Gräddö sjömack får inte ha bränslepumparna i gång under högsäsong när macken är obemannand. Det framgår i ett föreläggande från Räddningstjänsten i Norrtälje.

Det är olämpligt att båtägare ska kunna tanka på obemannade sjömackar under högsäsong. Det framgår av en handbok från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) från 2015. Enligt handboken ska inte båtägarna själva tanka båten utan tankningen ska utföras av personal på sjömacken, vilka förväntas ha utbildning och  rutiner att hantera det på ett säkert sätt. Personalen förväntas även ha bättre förutsättningar att klara av eventuella spill eftersom de exempelvis känner till var brandsläckare och absorberingsmedel finns och var nödstoppet sitter. Efter en tillsyn har räddningstjänsten i Norrtälje, med hänvisning till MSB, förelagt Gräddö sjömack att stänga av sina pumpar när macken är obemannad mellan första juni och sista augusti. Företaget anser att beslutet är befängt.

– Jag tycker det är ganska orimligt att man inte kan tanka obemannat sista augusti men att det går bra första september, säger Sten Hollstrand vid Gräddö sjömack.

Under högsäsongen är macken öppen mellan 09-20, men Sten Hollstrand säger att det är vanligt att båtar tankar utanför butikens öppettider. Att hålla öppet längre ser han inte som ekonomiskt rimligt.

– Man blir inte fet på att sälja bensin. Att ha två personer anställda från 09-22 går inte ihop sig.

Tvingas macken att stänga pumparna vissa tider på dygnet kan det medföra ökad trafik under öppettiderna. Enligt Sten Hollstrand finns det också en risk att båtägare fyller bränsledunkar vid landmackar och tankar vid bryggan.

– Det är i högsta grad mer osäkert och miljöfarligt.

En av sjömackens kunder är Räddningstjänsten som har flera brandbåtar. De kommer själva inte att kunna tanka sina båtar på Gräddö dygnet runt om pumparna stängs av.

– Även tullen och Kustbevakningen brukar tanka hos oss. Det är ute dygnet runt. Det vore snopet om de plötsligt inte kan patrullera eftersom macken är stängd.

Sten Hollstrand säger att beslutet inte längre går att överklaga, men att man ska skriva en ny drifts- och riskanalys som man ska skicka in till räddningstjänsten.

I lagen om brandfarliga och explosiva varor finns ett krav på aktsamhet som innebär att den som hanterar brandfarliga varor ska vidta de åtgärder som behövs för att begränsa olyckor. Anders Ahlström, räddningschef vid räddningstjänsten i Norrtälje, skriver i ett mejl att man följer MSB:s bedömning av hur lagen ska tolkas.

– Handboken tar upp att det är olämpligt med obemannade sjöbensinstationer under högsäsong. Räddningstjänsten delar denna bedömning och anser att mätarskåp ska vara ur drift när sjöbensinstationer är obemannade under högsäsong.

Anders Ahlström skriver att om det finns ett behov från yrkesbåtar att tanka utanför mackens öppettider så går det att lösa tekniskt utan att övriga båtar kan tanka samtidigt. 

Inlägget Gräddö sjömack tvingas stänga pumpar mitt under högsäsong dök först upp på Tidningen Skärgården.

Sjömackarna på Ingmarsö och Möja kan tvingas att stänga efter en tillsyn från brandmyndigheten.

Efter att Skärgården uppmärksammat att Gräddö sjömack av Norrtälje räddningstjänst förelagts att stänga av bränslepumparna när macken är obemannad under högsäsong visar det sig att flera andra sjömackar fått liknande besked. Möja konsumtionsförening, som driver två obemannade sjömackar på Möja och en på Ingmarsö, har vid en inspektion av Storstockholms Brandförsvar fått anvisning om att stänga pumparna under högsäsong. Föreningen har skriftligen motsatt sig kravet. Beslutet kan få allvarliga konsekvenser för verksamheten om det blir verklighet.

– Jag ser väldigt allvarligt på det här. Det är redan svårt med ekonomin på sjömackar, det ger så lite intäkter och många tycker det är dyrt nog ändå med bränsle. För oss är det inte klart om vi klarar pålagan att behöva ha en anställd. Jag ser det här som ett direkt hot mot alla sjömackar i skärgården om det genomförs fullt ut, säger ordförande David Samuelsson.

Räddningstjänsten hänvisar i sina rapporter och beslut till en handbok från 2015 från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som säger att det är olämpligt att båtägare tankar vid obemannade sjömackar under högsäsong. David Samuelsson tycker det är konstigt att brandmyndigheterna använder sig av handboken i sina beslut.

– Det är inget myndighetsdokument och dessutom när man ringer MSB så säger de att det är brandförsvaret som tar beslut. Mackarna utgör en jätteviktig samhällsservice för dem som bor och verkar i skärgården.

David Samuelsson menar att man istället kan öka säkerheten exempelvis genom tekniska lösningar som kameraövervakning och nödstopp med larm.

Elin Bohman, pressekreterare vid MSB, säger att handboken inte ska uppfattas som kravställningar.

– Formuleringarna är sätt att lösa hanteringen vid sjöbensinstationer. De är inte krav och därför kan man inte se det som ett förbud. Det är inte MSB:s uppgift att sätta upp förbud, sådant regleras i lagstiftning. Det finns planer på att skriva om denna texten, den har några år på nacken och det är alltid bra att se över formuleringar.

Det finns inga lagar som förbjuder sjömackar att erbjuda obemannad tankning under högsäsong. Däremot finns ett aktsamhetskrav i lagen om brandfarliga och explosiva varor som säger att den som hanterar brandfarliga varor ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra, förebygga och begränsa skador. Frågan har diskuterats inom Sveriges största båtorganisation, Svenska Båtunionen.

– Principiellt är det viktigt att båtägare har tillgång till bränsle oavsett tid på dygnet. Det är olyckligt om lokala eller regionala brandmyndigheter tolkar regelverket på ett sätt som gör det problematiskt för båtägare att tanka sina båtar, säger Peter Karlsson, verksamhetschef på Svenska Båtunionen.

Skärgården har sökt ansvariga vid Storstockholms Brandförsvar.

Inlägget Fler sjömackar kan tvingas stänga på oklara grunder dök först upp på Tidningen Skärgården.

Nynäshamns kommun har upptäckt att man felaktigt betalat för sophanteringen på Ankarudden och Landsort i många år. De felaktiga betalningarna kan uppgå till hundratusentals kronor.

Nynäshamns kommun håller just nu på att göra en översyn av olika kostnader. Bland annat har man sagt upp avtalet med SRV Återvinning om tömning av soptunnor och glasåtervinning för allmänheten på Ankarudden och Landsort, samt hanteringen av allmänna torrdasset i Norrhamn på Öja. Kostnader som uppgår till cirka 15 000 kronor i månaden.

– Anledningen är att Nynäshamns kommun varken har verksamhet på ön eller är fastighetsägare. Det är varje fastighetsägare som ska teckna abonnemang för sophantering hos SRV, skriver Jesper Skoglund, stadsmiljöchef i Nynäshamns kommun i ett mejl.

