Skärgårdsstiftelsen har tillsammans med krögaren i Nåttarö naturreservat utan tillstånd exploaterat området runt krogen och hamnen. Man har även polisanmälts för miljöbrott då man vid byggnationer i vattnet stört häckande fåglar.

 Skärgårdsstiftelsen har tillsammans med krögaren på Nåttarö under ett par år genomfört en större exploatering av området runt krogen. Bland annat har ett servicehus med deli och utekök uppförts, bodar ställs ut, altaner byggts, belysningsstolpar satts upp och bryggor anlagts. Många av åtgärderna har genomförts i naturreservatet utan strandskyddsdispens eller i strid med gällande tillstånd.

– Det är så galet att det finns inte på kartan. Det är absurt att Skärgårdsstiftelsen exploaterar ett natur- och marinreservat av riksintresse, som de har till uppgift att värna, säger naturentusiasten Anna, som tillbringat många somrar som stuggäst på ön.

Hamnprojektet har finansierats av EU-programmet ”Sustainable Gateways”, vars syfte varit att styra besökare till gästhamnar för att skydda havsbotten runt öar i svensk och finsk skärgårdsnatur. I projektet för Nåttarö ingick bland annat ett servicehus med hamnkontor, duschar, toalett och bastu, samt två flytbryggor. I september förra året genomförde länsstyrelsen ett platsbesök, där man kunde konstatera att många genomförda åtgärder helt saknade tillstånd.

– Under resans gång växte projektet med en deli vid servicehuset, ett utekök/servering samt en större träaltan, tillgänglig för alla besökare på Nåttarö. Det visade sig även att det behövdes spångar upp till bryggorna, el samt belysning vid gångstigen till nya gästhamnen, säger Gunilla Andersson, kundansvarig förvaltare på Skärgårdsstiftelsen.

Länsstyrelsen har i efterhand gett dispens till de flesta åtgärder, men med vite om 50 000 kronor nekat dispens till belysningsstolparna samt en 30 kvadratmeter stor altan vid delin. Skärgårdsstiftelsen har överklagat beslutet till mark- och miljödomstolen eftersom man menar att belysningen behövs av säkerhetsskäl för gäster som går mellan krogen och bryggorna. Man hävdar dessutom att dispenser inte krävs för åtgärder som är tillbyggnader. Det ärendet är pågående.

– Det verkar som att Skärgårdsstiftelsen har satt i system att bryta mot villkoren i länsstyrelsens tillstånd. De vet ju att det fungerar, de får dispens i efterhand, säger Anna som hävdar att Skärgårdsstiftelsen även begått miljöbrott då man byggde bryggorna och lade ut bojarna under vår och försommar just när fåglarna häckar. Länsstyrelsen har polisanmält åtgärden, men förundersökningen är nedlagd.

– Man har konstaterat att det finns gäddor som leker i viken och alldeles intill bryggan häckade tre par av svarthakedopping som blev störda. Att bygga en ny gästhamn i en så marint känslig vik är galenskap, säger Anna.

Länsstyrelsen har även med vite om 110 000 kronor nekat krogägaren dispens till fem byggbodar avsedda som personalbostäder samt uppsatta skyltar med ”privat område”. Den del som gäller byggbodarna överklagades av krogägaren till mark- och miljödomstolen som menar att bodarna behövs för verksamheten. I en dom i juli i år fastställde mark- och miljödomstolen länsstyrelsens beslut. Domen har därefter överklagats till mark- och miljööverdomstolen, det ärendet är inte avgjort ännu.

Nåttarö är både ett naturreservat och ett marint naturreservat. Delar av ön är skyddat som Natura 2000-område.

Inlägget Skärgårdsstiftelsen tar strid för svartbyggen på Nåttarö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Den segdragna striden kring utbyggnaden av Rävsnäs hamn fortsätter. Mark- och miljödomstolen river upp länsstyrelsens beslut rörande en småbåtshamn och en parkering. Norrtälje kommun ska nu utreda ärendet vidare.

 Norrtälje kommuns planer på en ny utbyggd hamn i Räfsnäs har väckt kraftiga protester från Rävsnäs samfällighetsföreningen som befarar att planerna kommer att orsaka ökat buller från tung trafik i hamnen. Förra året fattade bygg- och miljönämnden beslut om bygglov för en ny småbåtshamn och en parkering i hamnen, vilket samfälligheten överklagade till länsstyrelsen.

Efter att Länsstyrelsen gått på nämndens linje överklagade samfälligheten vidare till mark- och miljödomstolen, som i en dom från 30 augusti river upp länsstyrelsens beslut. Domstolen menar att nämnden inte tillräckligt tydligt gjort klart om parkeringen och hamnplanerna är anpassade efter naturs och kulturvärden på platsen eller om en avvägningen mellan olika intressen gjorts.

Vad gäller den planerade parkeringen så anser domstolen, till skillnad från kommunen, att delar av det planerade området omfattas av strandskydd samt att delar av parkeringen inte följer gällande detaljplan. Domstolen skickar därför tillbaka bygglovsbesluten till nämnden för fortsatt utredning.

Samfällighetens yrkande på att kommunen ska upprätta en ny detaljplan för området, liksom kommunens yrkande på att representanten för samfällighetsföreningen är obehörig att överklaga, avvisas av domstolen.

I Norrtälje kommuns projekt för Rävsnäs hamn ingår även planer på en ny kaj och ramp för godstrafik.

Inlägget Tillbaka till start i Rävsnäs hamn dök först upp på Tidningen Skärgården.

Brist på bränsle var orsak till en rad incidenter på Furusundsleden i mars i år.

 Det var tidigt på morgonen den 31 mars i år som en rad incidenter som involverade tre vägfärjor inträffade på Furusundsleden. Det började med att färjan Aurora fick stopp i de aktre huvudmaskinerna vid anlöp till Köpmanholm. Befälhavaren lyckas ändå lägga till vid färjeläget, men assisteras på tillbakavägen av färjan Gulli som körts från Blidöleden på andra sidan Yxlan.

Vid Furusunds färjeläge kommer man in snett och slår i en dykdalb som river ner en livflotte på bildäcket. Aurora förtöjs sedan vid kajen och besättning startar upp reservfärjan Mercurius och lägger sig i sundet utanför färjeleden medan Gulli kör den färjetur som inte kunnat köras.

Besättningen på Mercurius märker dock inte hur vägfärjan driver mot land förrän den stöter emot en privat brygga som får omfattande skador. Inga skador upptäckts på Mercurius som därefter sätts i trafik på Furusundsleden medan Gulli återgår till Blidöleden.

En utredning av Färjerederiet visar att orsaken till Auroras maskinstopp berodde på bränslebrist i den aktra tanken. En rad faktorer bidrog till att de låga bränslenivåerna inte upptäcktes, bland annat visade nivårören fel nivå, oljepannan var felaktigt inställd och mindre mängd olja än normalt hade tidigare bunkrats på grund av ett planerat varvsbesök. Efter händelserna har det manuella nivåmätningssystemet byggs om och digitala bränslemätningssystem installerats.

Inlägget Soppatorsk låg bakom olyckor i Furusund dök först upp på Tidningen Skärgården.

Beslutet om att Färjerederiet flyttar sitt huvudkontor från Vaxholm till Solna kom som en total överraskning för de anställda. Ledningen erkänner nu att man brutit mot gällande avtal.

