politisk uppslutning för detta. Sådana här investeringar kan vi inte skifta från en dag till en annan, eller från en mandatperiod till en annan, det gör att jag känner mig trygg i det fortsatta arbete, säger Michaela Haga.

FAKTA

Fartyg som avvecklas eller säljs fram till 2035 i prioriteringsordning:

Waxholm II

Vaxö

Waxholm I

Värmdö

Vånö

Sandhamn

Saxaren

Väddö

Viberö

Dalarö

Investeringar fram till 2035:

• Livstidsförlängning av fartygen Roslagen, Skärgården, Söderarm, Solöga, Vindöga, Nämdö, Gällnö

• Anskaffning av fyra isgående fartyg för långa pendelbåtslinjer (kan eventuellt utgå)

• Anskaffning av sex fartyg, varav tre helelektriska, för korta skärgårdslinjer

• Anskaffning av fyra isbrytande fartyg för passagerare och gods

• Anskaffning av laddinfrastruktur

Inlägget Förslag på framtida tonnage klart dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. V-båtar bort och katamaraner in, fossila bränslen bort och el och metanol in, så ungefär kan den 96 sidor långa utredningen kring framtidens trafik i skärgården sammanfattas. Jag är en av dem som ivrigt väntat på utredningen. Den är kraftigt försenad så väntan har varit lång, men den som väntar på något gott väntar som bekant inte för länge. Rapporten är intressant på så sätt att den ska peka 30 år in i framtiden och beskriva en väl fungerande kollektivtrafik i skärgården, men utan några utsläpp. Något exakt svar på hur den framtiden ska se ut ges inte, det var heller inte uppdraget, men den pekar ändå ut riktningen. I utredningen förordas eldrivna fartyg som bästa alternativet miljömässigt och ekonomiskt. I den trafik där eldrift inte är möjlig föreslås lätta tvåskrovsfartyg som går på emissionsfri metanol. Utredarna föreslår att regionen införskaffar minst tio nya fartyg fram till 2035.

Det är lite svårt att förstå varför just katamaraner och metanol pekas ut som lämpliga alternativ. Kanske är utredningen redan en aning daterad med tanke på hur försenad den blivit. Metanol var på tapeten för ett par år sedan. Europas största fabrik för tillverkning av miljövänlig etanol planerades stå klar i år i Örnsköldsvik. Men bara för en månad sedan gick ägaren, danska energijätten Ørsteds, ut med att miljardinvesteringen läggs ner. Anledningen anges vara låg efterfrågan. Här kommer regionen att stå inför en grannlaga uppgift att lista ut vilken typ av bränsle man ska satsa på. Att fortsatt köra på HVO är möjligt, det funkar i de flesta motorer, men det är inte emissionsfritt och innehåller palmolja.

En annan utmaning är att bygga ut elinfrastrukturen. Om man följer rekommendationerna och satsar på elfartyg behöver de ladda batterierna någonstans. Utredningen pekar på en utbyggnad av natthamnar med utbyggt elnät vid replipunkterna. Regionen har oftast inte rådighet över marken, men man lovar att prioritera och driva på utbyggnaden. Det måste gå ganska fort om elbåtar ska vara ett rimligt alternativ när stora trafikavtal ska upphandlas på nytt till 2028. Nästan samtidigt som utredningen släpps briserar nyheten att svenska batteritillverkaren Northvolt säger upp 1 600 personer. Osäker framtid för svenska hållbara batterier och frågan är hur bra de asiatiska batterierna är ur miljösynpunkt?

Utredarna föreslår att regionen satsar på mogen och beprövad teknik. Det är väl då tveksamt om vi kommer att få se exempelvis bärplansfartyg i någon större utsträckning, i alla fall till en början. Samtidigt säger Michaela Haga (C), ordförande i sjötrafikutskottet, att hon inte stänger några dörrar. Fartygen behöver av både miljömässiga och ekonomiska skäl förnyas och det ska ske successivt. Oavsett var man landar ska det bli intressant att följa utvecklingen. Klart är att framtidens sjötrafik kommer att se annorlunda ut jämfört med idag.

Inlägget Nya fartyg på gång i skärgården dök först upp på Tidningen Skärgården.

Regionens planer för framtidens trafik i skärgården väcker kraftig kritik från Skärgårdens trafikantförening som menar att den längre trafiken från Strömkajen är hotad.

Skärgårdens trafikantförening skräder inte orden kring vad man anser om den nya sjötrafikutredningen. Bland annat är man kritisk till det man uppfattar som att långlinjer från Strömkajen endast ska gå sommartid och utföras av privata rederier.

– Övrig tid förväntas alla börja resan med en lång bussfärd med otillräckligt utrymme för skärgårdstrafikanternas ofta skrymmande bagage ut till fastlandsbryggor. Dagens resenärer efterfrågar bra resekvalitet, inte minst deltidsboende vill ha möjlighet att arbeta under resan. Det erbjuder inte långa, skakiga bussresor utan plats för bagaget. säger ordföranden i Skärgårdens trafikantförening Lars Nyberg i ett pressmeddelande.

Utredningen kommer att medföra ett ökat bilåkande till replipunkterna, menar föreningen.

– Landstinget (nuvarande regionen) har tidigare själv slagit fast att skärgårdstrafiken inte endast ska försörja skärgårdsborna med kommunikationer utan även öppna skärgården för besökare. Och detta inte endast sommartid. Att förlänga besökssäsongen utöver sommaren är en ambition som även regionen instämt i, säger Lars Nyberg.

Inlägget Sjötrafikutredning får kritik av Skärgårdens trafikantförening dök först upp på Tidningen Skärgården.

Barnfamiljer börjar nu lämna Ingmarsö efter att man upplever problem med att få en fungerande skolgång till barnen. Under ett öppet möte med den politiska ledningen förra veckan riktades hård kritik mot kommunen.