Jesper Skoglund skriver att sophanteringen kommer att fortsätta men med ändrad fakturamottagare och att kommunen för en dialog med SRV och markägaren på Landsort, Statens Fastighetsverk.

När Skärgården kontaktar Michael Werner, fastighetsförvaltare på SFV, känner han inte alls till att kommunen sagt upp avtalet. Michael Werner säger att det handlar om en kedja av inblandade och att man föreslagit ett möte med dem.

– Kommunen marknadsför Landsort och gissningsvis kommer många av sommarhalvårets besökare från kommunen. Vill kommunen medverka positivt till en sådan utveckling bör man även vara beredd att investera. SFV kan inte ensam bära alla kostnader för Landsort, sopor, infrastruktur etcetera. Vårt resultat blir negativt då.

Sophanteringen uppgår till 174 000 kronor per år. Hur länge Nynäshamns kommun betalat för sophanteringen och toalett på Landsort och Ankarudden kan inte Jesper Skoglund svara på.

– Exakt hur länge kommunen har haft och betalat för denna sophantering är oklart, men vi ser över det nu så att det ska bli rätt i framtiden.

Enligt Michael Werner finns det på SFV uppgifter om att en överenskommelse om städning av toaletter på Landsort gjordes 2012.

Inlägget Kommunen betalade för andras sophantering dök först upp på Tidningen Skärgården.

Företaget som driver Gålö camping har utan hänsyn till reservatsföreskrifter eller strandskyddsregler byggt vägar och glampingtält vid vattnet. Företaget tvingas nu återställa marken.

I maj i år lät företaget Lojoma AB, som driver campingen vid Gålö havsbad, genomföra en rad byggnationer vid campingen. Bland annat anlade man en grusplan med vägförbindelse, man ställde ut belysningsstolpar, byggde trädäck och uppförde två stora glampingtält med indraget vatten och avlopp. Tälten som står uppställda på lekablock är 31 respektive 18 kvadratmeter stora inklusive träaltaner. Byggnationerna gjordes utan tillstånd från naturreservatsföreskrifterna eller dispens från strandskyddsbestämmelserna. Företaget har sökt tillstånd i efterhand för åtgärderna. Företaget menar, bland annat att marken där tälten står tidigare varit grusad men växt igen och att det inte funnits någon möjlighet att ställa tälten någon annanstans.

Länsstyrelsen ger företaget tillstånd till åtgärderna enligt föreskrifterna för naturreservatet, däremot avslår länsstyrelsen ansökan om strandskyddsdispens. I beslutet skriver länsstyrelsen att marken är att anse som naturmark och inte ianspråktagen. Åtgärderna bedöms ha en avhållande effekt på allmänhetens tillträde till området och anses väsentligt förändrat villkoren för växt- och djurliv.

Lojoma föreläggs att återställa marken, ett beslut som kan överklagas till mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen har polisanmält åtgärderna som brott mot områdesskydd.

Inlägget Omfattande svartbygge vid Gålö havsbad dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. Det är nu nästan 30 år sedan de första mellanskarvarna kom till Stockholm skärgård. De etablerade sig på Bodskär utanför Nåttarö 1994. Till en början väckte fågeln ingen större uppmärksamhet, men efter några år började populationen stadigt öka för varje år. 2006 fanns det omkring 6 000 skarvbon i skärgården, uppdelade på ett 20-tal kolonier. Sedan dess har populationen planat ut och stannat på ungefär samma nivå. Bland många fiskeintresserade har skarven blivit ett hatobjekt. Flockarna sveper in i lek- och uppväxtområden för fisk, och dammsuger vattnen på yngel. Även om en del helst skulle vilja utrota skarvarna så är arten rödlistad och ses inte som invasiv av myndigheterna. Jakt får därför bara ske i syfte att skydda andra värden som fiskbestånd eller skog. Skarvens påverkan på fisket har stötts och blötts i årtionden.

Mycket har också gjorts. Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Stockholm har tagit fram en nationell respektive regional förvaltningsplan för skarv för att underlätta beslut kring skyddsjakten. Sedan några år tillbaka finns även möjlighet för enskilda att bedriva skyddsjakt utan formellt tillstånd, så kallad skyddsjakt på enskilds initiativ. Till det har Sveriges organiserade fiskeguider erbjudit skottpengar på skarv och nyligen bildade Stockholms stad ett nätverk kring förvaltning av skarv. Åtgärderna har gjort att jakten ökat. Det finns idag jägare som är specialister på att jaga skarv och som fäller hundratals skarvar. Förra året fälldes ungefär 8 000 skarvar genom jakt på enskilds initiativ. Därtill tillkommer några tusen genom övrig skyddsjakt. Det finns förmodligen dessutom ett visst mörkertal i rapporteringen. Vi var därför många som förväntades oss en minskning av antalet skarvar i skärgården i år, men en färsk inventering av skarvbon visar tvärtom att antalet skarvar ökat! Med undantag från 2019 så har vi aldrig haft så många mellanskarvar i skärgården som nu. Skarvarna har i någon mening visat lång näbb till alla experter, målsättningar, forskare och jägare.

I vissa områden i skärgården har åtgärderna lyckats på så sätt att skarvarna i princip försvunnit helt, men istället har de flyttat längre in där de sannolikt ställer till med ännu mer bekymmer än tidigare. Hur det kommer sig att antalet skarvar inte minskar trots jakten är oklart. Det kan till och med vara så att jakten inte har någon betydelse alls. Ska man börja jaga skarv på allvar i Värtan så kanske nästa steg är att de fortsätter in i Mälaren, där de förvisso redan är etablerade. Jakten verkar inte fungera så bra som vi trott. Kanske jakttrycket måste öka ännu mer eller så behöver man klura ut någon annan, bättre lösning för att komma tillrätta med de gäckande fåglarna.

Inlägget Att jaga eller inte jaga det är frågan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Att skörda vass till djurfoder har länge ansetts för svårt för att vara kommersiellt lönsamt, men ny teknik och forskning gör att vattenbruk av vass snart kan stå inför ett genombrott.

Sedan några år tillbaka skördar företaget Sjöutsikt vass på några platser i Roslagen. Vassen ensileras direkt efter skörden till balar som sedan transporteras till gårdar som foder till djur som hästar, grisar och får. Att kommersiellt producera djurfoder är något som diskuterats länge, men aldrig riktigt tagit fart. Kanske är tekniken nu mogen att ta nästa steg. Sjöutsikt är ett familjeföretag som drivs av Fredrik Holmén och sonen Jens Holmén. Tillsammans har de tagit fram en prototyp av en vasskördare som man hoppas kunna utveckla till en kommersiell produkt.

– Det är tio gånger omständligare att skörda vass på vattnet än gräs på en äng. Samtidigt har vi gjort det enklare än någonsin eftersom vi byggt världen bästa vasskördare, säger Fredrik Holmén med glimten i ögat.