 Under ett möte för ett par veckor sedan fick de 30-tal anställda vid Färjerederiets huvudkontor i Vaxholm ett överraskande besked om att ledningen har beslutat att nästa år flytta kontoret till Trafikverkets kontor i Solna. Enligt uppgifter till tidningen orsakade nyheten ett stort missnöje hos en del av personalen. Ett tiotal anställda som bor i och kring Vaxholm kommer nu att få betydligt längre resväg till jobbet samtidigt som Vaxholms kommun förlorar en stor arbetsgivare. Inte bara personalen utan även de fackliga ombuden blev helt tagna på sängen. Någon föregående diskussion hade inte förts med dem, vilket arbetsgivaren har en skyldighet till enligt gällande samverkansavtal.

– Det har inte gått rätt till. Jag förstår att de fackligt anställda är överrumplade men det hade inte förändrat beslutet, säger Erik Froste, vd på Färjerederiet.

Enligt Erik Froste hänger flytten samman med att ett femårskontrakt går ut nästa år. Han anser inte att de anställda borde fått informationen tidigare än nu.

– Vi hade kunnat gå ut tidigare med detta, men av olika anledningar gjorde vi inte det. Det är alltid någon som bestämmer, det är ingen omröstning om var kontoret ska vara.

Efter pandemin har många valt att jobba hemifrån flera dagar i veckan både vid Färjerederiets kontor i Vaxholm och vid Trafikverket i Solna. Att flytta verksamheten minskar därför kostnaderna, säger Erik Froste. Att behålla ett mindre lokalkontor i Vaxholm för de anställda som bor där är ingenting som han överväger.

– Nej, vi är ett rederi, vi ska inte öppna nya filialer.

Flytten kommer bland annat innebära att ett 70-tal färjor måste omregistreras hos Transportstyrelen, vad det kommer att kosta är oklart.

Skärgården har varit i kontakt med en facklig representant som inte vill kommentera saken.

Inlägget Missnöje när Färjerederiet flyttar sitt huvudkontor dök först upp på Tidningen Skärgården.

Klimatet har till stora delar lyst med sin frånvaro under den nyss avslutade valrörelsen. Det är förvånande eftersom både politiker och en bred allmänhet vet att en vetenskaplig konsensus visar att den globala uppvärmningen sannolikt är vår tids största utmaning och kommer att medföra enorma förändringar på vår jord.

Men klimatfrågan har inte bara varit osynlig, vissa partier har till och med gått till val på att öka våra utsläpp. Moderaterna vill till exempel sänka priset på diesel vid pumpen med upp till fem kronor.

Sverigedemokraterna var dock strået vassare och slog till med hela tio kronor billigare diesel. Båda partierna har också ställt sig tveksamma till alternativa energikällor som sol- och vindkraft och lovordar istället kärnkraft, som i den bästa av världar eventuellt kan finnas på plats inom ett decennium. Tillsammans har dessa två partier fått omkring 40 procent av svenskarnas röster, nu vilar ett tungt ansvar på partierna att ändå fortsätta omställningen. En glädjande sak är att man ställt sig bakom Klimatklivet, en satsning som ger bidrag till företag som vill ställa om till mer klimatvänlig verksamhet. Två företag i skärgården har nyligen ansökt om stöd från Klimatklivet för att köpa in fartyg med eldrift, något som skulle minska förbrukningen med långt över 100 000 liter diesel per år. Ett av företagen skriver att investeringen skulle kunna vara lönsam även utan stöd, men att tekniken ännu är oprövad. Bra satsningar som längre fram kanske kan få fler att investera i eldrift oavsett om man får stöd eller inte.

En åtgärd som många forskare menar är en av de mest kostnadseffektiva är att återställa våtmarker. Inte heller i den frågan har M/SD visat framfötterna, men det har i ärlighetens namn inte något annat parti heller egentligen. Många föreningar och naturentusiaster kämpar för att anlägga våtmarker, något som Skärgården många gånger skrivit om. Insamlingsstiftelsen Initiativ Utö är en av dessa organisationer. De har byggt tre våtmarker på Utö och fortsätter oförtrutet med sina projekt, något som gjort att Utö hamnat i centrum för forskning i framkant. Forskare från Kungliga tekniska högskolan vill bygga en försöksstation på ön för att bland annat hitta sätt att ta upp fosfor ur sediment och därmed bidra till en minskad övergödning av Östersjön. Det Initiativ Utö gjort är helt fantastiskt, men man saknar pengar för fortsatta åtgärder. Detta är en så kallad no-brainer, stiftelser och organisationer som Initiativ Utö måste kunna få stöd.

 Alla ser vi elefanten i rummet, den är jäklig jobbig men vi kan inte fortsätta ignorera den.

Inlägget Klimatet har blivit elefanten i rummet dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ett EU-finansierat projekt på Nåttarö har inte genomförts som man haft tillstånd till. Det planerade hamnkontoret blev istället en deli och väntsalen för besökare flyttades till sopboden. Länsstyrelsen har nu beslutat att inleda en tillsyn av anläggningen.

 Genom EU-projektet ”Sustainable Gateways” har Skärgårdsstiftelsen genomfört en omfattande utbyggnad av hamnen på Nåttarö. Bland annat har ett servicehus uppförts med duschar och toaletter. Enligt ansökan skulle servicehuset innehålla ett hamnkontor, men istället har arrendatorn inrättat en deli där. Hamnkontoret har inrymts i en separat byggnad i det som tidigare var en väntsal för besökare på ön. Väntsalen i sin tur finns numera i det som tidigare var en station för soptunnor.

Skärgården har pratat med Anna, en naturentusiast som tillbringat många somrar på Nåttarö och som tidigare anmält en rad olovliga byggnationer som Skärgårdsstiftelsen genomfört till länsstyrelsen. Hon är mycket upprörd över Skärgårdsstiftelsens agerande.

– Det är rentav ekonomiskt bedrägligt att Skärgårdsstiftelsen lurat till sig EU-pengar genom att uppge att servicehuset ska inrymma ett hamnkontor.

Enligt Anna så bryter Skärgårdsstiftelsen även mot det tillstånd som man fick av länsstyrelsen i samband med att servicehuset uppfördes, där det framgick att byggnaden skulle inrymma ett hamnkontor.

– I länsstyrelsens tillstånd villkorades tydligt att huset inte fick inrymma annan verksamhet än den uppgivna.

I måndags diskuterade handläggare på länsstyrelsen frågan och beslutade att upprätta ett tillsynsärende för att utreda frågan vidare och låta Skärgårdsstiftelsen möjlighet att yttra sig.

I ett mejl till tidningen skriver Gunilla Andersson, kundansvarig förvaltare på Skärgårdsstiftelsen:

– Vi ser positivt på att våra entreprenörer utvecklar sina verksamheter, delin på Nåttarö är ett sådant exempel. Delin ligger i ena ändan av den nya hamnkontorsbyggnaden med direkt anslutning till uteköket och den stora altanen. I byggnadens andra ände finns nya duschar, toaletter och en fin bastu med utsikt mot havet. Vilket ligger i linje med projektet.

Tidningen har sökt företrädare för Interreg Central Baltic som till stora delar finansierat projektet.

Inlägget Sopstation blev ny väntsal dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det är rörigt i Stavsnäs vinterhamn efter att informationstavlan som visar fartygens avgångstider tagits bort anser besökare, men en ny lösning kan vara på gång.

Förra året togs informationstavlan som visade avgångstider och namn på fartyg vid Trafikverkets brygga i Stavnäs bort av Waxholmsbolaget. Det har gjort att många ovana resenärer i sommar irrat omkring och letat efter rätt fartyg menar Tony Bergman som har hus på Aspö.

– Det är katastrofalt, de har svårt att veta vilken båt de ska åka med. På båten som ska till Nämdö står det att den går till Stavsnäs och där är man ju redan, säger han.