Sedan Ingmarsö skola stängde hösten 2016 har föräldrar på ön skickat sina barn till andra skolor. En del barn går på Ljusterö skola, andra åker till Svartsö och Djurö som ligger i Värmdö kommun. Men föräldrar har länge upplevt det otryggt att barnen, många så små som sex år gamla, lämnas vid bryggorna och utan vuxna själva får ta sig till skolorna. Redan 2017 diskuterades frågan med politikerna på ett öppet möte på Ingmarsö och har varit återkommande sedan dess. När ännu ett öppet möte hölls på bygdegården Lurkan förra veckan kom frågan återigen upp. Politikerna som var med på mötet var kommunstyrelsens ordförande Michaela Fletcher (M) och kommunalrådet Mathias Lindow (L).

– Det jobbigaste är att det inte finns någon skolskjuts, ingen ledsagare eller vuxen som står på bryggorna med barnen när de väntar på båten om vi inte ordnar det själva. Bara i förskoleklass och första klass är det tio barn som är 6-7 år gamla, säger Ylva Jansson, som har två barn i Svartsö skola.

I brist på hjälp från Värmdö och Österåkers kommuner har föräldrarna själva fått försöka lösa problemen. Ibland följer någon vuxen med på Waxholmsbåten, ibland hjälper pensionärer på Svartsö till och ibland kör man barnen i egna båtar.

– Det är mycket roddande för varje vecka, det tar tid och ork, säger Ylva Jansson.

På frågan varför Österåkers kommun inte erbjuder skolskjuts till Svartsö eller Djurö hänvisar Michaela Fletcher till skollagen som säger att kommunen endast har skyldighet att anordna skolskjuts till andra kommuner om det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter. Men kommunen erbjuder inte heller skolskjuts till Ljusterö skola.

– Efter mötet har jag givit uppdrag om översyn av riktlinjer för skärgårdsboende explicit och kommer att återkoppla kring det på uppföljningsmöte i mitten av oktober, säger Michaela Fletcher.

Förutom bristen på skolskjuts riktades under mötet hård kritik mot Ljusterö skola som beskrevs som otrygg och stökig och där lärare mår dåligt. För flera föräldrar på ön är det inget alternativ att sätta barnen i den skolan, även med skolskjuts. Två barnfamiljer på Ingmarsö har nyligen valt att flytta från ön på grund av att man inte hittar en fungerande lösning för barnen.

– Vi är medvetna om att det finns både positiva och negativa omdömen om Ljusterö skola. Mötet innehöll ett antal frågeställningar om just Ljusterö skola som utbildningsförvaltningen kommer att ta fram svar på. Utbildningsförvaltningen har i uppdrag att såsom för alla skolor lägga extra prio på Ljusterö skola.

Ett alternativ som diskuterades under mötet var att öppna skolan på Ingmarsö igen. När skolan stängde hösten 2016 fanns det tio barn i skolåldern på Ingmarsö. Förhoppningen var då att skolan skulle kunna öppna redan året efter. Till exempel sa kommunalrådet Mattias Lindow (L) så här till tidningen:

– Vi får vara väldigt tydliga till föräldrar och intressenter med att vår ambition är att öppna skolan igen 2017.Tio barn och två i förskoleåldern, det skulle absolut kunna vara tillräckligt för att starta (skolan).

Några beslut om att öppna skolan har dock inte fattats.

– Det fanns en ganska stor misströstan och missbelåtenhet på mötet. En person hade ringt till kommunen och fått svaret att man får skylla sig själv om man valt att bo på Ingmarsö. Det kändes väl inte särskilt lösningsorienterat, säger Kjell Torlén, en av många på Ingmarsö som kom på mötet.

Inlägget Skolfrågan återigen på agendan på öppet möte dök först upp på Tidningen Skärgården.

Under hösten ska enligt länsstyrelsen nya regler träda i kraft som gör att jägare kan sälja vildsvinskött direkt till konsumenter, en efterlängtad åtgärd bland jägare. Men arbetet är försenat.

Vildsvin som bökar upp gräsmattor är ett omfattande problem på många håll i skärgården och det finns ett tryck från fastighetsägare på ökad jakt. Samtidigt är att det inte tillåtet för jägare att sälja köttet direkt till konsumenter, utan måste säljas till vilthanteringsanläggningar. Jägarna får förvisso själva behålla köttet från djuren de skjuter, men de flesta har bara möjlighet att spara en begränsad mängd. När frysen är full väljer en del jägare att sluta jaga, andra att bränna upp djuren man skjuter.

– Det är många privatpersoner som vill köpa kött, men skulle vi sälja eller ge bort  blir det ett väldigt liv. Vi eldar upp mycket vildsvin och folk blir fundersam på varför vi gör det, säger Lennart Öberg som är viltvårdare på Ljusterö.

Men nya regler är på gång som ska göra det tillåtet för jägare att sälja en viss mängd kött direkt till konsumenter. För att kunna göra de måste jägarna gå två utbildningar samt registrera sig i ett vildsvinsjägarregister. Som mest får jägare sälja tio djur per år.

– Jag tycker det är superpositivt. Det är en sådan underskattad resurs. Enligt min mening är det för mycket kött som stannar i jägarhemmen, det borde komma ut mer, säger Henrik Lokind, viltvårdare i Österåkers kommun.

Henrik Lokind tror att jakten på vildsvin kan öka när det nya regelverket finns på plats.

– En konsekvens skulle kunna bli att avskjutningen ökar. Har du som jägare proppfull frys kanske du inte jagar, men vet du att grannen vill ha då kanske du gör det.

På Länsstyrelsen i Stockholms hemsida kan man läsa att reglerna ska träda i kraft under hösten, men arbetet har försenats.

– Länsstyrelsens vildsvinsjägarregister är försenat och hänger ihop med förseningen av framtagning av den nya föreskriften för försäljning av vildsvinskött. Detta på grund av att EU-kommissionen hade synpunkter på förslaget, säger Tamara Teplova, handläggare på länsstyrelsen.

Kommer reglerna att träda i kraft i höst som ni skriver på er hemsida?

– Vi har inte fått någon ny tidsplan och utesluter inte förseningar.

Inlägget Regler kring vildsvinsförsäljning försenade dök först upp på Tidningen Skärgården.