Fredrik Holmén har ett stort båtintresse och hade byggt flera båtar innan han för tio år sedan tog sig an utmaningen att bygga en båt för att skörda vass. Från början var tanken att använda vassen till biogas men den torra sommaren för fem år sedan gjorde att man tänkte om.

– Efter torkan 2018 så väcktes intresse att använda vassen till djurfoder. Då fick vi kontakt med Sveriges Lantbruksuniversitet som ville testa produkten på djur och vi har skördat med dem i fyra års tid, säger Fredrik Holmén.

Skördaren är byggd enligt samma princip som en hydrokopter. Den har ett platt skrov med ett djupgående på 15 centimeter. Farkosten drivs framåt med hjälp av en flygplansmotor kopplat till en luftpropeller. På vattnet fungerar den ungefär som en skördetröska på land. Vassen kapas av ovanför vattenytan, huggs upp och transporteras genom en trumma ner i två stora säckar. När båten plöjer fram genom vassnåren ser det lite ut som en rakhyvel som dras genom ett skägg.

– Det finns maskiner som klipper vassen under ytan och dödar den. Det som gör vår skördare unik är att den klipper ovan ytan och samlar in vassen direkt. Principen är att vassen ska växa tillbaka och ta upp mer näring ur vattnet och skördas om och om igen, säger Jens Holmén.

– Det som kan vara jobbigt är att ingen utrustning finns färdig. Vi måste bygga allting själva från grunden, fyller Fredrik Holmén i.

Jens och Fredrik Holmén kallar sig vattenbönder, men till skillnad från jordbruk på land så behöver de varken plöja, gödsla eller så marken. Vassen kan skördas varje år. Samtidigt är skördetröskor på land betydligt effektivare. 

– Vår maskin kan skörda omkring två ton vass på en dag, vilket är väldigt lite jämfört med vad en vanlig jordbrukare skördar. Tanken är att nästa vinter bygga en ny större version av båten som vi vill serietillverka. Den kommer att vara dubbelt så bred och snabb så den ökar kapaciteten fyrdubbelt, säger Fredrik Holmén.

Fodret är särskilt lämpligt för köttkor eller hästar. 4H-gården i Vallentuna är en av de kunder som valt att testa vassfoder till sina får, grisar och hästar.

– Vi började prata om vassfoder 2018 när det var foderbrist, men tänkte inte mer på det förrän vi stötte på Fredriks projekt och bestämde oss för att testa det, säger Rebecka Jensen, på 4H-gården.

Vassen köptes in som ersättning till halm som hästarna inte är speciellt förtjusta i.

– Vass innehåller mer fiber och har hög proteinhalt och låg energihalt. För oss underlättar det på natten för hästarna kan stå på vass med fri tillgång, vi behöver inte komma och fodra. Eftersom vi har svårt att få volontärer spar det mig en massa tid att samla ihop folk till det.

Även om vass är hållbart och bra finns det ett problem med produkten, säger Rebecka Jensen.

– Än så länge är det ganska dyrt jämfört med halm.

Priset är en knäckfråga. Fredrik och Jens Holmén säger att efterfrågan på deras foder är hög och de säljer allt de producerar, men att det är ännu inte lönsamt trots att priset är högre än på hö. Till skillnad från vanliga bönder får de inget jordbruksstöd.

– Vår förhoppning är att det kommer att bli lönsamt med nästa maskin då vi ska effektivisera hela produktionslinan fram till bal, säger Jens Holmén.

Genom att skörda vass plockas näringsämnen upp från Östersjön, vilket gör att tekniken bidrar till minskade utsläppen av fosfor och kväve.

– Sverige har åtagit sig att minska fosforutsläppet med 400 ton per år. Om vi skördar fem procent av Sveriges vassyta, uppfyller vi 12,5 procent av åtagandet. Det är väldigt effektfullt. Från början skulle vi rädda världen tänkte vi, men vi har dragit ner på det. Nu ska vi rädda Östersjön, säger Fredrik Holmén.

Inlägget Stor klimatnytta med vass som foder dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ägarna till Guns livs på Nämdö har stora skulder och har begärt rekonstruktion av bolaget. Skulderna uppges bero på en dålig sommar, men även för att man utsatts för bedrägeri.

I slutet av september skickade ägarna av Guns livs i Solvik på Nämdö in en ansökan om rekonstruktion till Solna tingsrätt. Bolaget uppger i ansökan att en tidigare medarbetare förskingrat omkring 500 000 kronor, vilket försatt bolaget i en ekonomiskt svår situation. Förutom bedrägeriet anges en ansträngd konjunktur och en dålig sommar ha bidragit till den uppkomna situationen. Leverantörsskulderna uppgår till omkring fyra miljoner kronor. Bolaget har även skatteskulder på 730 tusen kronor. Tingsrätten har beviljat bolaget rekonstruktion vilket skyddar det mot konkurs.

– Rekonstruktionen innebär att alla gamla skulder blir frysta. Bolaget ska söka ackord, alltså skuldnedskrivning. Om en majoritet av borgenärerna godkänner ackordet ska det sedan fastställas av domstol. Under tiden måste de få ihop kapitalet till ackordet, säger Michael Knutsson, jurist vid Ackordcentralen och den som utsetts till rekonstruktör.

Bolaget kan fortsätta bedriva verksamheten under rekonstruktionen.

– När det gäller löpande kostnader ska de betalas kontant för att inte skuldsätta sig ytterligare, säger Michael Knutsson.

Enligt ansökan planerade bolaget att erbjuda kunder julbord från mitten av november, det har dock skjutits upp till tre helger i december. Innan dess kommer ett möte med borgenärerna att hållas. Mötet är avgörande för bolagets framtid. Agneta Ekstrand, som är delägare i bolaget, vill bara ge en kort kommentar.

– Guns livs har blivit utsatt för ett bedrägeri som är polisanmält och ett ärende polisen hanterar. Det har tyvärr tillfälligt skapat problem för företaget och Guns livs genomgår nu en företagsrekonstruktion. Vi har en bra dialog med våra samarbetspartners och gott hopp om framtiden.

Bemanningsföretaget Chef Shervin ansökte i oktober om att försätta Guns livs i konkurs. Ägaren till Shervin Jamshidnejad säger att företaget inte fått betalt för tre personer som jobbat i verksamheten under sommaren, en skuld som uppgår till 400 000 kronor.

– Vi är nya invandrare till Sverige och de här pengarna är väldigt viktiga för mig. Jag tror att de har utnyttjat oss. Jag är för närvarande i mycket skuld eftersom jag inte kunde få ut pengarna från dem, säger Shervin Jamshidnejad.

Konkursansökan är vilande under tiden rekonstruktionen pågår. Guns livs har även tidigare haft ekonomiska problem. Förra vintern och våren gick det inte att tanka vid sjömacken på grund av obetalda skulder till bränsleleverantören. Leverantören vände sig till kronofogden, men företaget lyckades då undgå konkurs.  Tempobutiken vid Solvik har öppet tisdag, fredag och lördag och bistron fredag och lördag. Bageriet är stängt för säsongen.

