Kring millennieskiftet inleddes ett glesbygdsprojekt där delar av polisens kontaktcenter utlokaliserades till tre platser i skärgården. Syftet var att stärka öarna med fler arbetstillfällen, men öarna har haft svårt att behålla de anställda. På Arholma är ingen av de anställda skriven på ön.
När polisens kontaktcenter kring millennieskiftet utlokaliserades till skärgården var man totalt över 50 anställda på Arholma, Sandhamn och Ornö. Idag, nästan 20 år senare, är man nere på 22 personer. På Arholma finns idag sju anställda, ingen av dem är skriven på ön.
– En person bor i stort sett heltid på ön, men är skriven i Norrtälje och jobbar där lite till och från. Sedan har vi en som ofta är på Arholma, men är skriven på Södermalm, säger Johanna Freund Franzén, gruppledare på Arholma och som båtpendlar från Simpnäs.
Från Arholma är det långt till närmaste skola och bredband är inte utbyggt, vilket gör det svårt att locka barnfamiljer till ön. Lönen är dessutom låg. Johanna Freund Franzén berättar att man precis anställt två nya personer, men att de är båda äldre och de ska flytta ut till sina fritidshus på ön.
– Att hitta bostäder är det som är så svårt, det finns ingenstans att hyra lägenhet utan man måste köpa sig ett dyrt hus, säger Johanna Freund Franzén.
Polisen tar ingen hänsyn till var de jobbsökande bor, utan väljer att anställa efter kompetens och lämplighet. Eftersom alla polisens kontaktcenter använder samma telefonsystem innebär det att om någon på Arholma slutar så kan personen ersättas av någon annan på en helt annan plats.
– Ibland har vi tagit in folk som gärna vill jobba på ön, men som inte passar för jobbet. Man ska klara utbildningen, men också vara intresserad av juridik och straffrätt och att jobba för polisen, säger Johanna Freund Franzén.
På Ornö är man idag nio anställda, samtliga bor på ön. Som mest har man varit 16 anställda. På Sandhamn är man sex personer. Tre av dem bor på ön, de andra på kringliggande öar. Från början var man 18 anställda.
Inlägget Inga öbor anställda vid PKC på Arholma dök först upp på Tidningen Skärgården.