Med en sekunds marginal passerade fartygen varandra. Statens Haverikommission kommer nu att utreda händelsen när Robotbåten Ystad var ytterst nära att kollidera med fartyget Silverpilen.

Statens Haverikommission, SHK, har beslutat att utreda händelsen den 7 september när före detta militärfartyget RBB 142 Ystad var ytterst nära att kollidera med passagerarfartyget Silverpilen. Händelsen inträffade på Mysingen i Haninge strax innan 10 på förmiddagen när Silverpilen var på väg i ordinarie trafik från Utö till Årsta brygga. På platsen rådde kraftig dimma och Silverpilen gick med reducerad fart i 15 knop. RBB 142 Ystad, med hemmahamn på Gålö, var ute och körde betalande passagerare tillsammans med fartyget Jägaren, ett annat tidigare militärfartyg. Strax söder om Äggskären upptäcker befälhavaren på Silverpilen på sin radar Jägaren som kommer på mötande kurs. På VHF kommer man överens om att mötas styrbord mot styrbord då Jägaren ska runda Äggskären. Strax därefter upptäcker befälhavaren Ystad, men lyckas inte få kontakt med fartyget på VHF för att komma överens om hur mötet ska ske. Ystad girar därefter styrbord. Besättningen på Silverpilen tolkar det som att fartygen ska mötas på normalt sätt babord om babord och behåller sin kurs. Plötsligt girar Ystad kraftigt babord och passerar Silverpilen sju meter om aktern i en hastighet av 35 knop. Fartygen var därmed en sekund ifrån att kollidera, skriver SHK.

SHK klassar händelsen som ett tillbud till mycket allvarlig sjöolycka och är därför obligatorisk för dem att utreda. Ombord på Silverpilen fanns tre besättningsmän och 25 passagerare. Ombord på Ystad fanns 21 besättningsmän och 40 passagerare. Passagerarna befann sig till största delen på fördäcket. Ingen skadades vid händelsen, men flera passagerare säger sig upplevt ett starkt obehag.

Inlägget En sekund från katastrof dök först upp på Tidningen Skärgården.

Kvinnan byggde ut bryggorna vid huset i Nynäshamn, men missade att anmäla åtgärden till länsstyrelsen. Missen kan komma att kosta henne flera miljoner.

Våren 2022 påbörjades arbetet med att bygga ut två befintliga bryggor vid en fastighet i Nynäshamn. Kvinnan som äger bostaden hade fått besked från kommunen att varken bygglov eller strandskyddsdispens krävdes för utbyggnaden på 250 kvadratmeter. Först senare förstod hon att åtgärderna var anmälningspliktiga och skickade en anmälan till länsstyrelsen, men byggnationerna var då redan påbörjade. Länsstyrelsen beslöt strax efter att anmälan inkom att förbjuda allt fortsatt arbete och begärde in kompletterande uppgifter. I maj samma år beslutade länsstyrelsen att bryggorna inverkar negativt på växt- och djurliv och ska förbjudas och att de 35 utplacerade pålarna måste tas bort och området återställas. Kvinnan överklagade beslutet både till mark- och miljödomstolen och till mark- och miljööverdomstolen utan framgång. Senast 12 juli 2024 skulle området vara återställt.

Den 24 juli gjorde länsstyrelsen ett tillsynsbesök och kunde konstatera att åtgärderna inte var återställda. Länsstyrelsen menade dessutom att byggandet av bryggorna hade fortsatt trots förbudet. Den 29 augusti i år fattade länsstyrelsen därför ett nytt beslut om att kvinnan ska riva bryggan, som uppges ha kostat två miljoner kronor, och att återställa området. Beslutet förenades med ett vite på en miljon kronor. Kvinnan har även överklagat det beslutet.

Skärgården har sökt kvinnan som via sin advokat hänvisar till ytterligare ett mål i mark- och miljödomstolen där kvinnan prövar om bryggorna kan tillåtas utifrån gällande detaljplan där vattnet anges som ”vattenområde med bryggor, båthus och dylikt”. Kvinnan menar bland annat att bryggorna behövs för att förhindra erosion och skred. Nynäshamns kommun har i ett svar till domstolen den 27 september angett att man inte anser att bryggorna följer detaljplanen.

Fakta/När krävs anmälan om vattenverksamhet

• När bryggans ”typ” ändras, till exempel en pålad brygga ersätts med en flytbrygga.

• När en brygga utökas eller ändrar sin utformning.

• När en befintlig pålad brygga renoveras och behöver pålas om.

• Om en muddring planeras att omfatta en yta som är mindre än 500 kvadratmeter i ett vattendrag, eller mindre än 3 000 kvadratmeter i en sjö eller vid kust, är verksamheten anmälningspliktig och en anmälan om vattenverksamhet ska skickas in till länsstyrelsen. Är området som ska muddras större än så, krävs tillstånd från mark- och miljödomstolen.

• En anmälan om vattenverksamhet behövs inte när endast bryggdäcket renoveras och bryggans mått kommer att vara detsamma. Detta räknas som underhåll av bryggan.

• En brygga med plats för 10 båtar eller fler betraktas som en hamnanläggning och kan kräva tillstånd av Mark- och miljödomstolen. Kontakta länsstyrelsen för ytterligare information.

Källa: Länsstyrelsen

Inlägget Miljonvite för svartbyggd brygga dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter åtta år väljer Lisa och Lasse Nerlander att sälja sin verksamhet på Arholma. Nu letar man nya ägare som kan ta över Bull-August.

Efter åtta år har Lisa och Lasse Nerlander valt att lägga ut driften av vandrarhemmet Bull-August på Arholma till försäljning. Utgångspriset på sajten Bolagsplatsen är 500 000 kronor.

– Vi tycker att det är dags för någon annan att ta över nu. Jag fyller 70 nästa år, vi vill gå i pension helt enkelt, säger Lisa Nerlander.

Blev det som ni tänkte när ni tog över?

– Det varit mer positivt än vi från början trodde. Vi har haft väldens bästa gäster, många av dem återkommande.

Lisa Nerlander säger att man i första hand vill att någon som bor året runt på Arholma tar över vandrarhemmet som ägs och arrenderas ut av Skärgårdsstiftelsen.