Inlägget Stora ekonomiska problem för Guns livs dök först upp på Tidningen Skärgården.

1600-talsvraket Bodekull som ligger utanför Dalarö har utsatts för skadegörelse och föremål misstänks ha tagits från platsen. Sannolikt har även fler vrak utsatts för vrakplundring.

Mellan den 10 oktober och 8 november har någon utan tillstånd dykt vid 1600-talsvraket Bodekull och orsakat åverkan på vraket genom att flytta på en galjonsfigur. Det finns även misstankar om att föremål kan ha stulits från vraket.

– Vi dyker där hela tiden och tar bilder varje gång. För oss blir det tydligt om det är några förändringar på vraket, säger Emmy Ahlén som driver vrakdykarpensionatet på Dalarö och som var den som upptäckte skadorna.

Bodekull tillhör Dalarö skeppsvraksområde som är ett kulturreservat. Att dyka där kräver tillstånd och dykare får varken dyka ovanför eller vara närmare än en meter från vraket. Om dykare inte följer föreskrifterna riskerar tillgängligheten till området att begränsas.

– Det ligger i allas intresse att det här bevaras. För mig som anordnar vrakdykning är det jättedåligt för min business om vraken går sönder, säger Emmy Ahlén.

Enligt de nytagna bilderna har det försvunnit ett föremål som tidigare låg på akterdäcket.

– Det är otroligt att den skulle ramlat ner. Om den inte gjort det på 350 år varför skulle den göra det nu? Säger Emmy Ahlén.

Jim Hansson, arkeolog vid Statens maritima och transporthistoriska museer, har polisanmält händelsen och försöker nu få pengar från länsstyrelsen till att undersöka vraket.

– Vi ska försöka göra en besiktning och stödja polisen i utredningen. Med de uppgifter vi har nu går det inte att driva utredningen vidare. Guiderna får bara dyka utanför vraket så de ser inte om något hänt inne i vraket, säger Jim Hansson.

Det är dock oklart om eller när en besiktning kan göras. Varken länsstyrelsen eller Haninge kommun har just nu möjlighet att bekosta några undersökningar. Enligt polisen kan det röra sig om grovt fornminnesbrott, ett brott som kan ge upp till fyra års fängelse. Bodekull har även tidigare utsatts för skadegörelse. Förra året var en grupp dykare nere och flyttade runt på saker vid vraket. Polisen misstänker att fler vrak i området har blivit utsatta.

Inlägget Ny vrakplundring vid Dalarö skeppsvrak dök först upp på Tidningen Skärgården.

Utställningen ”Havet som omger oss” pågick i Stockholms skärgård under förra sommaren. Projektet har nu sammanställts i bokform.

I förra veckan samlades ett antal konstnärer, intresserade och arrangörer i Bygdegårdarnas riksförbunds lokaler i Stockholm för att samtala om det som kanske är skärgårdens geografiskt största konstutställning någonsin, konstprojektet ”Havet som omger oss”. Utställningen pågick förra sommaren och utfördes på nio platser i skärgården från Singö i norr till Oaxen i söder. Stockholms läns bygdegårdsdistrikt, som var huvudansvarig för utställningen, presenterade en bok som beskriver projektet och konstverken.

– Utställningen blev bättre än vi tänkt. Den skapade överraskande många möten och upplevelser som jag inte tror våra föreningar hade väntat sig, säger Monica Eriksson, sekreterare i Stockholms läns bygdegårdsdistrikt.

Hela idén till projektet uppstod vid Björkö konstnod i Norrtälje. Tanken var att utforska skärgården som ett utställningsrum och använda konsten för att öka besökarnas kunskap om havets påverkan på människor och människors påverkan på havet. Att Bygdegårdarnas riksförbund gick in i projektet är inte så konstigt, säger Monica Eriksson.

– Bygdegårdsrörelsen har faktiskt jobbat med konst och konstverksamhet ända från starten 1944. Man köper in konst för att deponera ut i bygdegårdarna. Man jobbar för att få ut kultur på landsbygden, men det här var ett väldigt speciellt konstprojekt. Skapandeprocessen var jättesvår att förklara för folk, men det blev väldigt lyckat.

De stora geografiska avstånden mellan konstverken innebar utmaningar för den som ville se hela utställningen.

– Det fanns faktiskt en liten tanke att man skulle kunna uppleva hela utställningen. Vi hade tänkt vi skulle åka båt till de olika ställena men fick inte ihop det. Sedan uppmanade vi folk att åka Nord-Sydlinjen, men det var för långt till bygdegårdarna och platserna när man väl kom till en ö, säger Monica Eriksson.

Konstnärerna uppvisade stor variation och kreativitet i sina olika verk. En del verk var framförda som performance. Ett projekt handlade om landhöjningen vid Djurö och hur människor tänker sig att den kommande landytan ska användas. En annan konstnär jobbade med siluetter av djur och natur på Ornö. Boken om Havet som omger oss finns i begränsad upplaga men kommer att läggas ut i digitalt form på bygdegardarna.se.

Inlägget Konstprojekt som har hela skärgården som utställningsrum dök först upp på Tidningen Skärgården.

Sockenstugan på Ornö är i behov av renovering, men enligt tjänstemän på Haninge kommun ska hyresgästen Ornö museum stå för kostnaderna, något som föreningen inte har resurser till. Moderaterna går nu emot tjänstemännen och försäkrar att verksamheten kan vara kvar.

Föreningen Bygdemuseet Ornö sockenstuga har bedrivit museiverksamhet i den nästan 300 år gamla Sockenstugan i Kyrkviken på Ornö sedan 1987. Byggnaden, som ägs av Haninge kommun, renoverades senast 2005 och är idag i behov av upprustning. Efter en tids diskussioner med mark- och exploateringsavdelningen på kommunen fick föreningen plötsligt och överraskande besked att kommunen inte tänker ta något ansvar för underhållet. Kommunen hänvisar till en formulering i avtalet från 2006 där det står att föreningen ska stå för allt yttre och inre underhåll.

– Vi blev alldeles chockade. Vi hade fått en helt annan uppfattning av kommunens inställning till verksamheten. De står ju som ägare och vi betalar hyra. Fråntar det dem från allt ansvar? undrar Eva Söderqvist, ordförande i föreningen.

Eva Söderqvist säger att det försvunnit och tillkommit nya ansikten i styrelsen sedan 2006 och att nuvarande styrelse inte kände till formuleringen i avtalet. I ett brev till kommunen skriver föreningen att det inte finns, och aldrig har funnits, pengar, kompetens eller praktiska möjligheter att sköta allt underhåll av huset och att man vill omförhandla kontraktet. Eva Söderqvist säger att om inte kommunen är villig att förhandla så kan man tvingas lägga ner verksamheten.

– Det finns inte någon möjlighet för oss att sköta om ett sådant här gammalt hus enligt byggnadsantikvariska normer.

