Martin Ekroth är bokstavligen uppvuxen i ett kapellmakeri på Norra Stavsudda, men sedan 2009 driver han egen butik i Stockholm. Skärgården gjorde ett besök mitt under vårruschen.
Bara ett stenkast från Årsta centrum i Stockholm ligger sedan tio år tillbaka Martin Ekroths kapellmakeri. Lokalen består av ett litet avlångt rum där nästan all yta tas upp av ett bord med en symaskin vid ena änden. Längs väggarna hänger verktyg och på några hyllor ligger kapell och kapellväv. Längst in finns ytterligare ett litet rum med toalett och pentry. När Skärgårdens reporter kommer på besök strax innan påsk är det full fart i verkstaden. Martin Ekroth håller på att sy upp ett kapell till en segelbåt.
– Båtmässan brukar vara startskottet på säsongen, det är då båtägarna kommer på att de har båtar. Sedan brukar det vara mycket jobb fram till midsommar för man vill kunna använda båtarna under semestrarna, säger Martin Ekroth och ritar ut en markering på kapelltyget.
Martin Ekroth växte upp på Norra Stavsudda där hans mamma och morfar hade kapellmakeri i ett numera rivet båthus. Som barn tillbringade han mycket tid i verkstaden med sin mamma.
– Det fanns inga förskolor på ön, jag var med mamma på kapellverkstaden. Båthuset var i två våningar. Mamma satt på ovanvåningen och lärde sig yrket i stort sett själv. Min morfar som från början var tapetserare lärde henne hur man syr. Jag lärde mig av dem men har under årens lopp utvecklat det vidare. På sitt sätt kan man säga att jag är tredje generationen.
Även om Martin Ekroth har hantverket i blodet så var det inte självklart att han skulle bli kapellmakare.
– I tonåren var det bara en sak jag visste och det är att kapellmakare skulle jag inte bli. Tidigare har jag haft andra jobb under vinterhalvåret, men kommit tillbaka till det här från kanske 25 års ålder. Det blev roligare när jag startade eget.
Martin Ekroth har en dotter, men skrattar när jag frågar om det blir en fjärde generation kapellmakare i Ekrothsläkten.
– Det ska vi försöka hålla henne borta ifrån. Jag kommer nog propsa på att hon skaffar sig en utbildning. Min släkt är full av små enmansfirmor. När jag i tonåren ville hoppa av gymnasiet sade mina föräldrar bara gör det du. Jag hade ingen press alls på mig att vidareutbilda mig, det finns inga akademiker i släkten. Att knega och göra rätt för sig är det som värdesätts i min släkt, men jag kan tycka att det är bra om min dotter vill utbilda sig och lära sig saker. Det finns nog annat att göra i världen än att sy kapell.
Att tillverka kapell är en konst, inga kapellmakare gör exakt på samma sätt. Martin Ekroth säger att han alltid åker till båten och mäter, även om han har ett gammalt kapell att utgå ifrån.
– Jag åker till varje enskild båt och jobbar. Även om jag gjort många liknande kapell till samma båtmodell så är den ena båten den andra inte riktigt lik. Det är kanske inte det mest tidseffektiva, men jag tycker om att jobba så. Många båtägare vill vara med och kolla när jag jobbar och behandlar sina båtar som ögonstenar. Ibland märker jag att en del är misstänksamma mot hantverkare.
Martin Ekroth säger att det bästa med jobbet är alla möten och platser han får besöka. Men även om många båtägare har ett stort intresse för sina båtar gäller det långt ifrån alla.
– Jag gillar trevliga människor helt enkelt och folk som gillar sina båtar. Ibland när jag bokar in möten suckar en del del. Det är som att det är det värsta straff de kan få att vara vid sin båt. Det är stressigt och finns inget båtintresse för det här med att vårrusta och ta hand om båten. Det finns en tidspress i samhället i stort, jag mår inte så bra av det. Jag tar hellre ett par jobb färre än att bara hafsa iväg saker, säger han.
Martin Ekroths flyttade från Norra Stavsudda när han var liten och besöker inte ön så ofta. Men han har fortfarande många minnen från den tiden
– Min farfar bodde där och min far ärvde stället och vi flyttade ut. Det fanns tre bofasta barnfamiljer på ön. Jag minns vintrarna, det var på den tiden då det var mycket isar. Svävare var ett ganska nytt fordon då. Vi var första generationen som hade skolsvävare. Huset finns kvar, men jag har ingen koppling till ön idag.
Livet i skärgården är lite annorlunda idag, det är inte lika isolerat, säger Martin Ekroth. Hantverket har också förändrats med tiden i och med att båtarna och kapellen ser annorlunda ut.
– Nuförtiden tillverkas många båtar utan skarndäck. Det gör det här jobbet näst intill omöjligt. Det går inte att gå och stå på båten, det är hopplöst. Det är nästan med livet som insats ibland. Förr var kapellen något som höll vattnet borta från sittbrunnen, idag är de så mycket mer. På lite större daycruisers ser kapellen ut som att man satt tre rum och kök uppe på en motorbåt. Det är enorma kapell med ståhöjd och fullt med plastrutor och detaljer. De tar jättelång tid att göra, det går åt jättemycket material och priset blir därefter. Båtar nuförtiden är dessutom mer snabbgående. En båt som går i 35 knop ger mer slitage på kapellet, särskilt om det är 2,5 meter högt, säger han.
Våren innebär mycket jobb, Martin Ekroth ska på själva påskdagen till Gålö och mäta på en båt.
– Det var enda dagen båtägaren kunde träffa mig. När dottern var liten prioriterade jag henne och var ledig på helger, men nu är jag inriktad på att jobba mycket.
Inlägget Kapellmakare i tredje generationen dök först upp på Tidningen Skärgården.