Tidigare fanns en informationsdisk där resenärer kunde fråga om olika avgångar, men även den har tagits bort av Waxholmsbolaget. I stället har en tavla som visar bussavgångar och nummer på båtturerna satts upp av Värmdö hamnar.

– Man får vara kreativ och lista ut vilken båttur man ska åka med, det står bara turnummer inget namn på fartyget. Ett problem är när fartygen är försenade, då blir man fundersam på var de är. De vill ju inte att man ringer direkt till fartygen, säger Tony Bergman.

För vana resenärer är tavlans frånvaro inget större problem. Att någon åker fel är också osannolikt eftersom resenärerna uppger vart de ska åka när de stiger ombord. Maria Johansson, tillförordnad vd på Värmdö hamnar sedan 1 september, medger att den skylt som istället satts upp inte är så bra.

– Den har varit lite av en nödlösning. Vi har haft passagerare som reagerat på att texten är för liten och att det inte är tydligt vilka destinationer båtarna går till, säger hon.

En ny digital skylt kommer att sättas upp och drivas i privat regi under hösten, men det är ännu inte klart vilka rederier som kommer att medverka på skylten.

Inlägget Rörigt i vinterhamnen när skylt togs bort dök först upp på Tidningen Skärgården.

Lantmäteriet missuppfattade en ansökan om förrättning för en fastighet på Ljusterö, men tog ändå betalt för den felaktiga handläggningen. Domstolen ger nu myndigheten bakläxa.

I februari 2020 ansökte en fastighetsägare på Ljusterö om att Lantmäteriet genom en förrättning skulle fastställa fastighetens samtliga gränser. Därefter hörde han ingenting från myndigheten på åtta månader när han fick han ett samtal från handläggaren om att utredningen var klar och att ett uppskattat pris var 55 000 kronor. En månad senare får fastighetsägaren ett mejl från handläggaren där denne tror sig ha missuppfattade ansökan och att den enbart gällde gränserna i vatten. Fastighetsägaren hade därför fått en felaktig uppskattning av det totala priset. Han fick nu en ny prisuppgift på 150-200 000 kronor med frågan om han ville fortsätta förrättningen. Därefter diskuterades den nya situationen mellan parterna innan fastighetsägaren i januari valde att avbryta arbetet. Efter det skickade Lantmäteriet en räkning på 55 000 kronor till fastighetsägaren för nedlagd tid i ärendet. Mannen ansåg detta som oskäligt och överklagade. Ärendet har nu avgjorts av Mark- och miljööverdomstolen som menar att Lantmäteriet inte kan ta betalt för all nedlagd tid efter att misstaget upptäcktes, när diskussionerna istället för fastighetsgränser istället till stor del handlade myndighetens felaktiga hantering. Domstolen sätter därför ned kostnaden till 30 000 kronor. Mannen anser att han egentligen inte ska behöva betala någonting alls, men yrkade på en kostnad på 10 000 kronor samt att Lantmäteriet skulle betala rättegångskostnader, något som domstolen avslog.

– Lantmäteriet har betett sig klantigt och inkompetent och fått på huden. Lämnar företag en prisuppgift så gäller konsumentköplagen, men varför gäller det inte myndigheter? De har monopol, jag kan ju inte vända mig någon annanstans. Ska man inte tro på vad en myndighet säger? säger fastighetsägaren, som överväger att göra en JO-anmälan.

Inlägget Lantmäteriet krävde betalt för egen miss dök först upp på Tidningen Skärgården.

Vid Pensionat Grisslehamn i Norrtälje har man i sommar haft så stora problem med brandlarmet  att man fått stänga ner bokningen. 

– Det är pinsamt mot gästerna, säger ägaren Mårten Ajne.

Pensionat Grisslehamn har plågats av ständiga brandlarm sedan förra året. Bara mellan 22 och 29 augusti löste automatlarmet ut fyra gånger, vid vissa tillfällen utan några gäster på hotellet. Mårten Ajne, en av ägarna, bor i närheten har kunnat kvittera de flesta larmen, men blev till slut tvungen att sätta upp instruktioner så att städpersonalen skulle kunna återkalla larmen, något som hänt vid två tillfällen. Mårten Ajne säger att en gäst vid ett tillfälle återställt larmet som inträffade vid tretiden på morgonen, men att han kom till platsen tio minuter senare. 

– Även om jag bor nära så händer det att jag inte är hemma och kan komma varje gång det larmar. Det är pinsamt gentemot gästerna, vi tvingades till slut stänga ner bokningen och har som konsekvens av det haft ett ekonomiskt bortfall. Jag har haft långa diskussioner med installationsfirman då jag menar att det är ett tekniskt fel. Vi har bett om råd från oberoende experter och tillsynsmyndigheter som råder oss att reklamera hela installationen. Installationen av brandlarmet kostade oss drygt 200 000 kronor. Då förväntar man sig förstås att det ska fungera, säger Mårten Ajne.

På grund av de många larmen träffade personal från räddningstjänsten för ett par veckor sedan ägarna till hotellet för att diskutera situationen.

– Vi pratade om deras automatlarm och hur det kom sig att det kom så mycket larm därifrån. Vi anser att det borde vara betrodd och behörig personal som ska återkalla larmen även om reglerna säger att det inte behöver vara så. I värsta, värsta tänkbara scenariot kan man absolut tänka sig att någon tänder på och sedan återkallar larmet. Vi har sagt att vi har överseende med det här eftersom det larmar så ofta, men när larmet väl kommer till rätta borde inte andra kunna göra återkallningen. säger Johan Paulström, brandingenjör vid räddningstjänsten.

Om falsklarmen fortsätter är risken att Räddningstjänsten säger upp avtalet, vilket skulle innebära att personal alltid måste finnas i eller i närheten av pensionatet för att kontrollera brandlarmen.

– Vi har sagt att de får en chans till på sig annars ligger de i riskzonen för att få avtalet uppsagt. Vi har kommit överens med verksamheten om en väg framåt men i värsta fall har vi rätt att säga upp avtalet om falsklarmen inte upphör,  säger Johan Paulström.

Förra året utlöstes fyra automatlarm och hittills i år elva stycken. Enligt Mårten Ajne har inga tecken på brand förekommit vid något av larmen, inte heller något annat som kan ha utlöst dem som matos, vattenånga eller byggdamm. Varje larm kostar 2 700 kronor även om det återkallas. Om räddningstjänsten åker hela vägen fram kostar det ytterligare 1000 kronor. Mårten Ajne säger att han inväntar fakturor från Räddningstjänsten och att han därefter vill att installationsfirman ska betala dem. Efter flera felsökningar bytte larmfirman den 1 september slutligen samtliga detektorer i den slinga som upprepat larmat och än så länge har inga nya larm utlösts.

Inlägget Pensionat fick stänga på grund av falsklarm dök först upp på Tidningen Skärgården.

Svenska yrkesfiskare går in med 100 000 kronor i bidrag till skarvjägare.

– Helt fantastiskt, det betyder att vi kan fortsätta med skottpengar året ut, säger Lars Lindahl, kassör i Sveriges organiserade fiskeguider.

Sveriges fiskares producentorganisation, SFPO, har beslutat att ge 100 000 kronor i bidrag till skyddsjakt på skarvar.

– Det finns en enighet kring detta bland våra medlemmar, jag tror inte jag kan hitta en enda medlem som inte tycker detta är bra. Vi vill inte utrota skarvarna, men hela skärgården kan inte vara full av svarta fåglar, säger Peter Rommerlöv, ordförande i SPFO.

Peter Rommerlöv tycker att för stort fokus har riktats mot yrkesfiskarna och säger att många andra faktorer som säl, skarv och miljöförstöring har stor inverkan på fiskbestånden.