När Skärgården kontaktar Sven Gustafsson (M), kommunstyrelsens ordförande, säger han att man kommer att hitta en lösning för föreningen.

– Självklart ska vi hitta en lösning, jag tycker att de gör ett bra jobb på Ornö. Man måste rätta till avtalet. Vi kommer att lösa det här så att verksamheten kan vara kvar.

Inlägget Förening manas reparera kommuns hus dök först upp på Tidningen Skärgården.

Sambandet mellan trålfiske efter sill i Östersjön och norska laxodlingar är väldigt svag. Det visar en ny studie från forskningsinstitutet Rise.

Omkring 90 procent av svenskt fiske på sill och över 95 procent av fisket skarpsill i Östersjön mals direkt ner till fiskmjöl eller fiskolja. Hur stor del av detta som går till laxodlingar i Norge är oklart. Marknaden för fiskmjöl och olja är global och dynamisk, och det krävs ett visst arbete att följa det exakta flödet av en viss råvara, enligt en ny studie från forskningsinstitutet Rise. Merparten av volymen riktas mot vattenbruk, istället för gris- och hönsproduktion som var de viktigaste användningsområdena tidigare. Överlag utgör fiskmjöl och fiskolja idag en mycket liten del av fodret i de norska laxodlingarna. Enligt studien består denna andel av mindre än fyra procent sill, vilket mestadels kommer från sidoströmmar som genereras under beredning för sillfiléer. Mindre än en procent av fodret kommer från riktat foderfiske på sill från olika fiskeområden. Slutsatsen i studien är att svensk konsumtion av odlad norsk lax inte kan anses driva utvecklingen av foderfisket i Östersjön och situationen för strömmingsbestånden.

– Att norsk lax inte är drivande för utvecklingen vi ser i Östersjön är mycket positivt, även om behovet av svenska åtgärder för att stärka vårt lokala och regionala sillfiske till direkt konsumtion kvarstår, säger Krishan Kent, ordförande i Fiskbranschens Riksförbund.

Sara Hornborg på Rise, som är en av författarna till studien, anser att för mycket fokus lagts på att utmåla norsk laxodling som ett problem för Östersjön, och att man lägger mer vikt på symptomen än orsakerna till dagens situation.

– Att beskylla norska laxen för utfiskningen i Östersjön är ganska långsökt. Det har länge funnits en efterfrågan på fiskmjöl och olja. Det är svensk och europeisk fiskeriförvaltning som bestämmer hur fisket bedrivs. Problemet är att man tillåter en utarmning av strömmingsbestånden och att den flottstruktur med få och stora båtar som förvaltningen förordat gör det allt svårare att nyttja strömmingen som livsmedel.

Inlägget Vår sill blir inte laxfoder i Norge dök först upp på Tidningen Skärgården.

Fyra fordringsägare ville avbryta företagsrekonstruktionen av Guns livs, men tingsrätten valde att låta den fortgå. Därmed har det akuta konkurshotet avvärjts och bolaget kan fortsätta sin verksamhet som vanligt en tid framåt.

Den 3 november beslutade Tingsrätten i Solna att bevilja rekonstruktion av Guns livs som driver butik, bistro och sjömack vid Solvik på Nämdö. Den 22 november hölls ett borgenärssammanträde för att avgöra om företagsrekonstruktionen ska fortsätta eller avbrytas och då sätta bolaget i konkurs. De fyra utomstående fordringsägare som närvarade på sammanträdet ville samtliga avbryta rekonstruktionen. Skatteverket menade att bolaget i grunden saknade underliggande lönsamhet och att bolagets preliminära åtgärdsplan var väldigt oprecisa. En fordringsägare som själv är inblandad i bolaget samt rekonstruktören Michael Knutsson vid Ackordcentralen ställde sig bakom rekonstruktionen.

– Bolaget har 2021 visat ett betydande positivt resultat. Det innebär att det finns möjligheter att vända bolagets ekonomi på rätt köl. De omständigheter som gjort att bolaget fått problem är huvudsakligen problem de inte kan styra över, bland annat den dåliga konjunkturen med hög inflation, en dålig sommar samt att man haft en person som är misstänkt för förskringring, säger Michael Knutsson.

Hur ser du på att samtliga utomstående fordringsägare ville avbryta rekonstruktionen?

– Det kan jag inte uttala mig om, det får du nog fråga dem om.

Företrädarna för bolaget menar att en rad åtgärder genomförts för att minska kostnaderna. Bland annat kommer verksamheten under lågsäsong i huvudsak bedrivas av två personer vars anspråk på löner skjuts upp till en tidpunkt när bolaget visar vinst. Man har även tagit fram en så kallad likviditetsbudget som visar att bolaget kan hantera kassaflödet i åtminstone sex månader. Ägarna har också uppgett sig vara villiga att skjuta till kapital. I övrigt vill bolaget arrendera ut macken och det finns pågående planer på att sälja bolagets båt som beräknas inbringa omkring 300 000 kronor.

Förra veckan beslutade tingsrätten att företagsrekonstruktionen ska fortsätta eftersom man bedömde att det finns livskraft i bolaget. Bolaget har skulder på omkring fem miljoner kronor. Det som händer närmast är att bolaget ska hitta finansiering till att betala en del av skulderna till fordringsägarna, ett ackord. Vanligen handlar det om ungefär 25 procent.

– Fordringsägarna får då ta ställning till om de accepterar eller inte accepterar ackordsförslaget och ställa det mot att bolaget i sämsta fall går i konkurs och att de troligtvis inte får någon utdelning alls, säger Michael Knutsson.

Michael Knutsson säger att han ännu inte granskat bolagets räkenskaper

– Det görs i ett senare skede inför att man avger ackordsförslaget. Man kan inte göra allting i förväg.

Guns livs verksamhet fortsätter som vanligt. Butiken och bistron är öppna under lågsäsong med begränsade öppettider. Rekonstruktionen pågår i tre månader, därefter måste nytt beslut fattas om den ska fortsätta.

Inlägget Fortsatt rekonstruktion för Guns livs på Nämdö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Försenade bussar, hemtjänstbilar i diket och underlag som liknar skoterleder. Så har det sett ut på vägarna på Blidö senaste veckan. Kommunen har nu blivit polisanmäld på grund av bristande underhåll.

Enligt regelverket ska de statliga vägarna på öarna plogas inom sex timmar efter att snöfallet upphört om det ligger mer än tre centimeter snö på vägarna. Trots det har vägarna på Blidö senaste veckan, enligt öbor, varit närmast oframkomliga. Bilar och bussar har kört fast i snömodden eller hamnat i diket. En del bussar i kollektivtrafiken har inte kört ut till Yxlan och Blidö utan vänt i Furusund. I sociala medier kallas vägarna för ”skoterleder” och trafikfarliga. Helia Liljeroth, har nu polisanmält Norrtälje kommun, som hon menar är ansvarig, för framkallande av fara för annan.