– Vi är måna om att den som tar över tar hand om Bull-August på ett bra sätt. Det är bra om man kan hitta nya infallsvinklar bara man är rädd om den vackra gården. Vi vill i första hand att de som tar över tänker sig att man bor på ön året runt. Det är öppet året runt just nu och det är något både vi och Skärgårdsstiftelsen önskar. Skärgårdsstiftelsen har varit en otroligt bra aktör som vi arrenderat av. Vi har haft jättebra kontakter med dem.

Vandrarhemmet är stängt för nya bokningar under hösten. Många har redan hört av sig och visat intresse för att ta över.

– Intresset har varit ganska stort. Vi har även annonser i Svenska Turistföreningens tidskrift Turist och i Skärgårdsstiftelsens tidskrift Stångmärket, vi tror att det är där vi hittar rätt målgrupp.

Inlägget Populärt vandrarhem till salu dök först upp på Tidningen Skärgården.

Foto: Joonas Kortelainen

I fredags förrförra veckan körde Viking Lines fartyg Gabriella åt ”fel” håll på väg från Mariehamn till Tallinn, något som väckt frågor om hur det rimmar med rederiets miljöarbete.

Det var i fredags som en uppmärksam person genom sajten Marine Traffic såg att Viking Lines fartyg M/S Gabriella på väg från Mariehamn på Åland till Tallinn i Estland valde att köra motsatt håll in på svenskt vatten i en timme innan den fortsatte mot Tallinn. I Facebook-gruppen ”Landgången” blev extrasvängen en snackis. Enligt en medlem i gruppen gjorde rederiet svängen eftersom de endast får sälja snus på svenskt vatten, något som fick en annan medlem att ställa frågan om den eventuella merförsäljningen verkligen vägs upp av extrakostnader för bränslet.

”På Åbolinjen skryter man om ”en grön korridor”. Det är ingen som är intresserad av klimatet när det handlar om pengar”, skriver en annan medlem.

– Vårt fartyg M/S Gabriella gjorde förra helgen en specialkryssning mellan Helsingfors, Mariehamn och Tallinn med anledning av den årliga Skördefestivalen på Åland. Tidtabellen och rutten anpassas på specialkryssningar utifrån vad som ger en bra upplevelse för kryssningsgästerna och är därmed inte jämförbar med reguljär linjetrafik, skriver Eleonora Hansi, presskontakt vid Viking Line i ett mejlsvar.

Eleonora Hansi vill inte svara på några av de frågor som diskuterades på sociala medier.

– Enskilda detaljer kring vår försäljning, bunkerpriser etcetera ger vi inte ut. Viking Lines ekonomi redovisas i våra finansiella rapporter. Det finns en mängd olika faktorer bakom hur man väljer att lägga en rutt, där man kan väga in kundupplevelse, väder, säkerhetsövningar och så vidare. För specialkryssningar som denna är också tidtabellen mindre strikt än för en resa mellan till exempel Stockholm, Mariehamn och Helsingfors som Gabriella i vanliga fall trafikerar.

Inlägget Mystisk sväng väcker frågor dök först upp på Tidningen Skärgården.

Fritidsboende på Gisslingö menar att markägaren till naturreservatet på ön trotsar länsstyrelsens beslut och fortsätter utfodra dovhjortar och mufflonfår. Länsstyrelsen kommer nu att göra en ny tillsyn.

När länsstyrelsen efter en tillsynsanmälan gjorde ett platsbesök i naturreservatet på Gisslingö 2019 hittade man bland annat fyra jakttorn och en foderautomat för vilt. Enligt reservatets föreskrifter är det förbjudet att uppföra anläggningar som jakttorn och foderautomater. Flera fastighetsägare menade att anläggningarna satts upp efter att naturreservatet bildades 2015, något ägaren av naturreservatet förnekade. Markägaren blev ålagd att mot vite ta bort ett av tornen och en foderautomat. Övriga kunde stå kvar eftersom länsstyrelsen inte kunde bevisa att de inte stått där sedan tidigare.

I november 2022 inkom ännu en anmälan till länsstyrelsen om att minst tre nya jakttorn uppförts i reservatet. Trots att länsstyrelsen självt tre år tidigare gjort en tillsyn på ön valde man i brist på bevis att inte förelägga markägaren om att ta bort tornen.

– Eftersom det alltså inte har kunnat styrkas med stöd av flygfoton att något av de aktuella jakttornen inte har funnits innan naturreservatets inrättande har länsstyrelsen bedömt det som allt för ingripande att förelägga om att jakttornen ska tas bort, sade Henrik Sandberg, handläggare på länsstyrelsen till tidningen 2023.

Nu har ännu en anmälan skickats till länsstyrelsen. Enligt anmälan ska markägaren återigen ha satt ut en foderautomat och dessutom två inplastade balar i naturreservatet, alldeles intill den plats där han tidigare förelagts att ta bort foderautomaten. Syftet enligt anmälan ska vara att locka viltet in i naturreservatet så att andra markägare inte kan skjuta djuren.

Skärgården har tidigare berättat om konflikten på Gisslingö där förmodat illegalt utsatt dovhjort och mufflonfår betar marken och förstör öns naturvärden. Markägaren har idag fyra utfodringsplatser på sin egen mark utanför naturreservatet. Han har till länsstyrelsen uppgivit att han bara utfodrar djuren vintertid för att de inte ska svälta.

– Det är inte sant. Han utfodrar dem året om. I somras fanns fortfarande foderbalar utlagda.

De boende på Gisslingö har tidigare begärt att utfodringen av de olagligt utsatta djuren ska förbjudas men fått avslag. Idag är det ett brott att sätta ut främmande djur, som mufflon och dovhjort, men det är inte olagligt att utfodra dem så att de förökar sig, säger Lena Anderfelt, fritidsboende på ön,

Sara Sundin, enhetschef på länsstyrelsen, säger att myndigheten planerar att göra ett tillsynsbesök under hösten och att man inte kan uttala sig innan dess.