– Vi måste titta på yrkesfisket också, men man kan inte bara jaga fiskare och säga att det är deras fel. Skarvarna spelar en jädra roll för fiskbestånden längs våra kuster.

SFPO samarbetar med Sveriges organiserade fiskeguider, SOF, som sedan tidigare betalar ut 50 kronor i skottpeng för varje skjuten skarv. Lars Lindahl, kassör i SOF, säger att bidraget är välkommet.

– Jag tycker det är helt fantastiskt. Dels kan vi fortsätta ett bra tag till, förmodligen året ut men framförallt fyller vi kvoterna, det har varit målet hela tiden. Tycker det är jättekul att vi samarbetar med SFPO i den här frågan, vi delar många åsikter med kustfiskarna, säger han.

Bidraget för varje fälld skarv kommer fortsatt att vara 50 kronor. Bidragen till skottpengar kommer förutom från yrkesfiskare även från SOF själva och allmänheten. SOF försöker nu hitta nya sponsorer för att kunna fortsätta med bidragen, men man hoppas även på att staten ska gå in med medel.

Inlägget Yrkesfiskare bidrar med skottpengar på skarv dök först upp på Tidningen Skärgården.

Båttillverkaren Candela ångar på och växer så att det knakar och snart börjar man leverera nya fritidsbåten C-8. Men siktet är även inställt på kollektivtrafiken i Stockholms skärgård.

Båtillverkaren Candela har gjort en rekordsnabb resa mot toppen och är nu ledande i världen inom eldrivna bärplansbåtar. När tidningen först träffade grundarna av projektet våren 2016 befann man sig i ett ouppvärmt plåtskjul på Lidingö med bara ett skal av det som senare skulle bli deras första modell C-7. Men planerna var redan då lika högtflygande som båten och man pratade om att revolutionera vårt sätt att färdas på vatten. Sedan dess har mycket hänt. 2019 började man leverera de första båtarna och från ett dussintal anställda för sex år sedan räknar man nu med att vara 200 anställda innan året är slut. Just nu håller man precis på att flytta in serietillverkningen i nya större lokaler i Rotebro där en automatiserad produktionslina byggs.

När Skärgården kommer på återbesök i en ny större och varmare lokal på Lidingö är vi egentligen mest nyfikna på att höra hur arbetet går med den nya modellen P-12, den eldrivna pendelbåt som nästa år ska testas i kollektivtrafik på Mälaren. Men vi är lite tidigt ute visar det sig, fartyget befinner sig endast i delar ännu. Däremot får vi en tur i en testversion av deras senaste fritidsbåt som kallas C-8 och som använder samma teknik som kommer vara grunden i den kommande pendelbåten. Egentligen var planen att C-8 skulle levereras redan i somras men den är något försenad på grund av försenade komponenter och kommer att skickas till kunder under hösten. 

När jag kommer in på området vid fabriken på Lidingö är det full aktivitet och jag tas emot av Candelas kommunikationschef Mikael Mahlberg.

– Till förstyvningen på vår första båt C-7 limmade vi ihop olika moduler vilket tog mycket tid. Genom att använda en enda stor struktur har vi fått ner tillverkningstimmarna mycket per båt. Det innebär att vi kan hålla ungefär samma pris på nya båten trots att den är större, har toalett och man kan sova i den, säger Mikael Mahlberg medan vi vandrar runt i lokalerna.

C-8 är en högteknologisk produkt fyllt med datorstyrda sensorer. Till och med styrningen är helt elektronisk. Candela C-8 kostar 290 000 euro plus moms, så det är ingen båt som vilken båtägare som helst har råd med, men för den som använder båtarna som yrkesfartyg kan kraftigt minskade bränslekostnader vägas in i kalkylen. För rederier finns dessutom möjlighet att få upp till 70 procent i bidrag från Naturvårdsverkets investeringsstöd Klimatklivet. Bland annat har två taxibåtsföretag i Stockholms skärgård beviljats bidrag för inköp av en version av C-8 som är avsedd som taxibåt.

– Det är ett investeringsstöd som är världsunikt, att man kan köpa en fossilfri båt som är state-of-the art och som inte ger några vågor, men som inte kostar mer än en vanlig fossilbåt, säger Mikael Mahlberg.

Efter rundturen tar vi oss ner till Gåshaga brygga för en exklusiv provtur med C-8. När vi kommit ut ur hamnen svänger Mikael Mahlberg runt båten och lägger den i fjärden utan rattutslag.

– Det är som att taxa ut ett flygplan på landningsbanan. Sedan är det bara att dra på, säger han.

När jag drar upp gasreglaget tar det ett par, tre sekunder innan Candelas egenutvecklade c-pod-motor på 80 kw lyft skrovet över ytan och vi svävar fram över vattnet i marschfarten 22 knop. Energiåtgången är 1,1 kWh per nautisk mil, vilket gör den till klart effektivaste snabba motorbåten i sin storlek i världen enligt Candela. Trots de halvmeterhöga vågorna flyter vi jämnt över vattnet. Motorljudet är minimalt jämfört med konventionella motorer, det känns nästan mer som att åka i en bil än en båt. Visst, skrovet studsar en aning och motorljudet hörs, men det är inte i nivå med någon annan öppen båt jag åkt.

– I krabb skärgårdssjö kan man köra över de flesta vågor, så länge man kör snabbt, säger Mikael Mahlberg.

I en båt med konventionellt skrov hade jag fått arbeta aktivt med att parera vågorna, men nu svänger jag obekymrat som jag vill. Kanske lite för obekymrat visar det sig för plötsligt sticker fören iväg upp och båten kränger kraftigt åt sidan innan den lägger sig stilla på vattnet med en förvånad och lätt genererad förare bakom ratten. Det visade sig att jag höll för låg hastighet när jag passerade svallet från en färja, i bärplansbåtar ska man istället för att sakta ned dra på när man möter vågor.  Men händelsen för oss in på den kommande pendelbåten och frågan hur den med 30 passagerare ombord kommer att hantera vågorna. 

– Det är en betydligt större båt, som flyger mycket högre. Det finns inga vågor kring Lidingö, Ekerö och Stockholm som kommer att bromsa den. Den är också väldigt bred vilket innebär att det knappt märks om den går ner.

Kollektivtrafik och kommersiell sjöfart är marknader som Candela vill satsa på.

– Övergången till fossilfria transporter kommer att gå snabbare i kollektivtrafiken och kommersiell sjöfart än för fritidsbåtar. Det ekonomiska incitamentet är så stort. Vi tror billigaste och bästa lösningen är att använda flera mindre färjor än en stor för då får man fler avgångar, lägre kostnader och ökad flexibilitet, säger Mikael Mahlberg.

En potentiell kund är Region Stockholm som via SL och Waxholmsbolaget bedriver kollektivtrafik i Stockholms skärgård. Waxholmsbolaget kommer att behöva byta hälften av sina 25 fartyg inom en tioårsperiod med en målsättningen att satsa på fler mindre och mer snabbgående fartyg. En utredning kring regionens framtida tonnage beräknas vara klar kring årsskiftet. Samtidigt har Stockholms stad antagit en strategi för att bli fossilbränslefritt år 2040. Om Candelas båtar håller vad man lovar så kan man alltså befinna sig i en bra position för att etablera sig i Stockholms skärgård i framtiden, men man är inte ensamma på marknaden. Företaget Green City Ferries har aviserat att man just nu utvecklar två snabbgående katamaraner som ska  drivas med batterier eller bränsleceller och som som ska sättas i kommersiell drift 2024 på sträckan Österåker – Skeppsbron och Täby – Ropsten. Stora förändringar kan alltså komma att ske inom sjötrafiken närmaste åren.

