KRÖNIKA. Nu har tiden på året kommit när det börjar bli allvar. Nu ska flytetygen snart byta de obekväma pallbockarna mot det mjuka, skvalpande vattnet. Det är vid den här tiden som märkliga djur flyttar in i båthus vid uppställningsplatser runt om i Sverige. Man kan se hur de rör sig bakom presseningarna. Deras läten är skiftande, ibland hörs monotona, högljudda wrrrrrrrr, ibland följt av en och annan svordom. Förr i tiden var det inte heller ovanligt att man hörde ett och annat pyyyyyscht med efterföljande glugg glugg glugg och raaaap. Den arten är numera ovanlig vid själva sjösättningen men brukar dyka upp strax därefter och då häcka i de sjösatta båtarna.
Svenskar har verkligen en speciell relation till båtar. Vi är ett av världens mest båttäta länder. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi har en kustremsa på 270 mil med många skärgårdar. Båtlivet är en av våra största folkrörelser, nästan var sjätte person äger en båt. Det finns omkring 1 000 båtklubbar i landet med 250 000 medlemmar. Världens största båtklubb finns också här, Svenska
Kryssarklubben, som med sina 40 000 medlemmar i år firar 100 jämnt. Klubben bildades i oktober 1923 av den inbitne seglaren Sven Grenander. Men konflikter uppstod ganska snabbt och Grenander hoppade av, bland annat på grund av ett grammatiskt fel! Denne principfaste man hade många bestämda åsikter. Motorbåtar gav han inte mycket för. Han såg dem enbart som fortskaffningsmedel att likna med att tåg på en järnväg. Något större nöje kunde han inte finna med motorbåtar. Så här elegant författade han: ”Det är skillnad mellan allt vad havsseglatsen har att bjuda av föryngrande livsglädje och oskärad poesi å andra sidan vad som innefattas i orden bensinrök, oljestank och motordunk, som förklarar varför en verklig seglare aldrig kan låta sig nöja med en motorbåt”.
Den berömde motorbåtskonstruktören CG Pettersson, som varit medlem i Kryssarklubben sedan starten, lämnade den omedelbart när han läste dessa rader. Men namnet till trots har Kryssarklubben aldrig varit en klubb för enbart segelbåtar. Idag finns över 3 000 motorbåtar registrerade i klubben. Själv är jag ingen Grenander, jag har ingen åsikt i frågan. Mast eller motor, klink eller kravell, aluminium, plast eller trä. Det är vilket som. Jag har sedan ett tag insett att jag är mindre intresserad av vad jag färdas in än av själva färden, men det får gärna vara lugnt, tyst och långsamt. Kanske en sån där ihopfällbar roddbåt kan vara melodin? Praktiskt verkar det i alla fall. Med lite vilja och några öl tar man sig ändå ganska långt. Fråga bara den 86-åring som för några år sedan rodde in sin båt till Stockholm från Husarö! Nåväl, någon gång ska jag se till att återigen bli en del av den där sjättedelen av befolkningen som snart tittar fram efter vinterns dvala.
Inlägget Nu häckar den tjärfläckade båtskraparen dök först upp på Tidningen Skärgården.