KRÖNIKA. Som tidigare båtägare hörde jag ibland uttrycket ”störst går först” när jag var ute på sjön. Uttrycket syftade då inte enbart på att ge företräde till fartyg med begränsad manöverförmåga, utan till fartyg större än ens egna och fartyg i yrkestrafik i synnerhet. Det är ingen formell regel, men faller under kategorin att visa hänsyn. För mig är hänsyn en självklarhet. Man passerar till exempel inte långsamma båtar i hög hastighet på kort avstånd även om man får göra det. Man hjälper till om någon frågar, även om man inte behöver. Man har förståelse för att yrkestrafik jobbar och behöver komma fram.
Samtidigt gäller hänsyn åt båda hållen. Även yrkestrafik ska såklart visa hänsyn mot övrig båttrafik. Det är till exempel inte okej att långtidsförtöja stora fartyg vid allmänna bryggor och hindra eller försvåra för andra att nyttja den, inte ens om fartyget kör i kollektivtrafik. Skärgården har tidigare uppmärksammat problemet med Waxholmsbolagets fartyg som ibland, till synes obemannade, ligger länge förtöjda vid Trafikverkets bryggor och blockerar stora delar av bryggorna. Efter kritiken skrevs förra året ett avtal mellan Region Stockholms trafikförvaltning och Trafikverket som tillåter att regionens fartyg förtöjs över natten vid åtta bryggor i skärgården. Det är fullt rimligt, det kan säkert finnas betydande logistiska och ekonomiska problem att hitta andra alternativ. Men eftersom problemen, trots avtalet, fortsatte förtydligade Trafikverket villkoren i ett nytt avtal i april. Där står bland annat att fartygen ska vara bemannade så att de kan flyttas och det ska finnas kontaktuppgifter till fartygen. Ändå tycks problemen fortsätta. Företagare vittnar om svårigheter med att lasta gods och att besättningen på fartygen inte går att kontakta.
Det går att förstå båda sidor. Det är lätt att säga att Waxholmsbolagets båtar ska följa samma regler vid Trafikverkets bryggor som alla andra, samtidigt handlar det ofta om stora fartyg i turtrafik som betjänar många passagerare. Det finns ett samhällsintresse av att den trafiken fungerar bra och är kostnadseffektiv. Personalen på fartygen ska ha rätt till luncher och raster utan att stressa. Man kan inte kräva att fartygen flyttas på studs.
Det är väl bra att det nu finns avtal, men för en som inte är insatt i detaljfrågan känns det lite tråkigt att en sådan sak ska behöva regleras i formella avtal. Om alla visar hänsyn, välvilja och förståelse tänker jag att den här typen av frågor borde kunna vara icke-frågor.
Inlägget Störst går inte alltid först dök först upp på Tidningen Skärgården.