Inlägget Candela lyfter mot högre höjder dök först upp på Tidningen Skärgården.

Senaste åren har kustfiskare rapporterat om katastrofalt dåliga fångster av strömming samtidigt som forskare har rekommenderat kraftigt sänkta fiskekvoter. När EU:s råd i fiskefrågor i måndags beslutade om nästa års kvoter höjde man istället kvoten kraftigt i centrala Östersjön.

I måndags beslutade EU:s jordbruks- och fiskeråd om fiskekvoterna i Östersjön för 2023. Särskilt fisket efter strömming har varit hårt kritiserat de senaste åren. Framförallt har kritik riktats mot det storskaliga pelagiska trålfisket, som vissa forskare menar utarmar lokala bestånd och inte tar hänsyn till ålder och storleken på den fisk som fångas. Inför årets beslut hade kommissionen föreslagit en ökning av kvoten i centrala Östersjön till drygt 61 000 ton, en ökning med 14 procent. Trots den omfattande kritiken valde rådet att höja kvoten till 70 882 ton, en ökning med nästan 20 000 ton jämfört med årets kvot och nästan 10 000 ton högre än den rekommenderade kvoten.

– Det är uppåt väggarna. Den där fisken finns inte i sjön, man har inte varit ute och tittat i verkligheten. Det är inte bara ekonomiskt dåligt utan också en ekologisk och biologisk katastrof, säger Anders Jansson, styrelsemedlem i Sveriges kustfiskares intresseorganisation.

I ett pressmeddelande skriver ministerrådet att man utifrån de livskraftiga bestånden i centrala Östersjön kan höja kvoten med 32 procent.

– Om det inte vore så allvarligt så är det skrattretande, säger Anders Jansson.

Beslutet har väckt kritik även från forskarhåll.

– Trots att kustfisket inte ens har kunnat fylla hälften av sin kvot i år ska fångsterna i centrala Östersjön höjas med 32 procent. Det är tydligt att politikerna fortsätter prioritera massiva fångster för foderindustrin på bekostnad av kustfiske, ekosystem och framtida fiskemöjligheter, säger Konrad Stralka, verkställande ledamot vid BalticWaters-2030 i ett pressmeddelande.

Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Stockholms universitet, menar att medlemsstaternas ministrar inte tagit hänsyn till den osäkerhet som finns vad gäller uppskattningarna av fiskbestånden.

– Forskarna vid havsforskningsrådet ICES har angett att beståndet vuxit och att det finns ett större utrymme för uttag. Men det många beslutsfattare missat är att ökningen ser ut att bero på att en enda årsklass varit ovanligt stark. Rådet har kanske inte läst eller förstått hur skört det är att bygga kvoterna på en enda årsklass. Man upprepar samma misstag som när man höjde kvoterna på torsk i västra beståndet med 70 procent och året därpå sänkte det med 60 procent igen. Ett par år senare hade det västra torskbeståndet mer eller mindre kollapsat säger Charles Berkow.

Enligt Havsmiljödirektivet bör fiskeripolitiken ta hänsyn till ålders- och storleksfördelning av fisk, lokala delpopulationer, påverkan på andra arter, biologisk mångfald med mera, något som enligt Charles Berkow inte görs.

– Det är fascinerande. Om vi har så här svårt att förvalta våra fiskbestånd, hur ska vi då kunna förvalta biologisk mångfald eller klimat där man inte har så här detaljerade forskaruppgifter varje år.

Fakta

Beslutade fångstkvoter för strömming i svenska områden i Östersjön 2023. Årets kvoter inom parentes.

Bottniska viken: 80 047 (111 345)

Centrala Östersjön 70 822 (53 653)

Västra Östersjön 788 (788) (endast som bifångst)

Inlägget Omtvistade fiskekvoter dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ökade problem med vildsvin på Runmarö har skapat en bitter konflikt mellan öborna. Hundägare vittnar om rädsla att röra sig ute efter skymningen, samtidigt som jägare anklagas för att göra för lite för att begränsa stammen.

En hund skadades nyligen allvarligt inne på en tomt på Runmarö av vad man misstänker var ett vildsvin. Angreppet var en av flera incidenter som inträffat under hösten. Bland annat har en ung flicka på cykel blivit jagad av vildsvin och vid ett annat tillfälle fick en hundägare fly in på tomten med sina hundar när han upptäckte vildsvin böka strax intill vägen. Problemen med vildsvin på Runmarö har funnits länge, men flera personer som tidningen pratat med upplever att situationen har blivit värre på senare tid. En del av dem uttrycker en rädsla för att röra sig ute på ön efter skymningen. Efter attacken på hunden valde 114 öbor nyligen att gå samman och köpa in en 30 kvadratmeter stor vildsvinsfälla för att försöka komma tillrätta med problemen. Ingegerd Hellström är en av de boende på ön som varit med och bidragit till den nya fällan.

– Jag går inte ut längre på kvällen. Vildsvinen begränsar mitt liv. Jag har ingen egen bil och måste få skjuts om jag ska ta mig någonstans. Min syster som bor en bit bort vågar inte längre gå ner till vattnet för att bada bastu när det är mörkt, säger hon.

Louize Evanja, som äger två huskies, är orolig för sina djur.

– Jag är livrädd att bli påhoppad av ett djur på kvällarna, säger hon. 

Louize Evanja säger att ett 60-tal personer gått samman med en skrivelse till kommunen för att orda en rastgård för hundar. En person har erbjudit upplåta mark för den, men kommunen har inte svarat.

– Den är bra för hundarnas säkerhet, utveckling och gemenskap. Det är tråkigt att det inte prioriteras, säger hon.

Förutom att människor är oroliga orsakar även vildsvinen stora kostnader för husägare som får sina gräsmattor uppbökade och tvingas köpa in stängsel. Peter Tjulander som bedriver kajakuthyrning tvingades i våras stoppa verksamheten under två månader och köpa in en jordfräs för 14 000 kronor för att återställa stranden.

– Det tog oss 80 timmar med jordfräs att återställa allt. Nu är det uppbökat igen. Idag känns allt bara hopplöst, säger han.

Peter Tjulander säger att han utfodrar sina får två gånger om dagen, men att det inte längre känns bekvämt med vildsvinen så nära inpå.

Runmarö beskrivs ibland som orkidéernas ö med en unik flora. En del menar att orkidéerna nu håller på att försvinna på grund av vildsvinen. Enligt jägaren Jack Gustavsson så finns det en vilja bland vissa jägare att vildsvinsstammen på ön ska vara stor. Han säger att motsättningen mellan jägare och andra har ökat.

– Jägarna på ön vill behålla vildsvinen för att kunna jaga när de vill. Då kan de ta ur sitt skafferi utan att behöva lägga ner jobb. Sedan är det också roligt att jaga vildsvin, säger han.

I november förra året köpte Jack Gustavsson en egen vildsvinsfälla, något som han menar inte togs emot väl av övriga jägare på ön.

– Jag tänkte att jaktlaget skulle komma i bättre dager men det första som hände var att jag blev jaktmässigt utfryst på ön, säger han.

Nu hanterar Jack Gustavsson även den nya större fällan.

– Jag vill inte utrota vildsvinen, men man måste få ner antalet djur, säger han.

Jack Gustavsson hoppas kunna fånga 30 vildsvin i år. Han gissar att antalet vildsvin på ön är någonstans mellan 60 och 100 djur.

– Situationen har eskalerat och blivit svårhanterlig. Jägarna måste ju fatta att djuren ställer till med problem, annars är man blind för andra människors behov.

Håkan Rosén är en av kommunens viltvårdare. Han menar att stammen inte alls ökat och att folk oroas och upprörs helt i onödan. Hans uppskattning är att det bortsett från kultingar finns en vinterstam på mellan 10 och 20 djur.