Skärgården har kontaktat markägaren som är kritisk till Skärgårdens tidigare rapportering som han menar innehåller felaktigheter. Mannen vill inte säga vad som är felaktigt utan hänvisar till ett avtal som han säger sig ha med Naturvårdsverket.

Inlägget Fortsatt konflikt kring utfodring på Gisslingö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Enklare ankomstjakt och tydligare direktiv. Det var två förslag som organisationen Sportfiskarna tillsammans med Jägareförbundet framförde när de nyligen träffade politiker i riksdagens jakt- och fiskeklubb.

Sportfiskarna framförde flera förslag under mötet på hur de menar att förvaltningen av mellanskarv kan förbättras. Bland annat vill Sportfiskarna att föreskrifterna för så kallad skyddsjakt på enskilds initiativ (som tillåter jägare att under vissa förutsättningar jaga skarv utan att först söka tillstånd) ska ändras så att jakten på fåglarna förenklas när de anländer under våren.

– Som läget är idag gäller den jakten till och med februari, men vi vet att många skarvar kommer efter det. Skulle vi få till jakt i en månad till ungefär så är vår praktiska erfarenhet att man kan använda den möjligheten på ett helt annat sätt, säger Sten Frohm, generalsekreterare i Sportfiskarna.

Organisationen vill också se tydligare riktlinjer från regeringen till länsstyrelserna kring förvaltningen av skarv.

– Regeringen skulle kunna skriva in i regleringsbrevet till länsstyrelsen att den ska ta fram en förvaltningsplan och beskriva hur den ska implementeras och följas upp.

En annan punkt på mötet handlade om att skapa fler pilotområden där forskning och utvärdering av kopplas till den operativa förvaltningen av säl och skarv.

– Både på Västkusten (8-fjordar) och i Stockholms län har man inlett ett arbete med att följa upp resultatet av förvaltningsinsatserna. Vi jobbar för att få till ett sådant i Gävle också, säger Sten Frohm.

Sten Frohm vill gärna se att mer pengar avsätts till förvaltningen.

– Det räcker inte att ha planer. Det måste finnas någon som gör jobbet också. Det krävs inga enorma summor, men det kommer att behövas lite pengar för att betala frivilliga för ammunition, bränsle och kanske en liten peng också. Kan man få till det kan det bli lite fart på det här. Det behöver fungera över tid.

Förutom problematiken kring skarvar och sälar så arbetar Sportfiskarna för att få till en förändring av fiskeförvaltningen i Östersjön.

– Grundproblemet är att man tillåtit ett för hårt fisketryck av sill- och strömmingsbestånden med det storskaliga trålningsfisket under lång tid. Det måste till radikala förändringar om vi ska kunna rädda Östersjöns miljö och fiskbestånd. Det är kanske det viktigaste, men man måste jobba med båda frågorna.

Inlägget Samsyn om skarv på politikermöte dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det är måndagseftermiddag, solens strålar letar sig ner mellan lövverkets gulnande blad. Vi befinner oss vid Stockholms stads fiskräknare vid Åvaån i Tyresta nationalpark. Åke Thudén, välkänd eldsjäl som brinner för fiskevård, låser up grinden till området. Uppdraget för dagen handlar om kräftfiske. Antalet signalkräftor i ån har ökat explosionsartat, något som hotar det redan svaga öringsbeståndet i vattendraget. Åke Thudén lyfter upp en honkräfta man nyligen fångat ur en hink och vänder på den för att visa rommen som sitter under buken.

–  Signalkräftor har mellan 200 och 400 romkorn. Öringslarver är perfekta för kräftor att äta upp sen, säger han.

I våras räknade fiskevårdarna till fem öringssmolt som vandrade ut, vanligtvis ska det vara hundratals. Samtidigt fångades över 1 100 signalkräftor i fiskfällan, tio gånger mer än året innan.

– När jag fick höra det sade jag att jag kan ta hand om, för det här måste åtgärdas. Det blir inga nya öringar här, säger Åke Thudén.

Han berättar att Stockholms stad köpt in 50 mjärdar som han tillsammans med vänner har lagt ut i ån. Mjärdarna vittjas varannan dag. Under hösten har man hunnit med nästan 20 vändor. Totalt har man fångat cirka 8 000 kräftor.  

– Vi kör alltid tre man när det ska vittjas. Det är mycket som ska bäras, det blir ett jävla spring i buskarna, men det här är absolut sista chansen för att göra något åt det.

Med under dagen för att hjälpa till är Åkes vän Mertsi Nyman och gymnasiestudenterna Elliot Ulvestam och Alvin Standler, som studerar vid Marina Läroverket och som gör praktik hos Stockholms stads fiskevård.

I Åvanån råder totalt fiskeförbud, men tillstånd från länsstyrelsen till att fånga signalkräftor gick snabbt. 

– Signalkräfta är en invasiv art. Det tog bara tio dagar att få tillståndet, säger Åke Thudén.

Åvaån rinner ut i Åvaviken i Tyresö, nära gränsen mot Haninge. Ån är den mest kända av länets havsöringsförande vattendrag. De första studierna på öring i ån gjordes redan för hundra år sedan. 

Undersökningarna visar att uppvandringen av lekande öring har varit relativt stabil under åren, men att de minskat kraftigt efter 2017. En förklaring kan vara den varma och torra sommaren 2018, men storskaliga ekologiska förändringar i Östersjön kan också spela in. En annan anledning kan vara ökad predation från gråsäl som äter öringar som ska vandra upp för att leka. För att hindra sälarna har en så kallad sälskrämma satts upp nära åns mynning. Men något som gjorde att just Åvaån blev extra utsatt var den torrläggning som gjordes 2019. Uppdämningen slog ut hela fiskbeståndet i ån, något som kommer att ha en negativ påverkan på bestånden under många år. Verksamhetsutövaren som dämde upp ån blev dömd till att betala 300 000 kronor till åtgärder i vattendraget.

Vi sätter oss i bilarna och kör till en plats längre upp i Åvanån. Därifrån ska vi följa vattnet nedströms och vittja mjärdarna. När vi kommer ner till vattendraget ser vi första buren, vars övre del sticker upp en bit i vattnet.