– Går man längs med vägen när alla bilar kommer från färjan räcker det med att någon får lite sladd för att man ska bli påkörd. Det är ingen lek, det är riktigt farligt. Ytterst ansvarig är kommunen, säger Helia Liljeroth.

Helia Liljeroth säger att plogbilar har plogat men att det inte gjorts på rätt sätt.

– De som har plogat vägarna har bara krafsat på ytan. Nu är det töväder och då har allt körts loss. Det är guppigt och löst, som att köra i ett paket smör. Jag är uppvuxen i Östtyskland, det känns lite som det var då, säger hon.

Hemtjänsten på Blidö har med god planering lyckats utföra sina uppdrag även om det varit besvärligt.

– Jag kom precis nu från Furusund, det går knappt ta sig fram. Jag är livrädd när jag får möte. Jag vågar inte gå ut i kanten av vägen. Vägen är under all kritik, säger Anki Wiberg, sköterska på hemtjänstföretaget Äldreliv, när Skärgården når henne under måndagen.

Anki Wiberg berättar att en av deras bilar under dagen fått dras upp ur ett dike.

Natten mot tisdagen innebar minusgrader och många befarade att vägarna skulle bli ännu värre, men på tisdagsmorgonen var plogbilar ute och skrapade vägen. Trafikverket ansvarar för de statliga vägarna på Blidö. De anlitar Svevia som entreprenör för att ploga vägarna. Tidigare kunde lokala entreprenörer på ön själva bestämma när vägarna skulle plogas, men i år måste de vänta på beställning från Svevia. Skärgården har sökt ansvariga vid Trafikverket, Svevia. Lars Lindberger, presschef  vid Norrtälje kommun, skriver i ett mejl att kommunen inte kan kommentera polisanmälan eftersom man ännu inte sett den och dessutom inte anser att kommunen är ansvarig för vägarna.

Inlägget Norrtälje kommun polisanmäld efter dålig snöröjning dök först upp på Tidningen Skärgården.

De dåligt plogade vägarna på Blidö i början av december väckte en proteststorm på ön och entreprenören Svevia fått till och med fått ta emot mordhot. Samtidigt menar Trafikverket att inga fel begåtts gällande vägunderhållet.

Efter att de allmänna vägarna på Blidö upplevts som närmast oframkomliga i början av december har både väghållaren Trafikverket och entreprenören Svevia fått in mängder med klagomål från boende på ön. I sociala medier har långa trådar fyllts med kommentarer om vägarna och uppmaningar framförts om att skriva till Trafikverket och Svevia. Enligt Örjan Eriksson, projektledare på Trafikverket, har klagomålen gått överstyr.

– Driftsentreprenören Svevia har fått ta emot en hel del verbala hot, det har till och med gått så långt som att det finns ett mordhot mot en person och dennes familj. Nu pratar vi om någonting som handlar om lite modd och guppigt på en väg. Det är inte okej, då har man klivit över en gräns.

Örjan Eriksson säger att mordhotet kommer att polisanmälas. Trots den kraftiga kritiken mot vägunderhållet, anser Örjan Eriksson inte att Svevia gjort något fel.

– De följer det som står i upphandlingen med Trafikverket. Vid tre centimeter snö ska det börja plogas. Snöar det på väldigt mycket är det inget driftentreprenören kan påverka. Initialt har de inte gjort något fel. Nu har det blivit som det blivit och vi ska göra det vi kan för att det inte ska uppprepas.

Polisanmälan från Svevia är den andra anmälan som görs med anledning av vägarna på Blidö. Norrtälje kommun har sedan tidigare blivit polisanmälda för framkallande av fara. Kommunen vill inte kommentera saken eftersom man inte anser att underhållet är deras ansvar.

Enligt personer som Skärgården pratat med så har Svevia i år ändrat hur snöröjningen på ön går till. Tidigare kunde lokala entreprenörer själva bestämma när det var dags att ploga, men nu ska Svevia istället beställa plogningen. Vad gäller icke allmänna vägar på Blidö så uppges plogningen av dessa ha fungerat bra hittills i vinter.

Läs mer:

https://www.skargarden.se/norrtalje-kommun-polisanmald-efter-dalig-snorojning/

Inlägget Mordhot efter dålig snöröjning dök först upp på Tidningen Skärgården.

Västergården på Ornö har drivits av samma släkt i över hundra år. Nu har en ny generation tagit vid och bland annat startat ett sågverk.

Bara några kilometer från Hässelmara färjeläge, ungefär mitt på Ornö, ligger Västergården, som är en del av Långviks by. Ursprungligen fanns här tre gårdar med anor hundratals år tillbaka, men idag finns bara Västergården och Södergården kvar. När Skärgården kommer på besök en söndagmorgon i början av december är landskapet inbäddat i ett decimetertjockt vitt täcke av snö. Från den grå himlen hugger vinden tag i de fallande flingorna och skickar dem i piruetter sakta mot marken. På en höjd i kanten av åkermarkerna ligger ett nybyggt hus dit Per Larsson flyttat med familjen. Han bodde tidigare i Tullinge men valde för ett par år sedan att flytta ut till Ornö för att med sina två bröder ta över Västergården efter sin pappa och faster.

– Det var ingen av dem som orkade underhålla gården längre. Det var en av anledningarna till att vi tog över, säger Per Larsson.

Alla tre bröderna bor nu i närheten av varandra. Lantbruket vid Västergården sker i liten skala. Tidigare odlades spannmål på gården och det fanns kor, grisar och får, men den verksamheten är nedlagd. Det som är kvar är odling och försäljningen av ekologisk potatis och ägg. Gården är för liten för att försörja tre familjer så bröderna har egna firmor på sidan om.

– Lantbruket här har väl drivits främst för att hålla markerna öppna, säger Per Larsson.

– Det är mer som en hobbyverksamhet. Farsan jobbade även på stora gården framför Sundby och vår faster körde bussen på Ornö, säger  brorsan Thomas Larsson.

Thomas och Per Larssons farfarsfar arrenderade gården av Sundby gård, men fick köpa loss marken 1923. De är nu fjärde generationen på gården som består av 25 hektar skog och 35 hektar åker- och betesmarker.

– Det känns kul och inspirerande att förvalta gården, den har ändå varit i släkten i hundra år. Det var nog ganska klart att vi skulle driva det vidare på något sätt, men sedan är det en utmaning att få ekonomi i det. Ägg och potatis ger inte så mycket, säger Per Larsson.

Byggnaderna är i renoveringsbehov och de höga virkespriserna har gjort att bröderna valt att köpa in ett sågverk för att själva tillverka virket man behöver.

– Vi har börjat att såga upp en del skog och har panelat upp ena gaveln av ladan, säger Per Larsson.

Skogen som tillhör gården har egentligen aldrig brukats och är gammal och skulle kunna utgöra en liten källa till inkomster.

– Vi är nog första generationen som avverkar på gården i större skala, säger Thomas Larsson.

Brödernas tankar kring vad man vill göra med gården är många. Per Larsson har bland annat planerat humle som ska användas till ölbryggning på gården.