– Problemet uppstår i och med att det finns frukt att äta i byarna. Det bästa sättet att bli av med dem är att kratta upp äpplen, körsbär och plommon. Vi skjuter omkring 20-30 vildsvin varje år. Stammen har varit ganska stabil sedan 2015-2016. Vildsvin jagar inte folk. Ser de människor springer de fort åt andra hållet. Man har skapat ett skräckscenario av det hela i sociala medier.

Liten risk att människor skadas av vildsvin

Enligt viltexperter kan hundar skadas av vildsvin, även om det är ovanligt. Att människor i allmänhet skulle bli attackerade ses dock som osannolikt.

Anders Broby är vilthandläggare på Naturvårdsverket. Han säger att det är vanligt att människor är oroliga för att bli angripna av vildsvin.

– När djuren kommer i ens riktning beskrivs det ofta som attacker, men när vildsvinen bestämt sig för att springa i en riktning så gör dem det. Sannolikheten att utsättas för angrepp är ganska liten, även om den kanske inte är noll. Vildsvin kan, som älgar eller björnar, välja att fly eller fäkta, säger han.

Vad gäller hundar och andra djur så händer det att de blir angripna.

– Framförallt jakthundar som inte backar undan kan bli skadade, särskilt av galtar, men generellt sett är det inte en jättestor risk för hundar. De flesta hundar tycker det är läskigt med vildsvin och brukar inte vara så modiga, säger Anders Broby.

Enlig honom kan vildsvin i områden med lågt jakttryck bli mer orädda och aktiva under dagen.

– De anpassar sig till situationen, säger han.

Naturvårdsverket är en statlig myndighet och har som sådan ingen åsikt kring vad som är en rimlig mängd vildsvin på en plats.

– Var den balansen går måste avgöras på lokal nivå. Vildsvin är inte bara ett skadedjur det finns också ett värde i ett gott klimatsmart kött.

Agria, som försäkrar omkring 40 procent av hundarna i Sverige, uppger att bland deras försäkringstagare så dödas eller skadas ungefär två hundra hundar per år av vildsvin, men mörkertalet anses stort.

Inlägget Vildsvin skapar konflikt på Runmarö dök först upp på Tidningen Skärgården.

I slutet av förra veckan drabbades Ornö båtvarv av en omfattande stöld av växelhus. Polisen valde dock att inte undersöka brottsplatsen eftersom det varit nattfrost.

Någon gång under slutet av förra veckan drabbades Ornö båtvarv av en fräck stöld. Någon eller några monterade bort växelhusen på ett tiotal motorer. Stölderna, vars värde uppgår till ungefär 250 000 kronor, upptäcktes av ägarna till varvet på fredagsmorgonen.

– Polisen lovade att komma under fredagen och vi fick inte röra oss i området. Sedan skulle de komma under lördagen, sedan söndagen och nu kommer de inte alls eftersom de säger att det varit frost. Det är lite irriterande, säger Sven Matton, en av ägarna till varvet.

Exakt när stölderna genomfördes är oklart eftersom Sven Matton säger att båda ägarna varit sjuka, men att de som stulit växelhusen sannolikt varit proffs.

– Det är första gången vi drabbas. Vi bor ju på varvet och har hund och belysningar som tänds när någon rör sig på området. Det känns jättekonstigt. Några belysningar var sabbade så vi tror att de varit här och rekat innan, säger han.

Tjuvarna har valt att enbart stjäla växelhusen på nya motorer. De stulna varorna tillhör privatpersoner som har sina båtar upplagda på varvet. Skärgården har varit i kontakt med polisen som säger att ärendet är nedlagt eftersom det just nu inte finns förutsättningar att hitta några gärningsmän. Däremot kan det återupptas om annan information inkommer eller att stöldgodset påträffas.

Inlägget Omfattande stölder av växelhus på Ornö dök först upp på Tidningen Skärgården.

I nästan hundra år har forskare antagit att europeiska ålar simmar till Sargassohavet för att föröka sig, men man har aldrig observerat vuxna ålar eller ägg i området förrän nu.

Hur ålar förökar sig har varit en av vetenskapens stora gåtor under lång tid. På 1920-talet upptäckte forskaren Johannes Schmidt ållarver i Sargassohavet, långt ifrån sina hemmavatten i Afrika och Europa. Sedan dess har forskarna antagit att ålarna förökar sig i där, men bevis har saknats och man har aldrig tidigare sett några vuxna ålar eller ägg på platsen. Men nu har forskarna med hjälp av satellitsändare för första gången lyckats följa ålarna sista biten från Azorerna till Sargassohavet en sträcka på drygt 200 mil. Tidigare satellitdata visar att ålarna simmar förbi Azorerna på väg mot Sargassohavet, men man har inte lyckats följa dem hela vägen. I sociala medier har forskarna bakom studien slagit upp resultatet stort, men Håkan Westerberg, pensionerad fiskeribiolog och en av medförfattarna, vill ändå tona ner upptäckten något.

– Kanske har de varit lite överentusiastiska. I hundra år har man ganska säkert kunna peka på Sargassohavet som platsen där ålarna förökar sig. Det är där man hittat de minsta larverna som på sin höjd är en vecka gamla. Det innebär att de inte kan ha kommit någon annanstans ifrån, men det är en framgång att man tekniskt kunna följa dem ändå dit, säger han.

Håkan Westerberg säger att det finns märkta ålar som man ännu inte fått data ifrån. Han hoppas att man med hjälp av dem ska kunna lära sig mer om hur ålarnas lek går till.

– Det man får från sändarna är temperatur och simdjup var 15:e minut i över ett år. Med nya data hoppas vi kunna se förändringar i ålarnas beteende i samband med leken. Riktigt vad man har att vänta är svårt att säga. Man kan tänka sig att de stannar upp i ett visst område, byter djup eller dyngsbetende, säger han.

Forskarna hoppas även kunna veta mer om vad som händer efter leken, man tror att ålarna dör och sannolikt sjunker till botten, men det är inget man säkert vet.

Inlägget Unik upptäckt om ålen dök först upp på Tidningen Skärgården.

De senaste decennierna har granen etablerat sig allt starkare och allt längre ut i skärgården. Förändringarna gör att öarna i framtiden oftare kan drabbas av stormfälld skog.

Den fastboende befolkningen i skärgården har stadigt minskat under flera decennier vilket också fått till följd att markerna brukas annorlunda idag än då. När betesdjur fanns på öarna var det vanligt att man brände mark för att förbättra betet, något som missgynnade granträden. Idag sprider granarna sig allt mer och förändrar öarnas växtliv, det berättar Börje Drakenberg som i många decennier jobbat som skogsbiolog.

– I bördig mark som moränmarker, som det finns gott om, är granen svårslagen. Den vinner i långa loppet i och med att den kan föröka sig under skugga. Stockholms skärgård har blivit väldigt mörk.

Tittar man på gamla bilder ser man mycket lite gran i skärgården. I utskärgården fanns ingen gran, men är nu på väg ut dit också, säger han.

Granar tål stormar betydligt sämre än björk och tall vilket kan innebära mer stormfälld skog på öarna i framtiden. Eftersom det är dyrt att ta hand om träden finns också en ökad risk för insektsangrepp.

– För 30-40 år sedan fanns en hel apparat för att avverka ute på öarna, men det är borta nu. Granar är dåligt stormfasta, men det är väldigt svårt att ta bort de döda träden, det kostar hemskt mycket pengar. När det gäller skärgårdsavverkning brukar man säga att när man lastat skogsmaskinerna på färjan så är vinsten borta och resten är utgifter, säger Börje Drakenberg.