– Det är lågt vattenstånd nu, det har regnat för lite, säger Åke Thudén.

I mjärden finns inte mer än fem, sex små kräftor som kryper omkring. Det är betydligt färre än första gången man vittjade burarna, men det är aldrig tomt. Vi följer sakta åfåran mot havet och tömmer mjärde efter mjärde. Det är ett mödosamt arbetet med bitvis svår terräng att gå i, men Åke Thudén som fyllt 78 år visar inga tecken på trötthet.

– Det är inte många jag känner i samma ålder som kan hänga med om man ska ut på sånt här.

Det är inte bara kräftor som fångas i mjärdarna, ett och annat öringssmolt hittar man ibland också.

– Vi har även hittat gädda, sutare, abborre och en mink, säger Åke Thudén.

Det är svårt att veta vilken effekt reduceringsfiske på kräftor har på öringsbestånden. Åke Thudén anser i alla fall att det är effektivt.

– Den här situationen är katastrof, vi har inte tagit till oss hur stor grej det här är egentligen. Fisket är effektivt, men det måste fiskas under flera år. De kräftor som kläcktes i våras är nu som små insekter bara, vi ser dem när det är lite vatten men de gräver snabbt ner sig. Kräftorna är fångstbara tidigast från två års ålder. Det här skulle man gjort tidigare egentligen.

Timmarna går och vi börjar närma oss platsen med fiskräknaren igen. Mertsi Nyman tömmer vant ännu ett mjärde. Han har varit med flera gånger tidigare, för honom är det självklart att hjälpa till.

– I och med att jag själv fiskar mycket var det naturligt. Nu kan man förstå varför det finns så lite öring i skärgården. Jag hoppas att beslutsfattarna förstår hur viktigt det här är och vilka eldsjälar som finns som håller på med det här, säger han.

Till slut är vi tillbaka vid start. Dagens skörd visar på ungefär 15 kilo kräftor. Totalt har man tagit upp ungefär 250 kilo kräftor ur Åvaån. De större kräftorna brukar deltagarna ta med hem och kalasa på, de små mals ner och bli till foder åt vildsvin. Albin Standler tycker det varit en rolig första dag på praktiken. 

– Vi går marinbiologilinjen så vi är automatiskt intresserade av allt fiske, säger han.

Öring är en av våra mest eftertraktade fiskar och en art som genererar stora värden inom sportfisket. Problemen som fisken utsätt för är inte isolerade till Åvaån utan gäller fler vattendrag. Det kommer sannolikt därför krävas stora insatser framöver för att kunna vända utvecklingen för fiskarten i länet.

Inlägget Kräftgång för öring i Åvaån dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Min erfarenhet är att öbor ofta känner en större samhörighet med människor på andra öar än med dem som bor i deras centralort. Boende på Arholma har förmodligen mer gemensamt med någon på Landsort är vad de har med någon i Norrtälje innerstad. Den upplevelsen av gemenskap gäller nog inte bara mellan människor i Stockholms skärgård, utan öbor i hela Sverige och runt om i världen.

Samtidigt utgår mycket av villkoren på öarna utifrån vad som bestäms i kommunhusen, vilket gör att livet på en ö kan skilja sig ganska mycket från livet på grannön. Ett av problemen handlar exempelvis om olika krav på avloppsanläggningar och vattenförsörjning mellan kommunerna. Det finns exempel på människor som är förtvivlade över att behöva åtgärda utdömda avlopp för hundratusentals kronor samtidigt som samma lösning är okej på grannön. Det upplevs förståeligt nog som både ologiskt och orättvist. I brist på samarbete och dialog över kommungränserna har det ibland pratats, mer eller mindre seriöst, om att ö-bor skulle bilda en egen skärgårdskommun som täcker länets öar och där invånarna i så fall skulle ha en mer enhetlig upplevelse av utmaningarna man står inför.

Men kanske behöver man inte gå riktigt så långt. I veckans nummer berättar vi om ett projekt som syftar till ökad samverkan mellan kommunerna. Projektet handlar om att hitta områden där Norrtälje, Österåker, Vaxholm, Tyresö, Värmdö, Haninge och Södertälje kan samarbeta och där fokus kommer att ligga på vattenförsörjning samt avlopps- och avfallshantering. En inledande workshop för tjänstemän har redan genomförts som beskrivs som ”instrumental i att hitta ett gemensamt språk och förståelse för varandras situationer”.

I nästa steg ska man diskutera befintliga projekt på öarna och titta på hur samarbeten över kommungränserna kan gå till. För utomstående kan det kanske låta som en självklarhet att samarbeta kring gemensamma frågor på det sättet, men så har det inte sett ut i verkligheten. Situationen kanske kan liknas vid någon som anlitar olika målarfirmor för varje rum som ska målas om i den egna lägenheten. Slutresultatet kommer förmodligen att bli hyggligt likartat, men det kommer att bli betydligt krångligare, dyrare och mer ineffektivt.

Det kan alltså finnas mycket att vinna på för tjänstemännen att samtala över kommungränserna och hitta gemensamma lösningar. För Skärgårdsstiftelsen, som äger mark i nästan alla kommunerna, är den här typen av projekt i alla fall mycket välkommet. Det ska bli intressant att se vad som konkret kommer ut av detta.

Inlägget Samarbete – hur svårt ska det vara? dök först upp på Tidningen Skärgården.

Små, förarlösa fartyg som åker fram och tillbaka och skjutsar passagerare över innerstädernas vattendrag, det är Cstriders vision. Företaget har nu tagit fram ett unikt prototypfartyg som i dagarna sjösatts för första gången.

Solen skiner över gästhamnen på Djurönäset där ett limpformat fartyg med stora panoramafönster runt omkring ligger förtöjt vid flytbryggan. Båten är en eldriven prototyp som har tagits fram av Göteborgsföretaget Cstrider och som transporterats till Djurönäset för att visas upp på en mässa anordnad av Skärgårdsredarna. Fartyget går runt 5-8 knop och rymmer tolv passagerare. 