– Jag har planterat humlesorterna Hulla Norrgård, korsta och näs. Planen är att utöka med lika mycket humle till, men det får inte bli för stor mängd för då är det inte ekologisk odling. Humle är en av det mest snabbväxande växterna i världen, berättar Per Larsson.

Att odla egen svensk humle till öltillverkning är ovanligt. I praktiken skulle de även kunna odla eget korn till ölen, men det är inte något man kommer att göra.

– Det finns något som heter loggolvsmältat korn, men det är jättesvårt att hålla på med. Det är en komplicerad process. Man ska röra hela tiden och det ska vara jämn temperatur, säger Per Larsson.

Intill humleodlingarna har man testat att plantera majs. De funderar också på att ta in fler betesdjur för att lättare hålla markerna öppna. Idag röjer de själva markerna.

– Det finns en möjlighet att leasa nötkor över sommaren, så får man betalt för viktökningen.

Varken Thomas eller Per Larsson tror att det skulle gå att enbart leva lantbruket.

– Gården är för liten, men man kanske skulle kunna ha någon annan typ av verksamhet här, vi har rätt bra med utrymmen. Vi har också en ambition att rusta upp det gårdshuset och hyra ut det.

Utanför ladan står två hästar och äter. När vi närmar oss tittar de nyfiket upp och kommer fram för att hälsa. En häst tillhör Thomas Larssons sons sambo, den andra tillhör brorsan Anders sambo.

– Min hustru Kicki har en häst på ett annat ställe. Hon vill gärna ha ett ridhus, jag har sagt att det är svårt att motivera det, säger Per Larsson.

I ladan inryms hönsen, men det mesta av utrymmena används till förvaring av olika saker.

– Här ska vi bygga en sadelkammare, säger Per Larsson och pekar på ett hörn.

I ladan finns två spiltor, men enligt regelverket är taket för lågt för hästarna för att få stå där. De har istället ett liggstall en bit bort. Att höja taket skulle bli ett omfattande arbete, alternativet är att använda spiltorna till hästar med lägre mankhöjd.

Framtidsplanerna för Västergården är många, men just nu är det något helt annat som står på schemat. På lördag den 16:e december anordnas julmarknad på gården. Den brukar vara välbesökt och det är mycket att stå i för att hinna med alla förberedelser.

Inlägget Ny generation tar över släktgården på Ornö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Båtdepån i Rindö hamn har under många år saknat giltigt bygglov. Fastighetsägaren har nu ansökt om tillstånd i efterhand, men om den inte beviljas kan verksamheten tvingas flytta.

Stadsbyggnadsnämnden i Vaxholm har beslutat att fastighetsägaren Rindö Hamn AB ska betala drygt 30 000 kronor i sanktionsavgift för att utan bygglov och startbesked ha uppfört ett båtförsäljningskontor på en ponton samt ställt ut en bastutunna inom hamnområdet. På pontonen bedriver företaget Stockholms Båtdepå försäljning av båtar. Anmälan inkom 2019, men först fyra år senare gjorde tjänstemän vid kommunen ett platsbesök och kunde konstatera att åtgärderna utförts utan tillstånd.

– Vi har legat efter med tillsynsärenden överlag, men vi håller på att beta av dem, säger Kristina Henschen, bygglovschef vid Vaxholms kommun.

Enligt gällande detaljplan ska alla permanenta anordningar under, i eller över vattnet preciseras i detaljplanen. Företrädare för Rindö Hamn skriver i ett svar till kommunen att bastutunnan är mobil och pontonen flytande arbetsyta, vilket de menar innebär att bygglov inte krävs. Kommunen gör dock en annan bedömning. Rindö Hamn har ansökt om bygglov i efterhand för åtgärderna, men enligt stadsbyggnadsnämndens beslut så är det inte sannolikt att bygglov för bastutunna och båtförsäljning kan beviljas eftersom detaljplanen anger småbåtshamn. Om bygglov inte medges i efterhand kan Rindö hamn tvingas flytta pontonen och bastun. Stadsbyggnadsnämndens beslut kan överklagas. Skärgården har sökt vd:n för Rindö Hamn som avböjt att kommentera ärendet.

Inlägget Båtdepåns brygga olaglig dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. När jag växte upp fanns det alltid en dagstidning i köket. Min farfar, som bodde högst upp i hyreshuset och som var morgonpigg, läste tidningen först. Sedan stövlade in hos oss vid åttatiden och gav familjen en snabb resumé över de senaste händelserna  innan tidningen överlämnades. Som barn läste jag aldrig tidningen så noga, men bläddrade nyfiket i den ibland. Än idag vill jag helst ta del av nyheter genom en papperstidning. Att läsa text på en datorskärm är för mig inte alls lika lockande. Tidningen Skärgården är i grunden en traditionell, lite gammaldags, papperstidning. Tidningen har till skillnad från de flesta andra medier inte gjort någon stor satsning på digitala kanaler som webb och sociala medier. Trots det har antalet prenumeranter sakta men säkert stadigt ökat för varje år! Något tycks vi ha gjort rätt, men tyvärr verkar framtiden för det tryckta ordet dyster.

Flera tidningar har de senaste åren lagt ner, medan några andra än så länge nöjt sig med att dra in utdelningen på vissa glesbefolkade platser. En av anledningarna till problemen är de kraftigt ökade tryckkostnaderna, men för vår del också att Postnord på kort tid höjt sina priser flera gånger samtidigt som man försämrat utdelningen för många prenumeranter. Att förmedla aktuella nyheter i en veckotidning är svårt nog, men det blir inte lättare av att posten ofta delas ut fyra, fem dagar för sent. En del läsare vi pratar med är med all rätt arga. Det är vi med, men att prata med posten är lika meningsfullt som att torka sig innan man klivit ur duschen, tämligen meningslöst med andra ord. Som lök på laxen kommer det nya mediestödet att slå hårt mot lokaltidningar runt om i Sverige. Exakt vad det innebär för Skärgården är oklart, men förmodligen handlar det om halverat presstöd. För att kunna ha kvar tidningen i pappersformat har priserna på Skärgården nyligen höjts kraftigt, något vi beklagar även om priset ändå ligger i nivå med många andra nyhetstidningar med veckoutgivning.

En följd av förändringarna är att redaktionen kommer att satsa mer på webb och sociala medier. Det kan ju vara bra, men trenden för tryckta tidningar är inte hoppfull. Det kan i och för sig vara så att allt färre läsare är intresserade av en papperstidning, men för mig som älskar att läsa fysiska exemplar känns det ändå sorgligt att myndigheter och politiker med sina beslut påskyndar den negativa utvecklingen. När en tryckt tidning upphör kommer inte alla läsare att gå över till digitala format. Det är ett större problem än enbart den nedlagda tidningen, för hur ska människor kunna engagera sig i olika samhällsproblem om ingen berättar om dem?

Inlägget Till det tryckta ordets försvar dök först upp på Tidningen Skärgården.

Hur är läget så här dagarna innan jul?