Inlägget Skärgårdens natur i förvandling dök först upp på Tidningen Skärgården.

Olagligt utsatta dovhjortar och mufflonfår på Gisslingö har orsakat så stora problem att markägare nu vill att länsstyrelsen beslutar om skyddsjakt.

Mufflonfår och dovhjortar dök först upp på Gisslingö 2014. Sedan dess har stammarna ökat kraftigt och består nu av hundratals djur. För fastighetsägare har situationen blivit ohållbar. I en ansökan till länsstyrelsen vill medlemmarna i en samfällighetsförening på ön att länsstyrelsen ska besluta om skyddsjakt för att bevara och återskapa den biologiska mångfalden, som man skriver i praktiken har utraderats. 

– Jag är uppvuxen på ön och har sett hur skärgårdsjordbruket och hävden skapat den natur och blomsterprakt på ön som nu ersatts av en kortsnaggad gräsmatta med nässlor och en och annan tistel,  säger Åke Lindelöw, en av markägarna bakom ansökan.

Åke Lindelöw är jägmästare med inriktning på insekter. Han har gjort en lista på 26 arter som försvunnit. Det handlar bland annat om orkidéer som ängsnycklar och adam och eva, men listan är inte komplett, säger han.

Förutom att markägarna blir drabbade så påverkas även naturreservatet på ön.

– Det nybildade naturreservatet  är en gemensam egendom som avsatts för ett visst ändamål med en vision om hur det ska bibehållas. Om man plötsligt får en stor stam av dovhjort och mufflonfår, är det förenligt med reservatbildarens intentioner? undrar han. 

Åke Lindelöw berättar att skärgårdens enda förekomst av dvärgbjörk finns i naturreservatet men att även de träden har blivit tuggade på.

Den som äger naturreservatets mark bedriver viss jakt, men alldeles för lite, anser samfälligheten. Länsstyrelsen kan besluta om skyddsjakt på vilt om det finns en påtaglig risk för allvarliga skada. Myndigheten har dessutom rätt att besluta om skyddsjakt om det exempelvis finns ekonomiska och sociala skäl till jakten eller om åtgärden har betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön. Enligt markägarna har man drabbats ekonomiskt genom skador på växter, genom inköp av stängsel och genom en värdeminskning av fastigheterna.

Mufflonfår, liksom dovhjortar, är främmande arter i Sverige, men räknas inte som invasiva då deras spridning och påverkan inte anses utgöra ett tillräcklig hot mot biologisk mångfald. Under flera år har Naturvårdsverket diskuterat om mufflonfår ska klassas som en invasiv främmande art. En sådan förändring skulle underlätta för länsstyrelsens att fatta beslut om jakt på djuren, men länsstyrelsen kan även besluta om jakt på arter som mufflonfår och dovhjort. Åke Lindelöw säger sig dock inte ha så stora förhoppningar på länsstyrelsen.

– Nej, men i grunden vill jag att länsstyrelsen och Naturvårdsverket deklarerar hur man vill hantera sådana här situationer rent principiellt, för det här förekommer även på andra öar. Man kan inte använda dyra skattepengar och bilda naturreservat och så blir det jaktparker.

Inlägget Stora problem med vilt på Gisslingö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Kvarnön utanför Ornö har under de senaste två åren genomgått en omfattande förvandling till en övervakad privat jaktpark, men några strandskyddsdispenser för åtgärderna finns inte.

Det är en typisk grå höstdag med regn i luften när jag åker från Karlsunds marina på väg mot Kvarnön som ligger öster om Kymmendö. Jag har lite fräckt tiggt till mig skjuts av ett par som ofta besöker ön och som har mycket att berätta om den. Det finns en särskild anledning till att jag vill åka dit just nu. De senaste två åren har nämligen arbetsbåtar gått i skytteltrafik till ön och jag är nyfiken på att ta reda på vad som pågår. Kvarnön tillhörde tidigare Folksam, vars medlemmar kunde hyra stugor där. Den cirka 100 hektar stora ön var populär även för många utomstående som kom för den barnvänliga badstranden och de promenadvänliga stigarna. År 2014 såldes dock Kvarnön till en känd affärsman. De första åren efter det var allt stilla, men för ett par år sedan började arbetsmaskinernas brummande ljuda ut över fjärden, ett arbete som fortfarande pågår.

Nyrenoverade och tillbyggda bryggor syns överallt. De flesta är försedda med stolpar med övervakningskameror och skyltar som uppger att det är privata bryggor. Ett flertal arbetsbåtar ligger förtöjda vid bryggorna. En skogsmaskin står och tuggar, fyrhjulingar är parkerade lite överallt och byggarbetare rör sig här och där. Vi har förvisso rätt att nyttja bryggor för att tillfälligt gå iland men särskilt välkomnande känns det inte så vi förtöjer båten vid en klippa. Paret jag åker med vill helst inte figurera med sina namn, men de tycker att det är viktigt att uppmärksamma ingreppen i det som en gång var en populär ö för friluftslivet.

– Jag tycker det är grova övertramp man gjort. Varenda människa vet att man inte får sätta upp kameror på det här sättet. Man känner sig övervakad när man kommer till ön. Vid ett tillfälle mötte vi även en person som på ett mindre trevligt sätt upplyste oss om att ön var privat och undrade vad vi gjorde där, säger mannen.

Vi kliver iland på öns norra sida, i närheten av ett hus där stora mängder träd tagits ner.

– Tidigare var det helt igenväxt, man kunde bara skymta huset från ena hållet, säger kvinnan.

Idag är det inga problem att se huset bland de glest kvarlämnade tallarna. Vi promenerar upp till en öppen plats där en stor gräsyta skapats kantad av en liten damm med ett par vettar i. En nyanlagd grusväg löper förbi ett nyligen uppfört jakttorn. Vid skogsbrynet ett hundratal meter bort syns en utfodringautomat för vilt och ett stenkast från tornet finns en automat vars syfte verkar vara att utfodra fasaner. På ett träd sitter en viltkamera riktad mot dammen.

– Hela det här området var skog tidigare, säger kvinnan.

Alla arbeten är professionellt gjorda och det ser fint ut. I en gräsbeklädd glänta kan man ana schaktmassorna som fyllt ut marken. Med jämna mellanrum stöter vi på övervakningskameror riktade mot oss där vi går längs med den fyra kilometer lång och nyligen anlagda vägen. Efter en stund hör vi knattret från en fyrhjulig. En byggnadsarbetare dyker upp och stannar framför oss. Han känner igen paret men undrar vem jag är och om jag är journalist. Han är uppenbart missnöjd med att jag är där och anser att den som har synpunkter på det som händer på ön i första hand borde prata med ägaren inte med journalister. Han håller dock med om att allemansrätten gäller på ön.

– Kamerorna är inte bra, men de är inte inkopplade och kommer att tas ner, säger han.

När jag besöker ön är det i slutet av oktober. I början av augusti skickade Integrationsmyndigheten ut information till markägaren om att kameraövervakning av områden där allmänheten har tillträde inte är tillåtet. Trots det sitter de alltså fortfarande uppsatta. Om kamerorna inte riktas om eller plockas bort kan myndigheten utfärda ett föreläggande.

Efter en stunds samtal drar mannen vidare och vi fortsätter längs med vägen. Plötsligt dyker en ståtlig dovhjort med stora vackra horn upp i skogsbrynet. Den tittar lite skeptiskt på oss en stund innan den försvinner in bland träden. Kvinnan i sällskapet berättar att hon även sett mufflonfår på ön. Några får lyckas jag inte få syn på, däremot ett par fasaner som käckt trippar förbi framför fötterna.