– All kollektivtrafik på vatten ligger efter i klimatomställningen. Vattenvägarna har vi på något sätt glömt bort. I många städer är de en infrastrukturresurs där vi inte har köbildning eller rusningstrafik och där vi kan köra väldigt energieffektivt, säger Tobias Husberg, grundare och vd på Cstrider.

Känslan när man kliver ombord påminner mer om en tunnelbanevagn än ett fartyg. De stora fönstren gör närheten till vattnet påtaglig.

– Vi ska sätta upp ett innertak med handtag som man kan hålla i sig i. Vi har inte riktigt hunnit med det, säger Tobias Husberg och pekar upp mot fartygets tak.

Cstrider bildades för bara ett år sedan och det har varit ett intensivt arbete med att ta fram produkten. Fartyget uppfyller kraven på tillgänglighet och plats för cyklar. Det är medvetet gjort för att endast ta tolv passagerare, eftersom det innebär att den då kan köras med klass VIII-behörighet, en utbildning som bara tar några dagar att genomföra till skillnad från flera år som krävs för större fartyg. Cstrider kan laddas i vanliga eluttag och kräver därför ingen ny investering i elinfrastruktur.

– Jag har jobbat med fordon i många år och min erfarenhet är att du inte kan sälja ett fordon som inte går att tanka och ladda, säger Tobias Husberg.

Vi kastar loss och åker en sväng ut på vattnet utanför Djurönäset. Fartyget styrs av en diskret styrpinne i aktern.  Skvalpet från vattnet är det enda som hörs och fartyget gungar en aning i svallvågorna från en förbipasserande båt.

– Det är relativt lite batterier i det här fartyget, den är stabilare med fler batterier, säger Tobias Husberg.

Företagets vision är en lösning där ett flertal fartyg transporterar passagerare i skytteltrafik mellan olika bryggor i stadsnära miljöer, ett koncept man hoppas ska vara intressant för många städer, inte bara i Stockholm. Fartyget förbereds för att kunna köras förarlöst om och när regelverket tillåter det. Företaget har nu kommit så långt att man är beredda att ta emot beställningar. Man räknar med att kunna leverera fartygen inom ett år.

Inlägget Vattenbussar kapar köer i innerstaden dök först upp på Tidningen Skärgården.

…koordinator på föreningen Äldrekontakt som startat verksamhet i Vaxholm.

Vad är äldrekontakt?

– Det är en ideell förening som funnits sedan 2008 och som hjälper ensamma äldre över hela Sverige att hitta en gemenskap och sammanhang. Vi ordnar fikaträffar en gång i månaden, där våra volontärer och våra gäster, som vi kallar våra äldre, umgås under två timmar. Man kan vara med från 75 år och uppåt.

Varför är detta viktigt?

– Vi vet att många äldre sitter ensamma i sina lägenheter, både för att de är isolerade fysiskt eller för att de blivit så gamla att bekantskapskretsen sinat. Det finns träffpunkter som kommuner anordnar, men vi vänder oss till allra äldsta i samhället, medelåldern på våra gäster är 87 år. För dem är det inte alltid så lätt att ge sig ut till träffpunkterna. Vi har volontärchaufförer som hämtar de äldre, är med på träffen och skjutsar hem dem. Det gör att många kan komma på fikaträffarna.

Hur har intresset varit i Vaxholm för er verksamhet?

– Det gick otroligt snabbt att starta upp i Vaxholm. Vi startade igår (läs söndag 20 oktober). Vi var hemma hos fikavärden Inger som öppnade upp sitt hem för fem äldre gäster. Det var jag från kansliet och några fikavärdar och chaufförer. Vi drack champagne, åt snittar, morotskaka och cheesecake, det var en riktig fest kan jag säja.

Kostar det något att vara med?

– Nej det kostar ingenting. Man är med så länge man vill och det är en träff i månaden. Tyvärr är gruppen i Vaxholm full redan, det är otroligt hur fort det kan gå. Det är jätteroligt att vi fått sånt gensvar i Vaxholm. Men om man känner att man vill vara med som volontär eller gäst så finns det inget stopp för hur många grupper vi kan starta upp på en ort.

Hur finansierar ni verksamheten?

– Det är staten, kommuner och stiftelser som är de största bidragsgivarna, men även företag och privatpersoner bidrar. Vi söker pengar kors och tvärs för att kunna finansiera det vi gör.

Inlägget Fem frågor till Jenni Sjöman… dök först upp på Tidningen Skärgården.

I en ny förstudie har boende på Rådmansö fått framföra sina önskemål kring hur området kan utvecklas. Lägre hastighetsbegränsning, ny replipunkt och så kallade lekotoper är några av förslagen.

Förstudien är indelad i två delar. I den första delen, som presenterades under sommaren, finns synpunkter från boende på Rådmansö sammanfattade. Några av de frågor som engagerade många handlar om avsaknad av mötesplatser för barn och unga, parkeringsproblem under högsommaren men framförallt ett missnöje med trafiksituationen där många uppfattar att bilister kör för fort.

Den andra delen utgår från synpunkterna och föreslår en vägledning för hur arbetet på Rådmansö kan fortsätta. Ett förslag handlar om att man ska verka för att hastigheten regleras till 40 kilometer i timmen, att Rävsnäs bryggväg görs till en för gångtrafikanter säkrare bygdeväg, att Östernäs görs till replipunkt istället för Furusund och att sophanteringen flyttas till Kapellskär. Under avsnittet ”socialt liv & aktiviteter” finns fler lekplatser med som ett önskemål. Enligt studien kan ett alternativ vara så kallade lekotoper som är naturbaserade lekmiljöer byggda av naturmaterial. Lekotoperna anses kunna bidra till att utveckla orternas naturnära identitet. Den 90 sidor långa förstudien har kostat ungefär 500 tusen kronor att ta fram och ska fungera som vägledning för kommunen.