– Tack bra. Logistiken är ju ständigt ett problem. Men med inspiration från Region Stockholm har jag lyckats ändra mina rutiner för hur jag packar så att paketen ska ta mindre plats i släden. Det känns ju lite dumt att jag inte tänkt på det tidigare.

Hittar du hem till alla i Stockholms skärgård tror du?

– Det ska inte vara några problem. Numera har jag bra hjälp av GPS (Gran-Paket-System), ett digitalt verktyg som automatiskt lokaliserar granar och identifierar tillhörande paket. Funkar bra och snabbar på utdelningen betydligt.

Försöker tomten minska sina klimatutsläpp?

– Jadå, klimatfrågan ligger mig varmt om hjärtat, jag vill ju gärna ha snö och is. Mina renar orsakar små klimatutsläpp och skulle jag behöva använda motor så har jag en Volvo Santa MM 250 i släden. MM står för Marin Must, den går alltså på julmust. Det är en flexifuel, även påskmust går bra om det finns tillgängligt. Medarna fungerar som bärplan om jag kör på vattnet så den är ganska effektiv och modern.

Vilka är det största utmaningarna med att dela ut paket i skärgården?

– Förr i tiden var det väl en utmaning att hitta snälla barn på öarna, nu är utmaningen snarare att hitta några barn alls. Det är trist att man lägger ner skolor på öarna, det blir ju färre att glädja om familjer flyttar.

Är det besvärligt att ta sig fram på öarna?

– I år kommer det nog att gå jättebra. Även om renarna kan flyga kör jag ofta på marken för att spara på deras krafter. Jag är tacksam över att Trafikverket tänker på mig och inte plogar vägarna. Släden går ju bättre i snömodden.

Inlägget 5 frågor till Tomten dök först upp på Tidningen Skärgården.

Jaktturism ökar i Sverige. Den kan både bidra till viltvård och lokal utveckling men också väcka kraftigt motstånd. I en ny rapport analyseras olika aspekter på jaktturism.

Jaktturism ses ibland som viktig för en hållbar landsbygdsutveckling. Den kan skapa arbetstillfällen och göra att traditioner och miljöer bevaras. Men det är en verksamhet som ständigt kräver etiska överväganden till viltet, andra företagare och markägare. Det framgår i en ny rapport från Naturvårdsverket, där personer som bedriver jaktturism beskriver sin verksamhet och vilka ställningstaganden man gör. Syftet med studien har varit att öka förståelsen för jaktturism, men också att undersöka hur jakten kan påverka en socialt hållbar utveckling. Studien visar bland annat att det rent generellt är svårt att beskriva den ekonomiska nytta jakten har på lokalsamhället. I vissa områden finns också ett motstånd mot att en allmän resurs som vilt används marknadsmässigt. Det kan vara en utmaning för företagen att hålla goda relationer med både kunder och andra. Jaktturism beskrivs inte som vilken företagsamhet som helst, utan som en verksamhet där ekonomisk vinst balanseras mot relationen till naturen, viltet och andra människor, värden som ibland krockar.

Resultatet visar att det finns markerade skillnader mellan de olika jaktföretagen. En del företag anser att jakten ska bedrivas småskaligt, utan stora vinstuttag, medan andra ser mer affärsmässigt på sin verksamhet. En del betonar helhetsupplevelsen med jakten, men det finns också företag vars kunder enbart är inriktade på att fälla djur. Jaktturism är något som ökar i Sverige.

– I dag bor ganska många jägare i städerna, och de har därmed varken tillgång till jakt eller lokala nätverk. Det betyder att den inhemska marknaden för kommersiell jakt har vuxit de senaste åren, säger Carina Sjöholm, forskare vid Lunds universitet och en av författarna till rapporten.

Inlägget Jaktturism granskas i ny rapport dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det kommer att bli betydligt mer besvärligt för vissa öbor framöver att få sina mediciner. Detta efter att Apoteket AB valt att stänga ner sina ombud i skärgården.

Från och med 11 januari kommer Apoteket att sluta leverera mediciner till alla ombud i skärgården som inte är postombud. Enligt Apoteket görs förändringen på grund av att Postnord förtydligat sina villkor och inte längre levererar paket och pallar i skärgården. Paket kommer istället att levereras till närmaste postombud på fastlandet. Förändringen möter nu hård kritisk.

– Vad Apoteket inte tänker på är att mediciner som behöver kylas eller hållas varma levereras med Posten. Samtliga apoteksombud, oavsett om man är postombud eller inte, blir av med den tjänsten, säger Calle Hamacher, ledamot i föreningen Skärgårdshandlarna.

Insulin kommer till exempel inte längre att kunna levereras till skärgården efter-som den kräver obruten kylkedja och ingen annan distributör än Postnord erbjuder sådan tjänst. Calle Hamacher har varit i kontakt med både Swedish match och Systembolaget och fått besked att deras varor fortsatt kommer att levereras till butikerna trots att även de omfattas av Postnords förändring.

– Det går att få ut sprit och tobak men inte mediciner. Jag saknar bara ord för hur det här behandlats och det finns ingen som tar på sig ansvaret. säger Calle Hamcher.

På Möja är det ett tiotal personer som behöver mediciner som levereras med obruten kylkedja. Efter 11 december kommer de att behöva åka in till fastlandet för att hämta medicinen, vilket kan bli en utmaning.

– På sommaren är det inte så lätt att avsätta en hel dag och åka in med kylväska själv om man exempelvis behöver insulin. Lägger man i en kyl-klamp kanske det blir för kallt och förstörs, säger Annika Karls-son, på Coop Möja, som ifrågasätter samhällsansvaret hos dem som fattat beslutet.

I skärgården är det ett tjugotal butiker som berörs. För butiker som är ombud för distributörer som Schenker och DHL kommer det fortsatt att finnas möjlighet för kunder att beställa receptfria läkemedel via andra nätbutiker än Apoteket.  Receptbelagda mediciner måste hämtas vid postombud. Postnord skriver att lantbrevbärningen inte påverkas av förändringen, men enligt Calle Hamacher så finns en risk att Apoteket inte heller kommer att skicka varor med lantbrevbärning. Han har kontaktat både Siko, Region Stockholm och länsstyrelsen för att påtala problemet.

– Vi beklagar kommande besvär som vissa av våra kunder får när leveransjusteringarna sker i skärgården. Apoteket har inte initierat några förändringar utan det är Postnord som meddelat oss att de inte kan erbjuda samma leverans som tidigare ut till öarna. Vi vill gärna lösa detta och har en fortsatt dialog med Postnord för att se om de har andra alternativ, skriver Elin Jarl, chef för extern kommunikation vid Apoteket.

Varför andra företag kan fortsätta med sina leveranser som vanligt till skärgården kan Elin Jarl inte svara på.

Postnords ändrade villkor innebär även att öbor som beställer gods på pall kommer att behöva åka in till Årsta för att hämta sina varor.

Inlägget Apoteksombud upphör i skärgården dök först upp på Tidningen Skärgården.