Det är en fin upplevelse att besöka Kvarnön, men förutom den allmänna privatiseringen och kamerorna finns ytterligare ett problem. Från vattnet och 300 meter in på land råder strandskydd, vilket i princip täcker hela ön. Det är en relativt strikt förbudslagstiftning med syfte att skydda växt-, och djurliv samt att ge människor möjlighet att röra sig fritt i naturen. Den som vill avverka eller bygga inom strandskyddat område kan söka dispens för åtgärden, men förutom ett hus på östra sidan ön har varken länsstyrelsen eller Haninge kommun några dispenser registrerade på Kvarnön. Henrik Höglund är biträdande bygglovschef vid Haninge kommun. Han kan inte uttala sig i det enskilda fallet, men säger:

– Generellt förbjuder lagen åtgärder som är avhållande på friluftslivet och väsentligt förändrar livsvillkoren för växt-, och djurlivet. Att ta ner ett enskilt träd kanske inte förändrar livsvillkoren, men om man sopar rent på en större yta kan det bli en väsentlig förändring.

På samma sätt krävs det ofta dispens för att anlägga dammar, vägar och gräsmattor eftersom de kan verka avhållande och förändra livsvillkoren för växter och djur. Att bygga ut bryggor och sätta upp skyltar med texten privat brygga är i regel heller inte tillåtet utan tillstånd, enligt Henrik Höglund.

– Allemansrätten på vattnet är starkt. Bryggor kräver oftast strandskyddsdispens för att exempelvis kajakpaddlare eller skridskoåkare ska kunna röra sig på vattnet, säger han.

Dovhjort och mufflonfår har tidigare inte funnits på ön, men dök upp för ett par år sedan. Att sätta ut dem i det vilda kräver tillstånd från Naturvårdsverket, men något sådant tillstånd har inte utfärdats på flera decennier i Sverige.

– Mufflonfår har definitivt inte funnits där tidigare och de kan absolut inte ha tagit sig dit själva. Även fasaner har satts ut. Man vill naturligtvis ha fina jaktmarker med fint utbud av troféer, säger mannen som tillägger att han inte vet vem som tagit dit djuren.

Vid försäljningen 2014 sade Folksams dåvarande kommunikations- och marknadsdirektör Pia Carlsson-Törnqvist till tidningen Skärgården:

– Vi ville hitta en köpare som inte spekulerar och exploaterar ön. Det är en unik ö i en unik skärgård och därför har vi varit noggranna med försäljningskraven.

Tidningen har vid flera tillfällen och på olika sätt sökt fastighetsägaren men utan att han svarat eller ringt tillbaka.

Inlägget Skärgårdsö blir till privat jaktparadis dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ett företag får böta 75 000 kronor för att ha fiskat inom trålgräsen utanför Nynäshamn.

Det var den 3 februari 2019 som befälhavaren på trålaren Ginneton yrkesmässigt bedrev otillåtet trålfiske i Nynäshamns kommun genom att befinna sig innanför den gräns där fisket inte är tillåtet. Under tiden fartyget befann sig innanför gränsen trålade den 2 700 meter och tog upp drygt fyra ton strömming. Ärendet prövades i tingsrätten i mars i år. Åklagaren yrkade på en företagsbot på 200 000 kronor. Företaget erkände händelsen, men ansåg att beloppet borde vara lägre. Rätten ansåg inte att det var visat att fisket varit systematiskt. Eftersom företaget inte tidigare ålagts företagsbot sattes böterna till 75 000 kronor. Domen överklagades till hovrätten som nu fastställt tingsrättens dom.

Under vinter och våren samlas strömming bland annat utanför Stockholms skärgård innan de simmar in mot kusten för lek. Trålarna kan göra stora fångster där, men fisket har mött kritik från forskare som menar att fisket på lekande strömming påverkar bestånden.

– Länsstyrelsen i Stockholm har drivit frågan om att flytta ut trålgränsen från nuvarande fyra sjömil från baslinjen till tolv sjömil, då blir det naturligtvis ännu sämre om man drar innanför den gränsen. Det är jätteallvarligt. Ju närmare skärgården man fiskar desto mer riktat blir fisket på strömming som är på väg in för att leka, säger länsfiskekonsulenten Henrik C. Andersson.

Ginneton är en av Sveriges största trålare. Enligt fiskebloggen Njord så är fartyget nu sålt till ett isländskt företag, men ett nytt och något större fartyg som även det ska heta Ginneton är beställd och beräknas vara klar i augusti 2023.

Inlägget Böter för fiske inom trålgränsen dök först upp på Tidningen Skärgården.

…ordförande i Skärgårdarnas riksförbund som firade 40 år i helgen

Hur var firandet?

– Det var jättetrevlig och extra roligt att det var i hemkommunen på Djurönäset. Det kom nästan 50 deltagare från i stort sett hela Sverige. Vi hade både sött och salt, det vill säga vi både jobbade med vår kommande verksamhetsplan, hade påverkanstorg och medlemmar som gick runt och förmedlade synpunkter till styrelsemedlemmarna. Sedan hade vi firandet som var fyllt av gamla, glada minnen med några deltagare som varit med nästan hela tiden.

Vilka aktuella frågor jobbar ni med?

– Vi har ett antal saker vi jobbar med hela tiden eftersom vi jobbar både lokalt, regionalt och nationellt. De arbetsgrupper som just nu hade mycket fokus var färjegruppen och våra skärgårdsbönder som hade egna möten. Vi är också remissinstans. Det pratade vi en del om, men också om hur vi kan öka skärgårdskunskapen hos våra nytillträdda politiker i regionen.

Hur är det att vara ordförande för en organisation vars föreningar har så vitt skilda förutsättningar?

– Dels är det viktigt att byta erfarenheter och stärka öidentiteten och att lära av varandra. Vad funkar hos er? Hur når ni fram till kommunen med era frågor? Hur funkar trafiken? Hur är det med trygghetslarm och hemtjänst? Det utbytet är otroligt viktigt. Sedan är det viktigt att vi vet vilka frågor vi ska lyfta till beslutsfattarna i våra högsta organ. Vi behöver ha med allt från den lilla ön med ett par bofasta i Luleå till de rena ö-kommunerna i Bohuslän. Det är stora skillnader men det spelar inte så stor roll geografiskt. Skillnaden kan vara lika stor mellan öar i Stockholms skärgård som mellan Luleå och Visingsö.

Hur tycker du frågorna förändrats under åren?

– Det är ungefär samma frågor man diskuterar, men förutsättningarna och innehållet har förändrats. Jag tycker det har gjorts otroligt  mycket bra i riksförbundet. Vi kan inte veta vad som hade hänt om vi inte bråkat om allt från fastighetsskatt, sjukvård, skolor och bredband. Vi brukar ibland lite cyniskt säga att det är en framgång att man inte fått en försämring. Den allra största frågan nu är boendet, vilket beror på att priserna trissas upp så mycket. Unga vuxna kan inte flytta hemifrån eftersom det inte finns hyresbostäder och de inte har råd att köpa bostäder. Samtidigt får man inte bygga hur mycket som helst på marken.

Hur ser ni på framtiden?

– Vi behöver se till att vi är med på tåget, att vi inte blir bortglömda. Vi måste alltid slåss. Det kommer trafikutredningar på flera hundra sidor där det inte står ett ord om att folk åker färja för att komma hem. Vi måste få folk att förstå att skärgårdarna är uppskattade men att det gäller mest för sommarsamhället. Jag hoppas såklart att ökad teknisk utveckling kommer gör det ännu lättare att bo på öar, det är ju en livskvalitet utan dess like.

Inlägget Fem frågor till Lotten Hjelm dök först upp på Tidningen Skärgården.