Fakta/Övriga förslag i urval

• Använd reglering i detaljplaner för att säkerställa att bostadsutvecklingen inriktas mot en yngre demografi genom bestämmelser om bland annat boende- och tomtstorlek och skapande av nya lekplatser och miljöer som attraherar barnfamiljer

• Restriktivitet ska gälla för tillkomst av enskilda VA-lösningar för dricks- och spillvattentjänster inom området

• Fortsätt utveckla Rävsnäs hamn, och där tillhörande funktioner såsom parkeringsplatser, enligt framtagen och beslutad utvecklingsplan

• Verka för att Gräddö-Rävsnäs trafikeras med kollektivtrafik i enlighet med Trafikförvaltningens riktlinjer

• Utveckla gång- och cykelvägnätet för att göra de befintliga badplatserna mer tillgängliga

• Bevaka Björkö-Örns badplats i syfte att motverka privatisering av en kommunalbadplats

• Studera platser som kan användas till byaodlingar

Inlägget Röster från Rådmansö i ny studie dök först upp på Tidningen Skärgården.

Remisstiden över de föreslagna föreskrifterna och skötselplanen för den planerade nationalparken i Nämdöskärgården har gått ut. En genomgång visar att många velat yttra sig och att åsikterna skiljer sig stort åt.

Trots kritik mot planerna på en nationalpark i Nämdöskärgården valde Naturvårdsverket att lämna över ett förslag till bildande av nationalpark till regeringen den 6 september. Det skedde redan innan förslaget på föreskrifter och skötselplan för nationalparken varit ute på remiss. Den remisstiden gick ut den 15 oktober och en genomgång av de 80-tal svaren visar att de flesta i grunden är positiva till föreskrifterna men de synpunkter som framförs varierar stort. En del privatpersoner och organisationer hade velat se ett ännu starkare skydd av naturvärden. Nämdö hembygdsförening och Nämdö skärgårdsråd kritiserar till exempel att arrangemang med upp till 150 personer ska kunna genomföras utan tillstånd, man hade hellre sett en gräns på 50 personer. Turismorganisationer som Svenska turistföreningen ställer sig tvärtom positiva till att stora arrangemang kan genomföras och är också positivt inställda till att kommersiell verksamhet tillåts.

Värmdö kommun, liksom flera organisationer, är kritiska till att grillar tillåts utanför anvisade platser. Värmdös synpunkt rapporterades i media innan remisstiden gick ut och gjorde att många privatpersoner valde att svara på remissen och försvara möjligheten till att grilla i naturen. ”Jag har varit i skärgården hela mitt drygt 51-åriga liv och båtägare mfl som grillar med medhavd grill med ben är inte ett problem för skärgården. Förbjud inte saker i onödan som inte är ett problem.”, skriver exempelvis en person.

Flera remissinstanser är positiva till en sänkning av hastighetsbegränsningen 100 meter från land till fem knop, men hade velat se att sänkningen gällt ett ännu större område. En del båtorganisationer, liksom några närboende, anser tvärtom att hastighetsbegränsningen inte ska sänkas.

Både länsstyrelsen och energimyndigheten menar att skötselplanen innehåller formuleringar som kan försvåra vindkraftsutbyggnad i närområdet. Södertörns högskola skriver att föreskrifterna och skötselplanen innehåller formuleringar kring kulturmiljö och upplevelsevärden som troligen inte ligger i linje med vetenskaplig forskning. Flera remissinstanser som är positiva till nationalparken är samtidigt oroliga över att skötseln av nationalparken kan påverkas av de neddragningar av medel till skydd och skötsel av naturreservat och nationalparker som regeringen genomfört. Den oro som tidigare funnits över spilleffekter på angränsande områden vid ökat antal besökare kvarstår hos flera instanser som svarat på remissen.

Inlägget Olika åsikter om nationalpark dök först upp på Tidningen Skärgården.

Hyran på en miljon kronor i månaden knäckte bolaget. Anrika Waxholms hotell har ansökt om konkurs, men planerar att hålla öppet under november.

Redan i juni sade nuvarande operatör av Waxholms hotell upp hyresavtalet med fastighetsägaren Artmax. Enligt vd Thérèse Liljeqvist handlade beslutet om att hyran var för hög. Tanken var att verksamheten skulle lämnat sista september, men man valde att fortsätta under oktober för att ge fastighetsägaren mer tid att hitta en ny operatör. Förlusterna visade sig dock för stora och i slutet av förra veckan ansökte bolaget om konkurs.

– Det är klart att det är ett supertufft beslut, men det har inte gått att hitta någon annan lösning. Jag hade velat ha en lägre hyra baserad på omsättning. Nu betalar vi nästan en miljon kronor i månaden, det går inte, säger Thérèse Liljeqvist.

Enligt  Thérèse Liljeqvist är hyran högre än de finaste hotellen i de bästa lägena i centrala Stockholm om man ser till antal rum och försäljningsmix. Men till skillnad från de hotellen kommer Waxholms hotells intäkter främst från restaurangverksamheten.

– Vi är egentligen en restaurang med hotellrum. Det är så få rum på hotellet och det är rummen som genererar resultat.

Kristoffer Ultenius, vd på Artmax, håller inte med om att hyran är för hög.

– Vi har inte gjort några ändringar i hyresavtalet som fanns när vi förvärvade fastigheten. Vår bedömning är att det är en verksamhetsfråga, säger han.

Hotellet håller fortfarande öppet, förhoppningen är att kunna ha verksamheten igång under hela november. Kristoffer Ultenius säger att man för långt gångna diskussioner med nya operatörer, men det är oklart vad som händer i december med planerade julbord. Kristoffer Ultenius hoppas att konkursförvaltaren kan fortsätta driva verksamheten. Det finns dock en risk att de som förskottsbetalt julborden riskerar att förlora sina pengar.

– Jag hoppas att en ny operatör ändå erbjuder redan inbokade gäster att utnyttja sina bokningar. Hade det varit jag som tagit över hade jag gjort det, trots mindre intäkt för att skapa goodwill.

Thérèse Liljeqvist säger att hon kan tänka sig vara kvar.

– Jag har full förståelse för om en ny operatör vill tillsätta en ny vd i så fall kommer jag göra en fin överlämning, men vill de att jag ska var kvar kan jag tänka mig det. Det viktiga är att personalen får vara kvar.

Inlägget Waxholms hotell i konkurs dök först upp på Tidningen Skärgården.