I byn Engarn i Vaxholm har Gunilla Lauthers och Leif Ljungbergs trädgårdsland bjudit på mer än bara färska grönsaker. I marken har de hittat otaliga fynd allt från 1 000 år gamla pilspetsar till 400-åriga bröllopsskedar.
I början av Resarövägen ligger byn Engarn lite dolt på en höjd vid sidan av vägen. Det är en by med anor långt tillbaka i tiden. Här har Gunilla Lauthers och Leif Ljungberg under decennier gjort mängder med gamla fynd i sin trädgård. Det handlar om föremål från 600-talet och framåt. Under åren har fynden blivit så många att man då och då anordnar öppna hus för allmänheten. När Skärgården tittar förbi för att få veta mer om platsen och föremålen möter Gunilla Lauthers och Leif Ljungberg upp i entrén till det gamla boningshuset. På Engarn har jordbruk bedrivits under lång tid, vilket visar sig tydligt när vi går vi bort till vagnslidret där gamla jordbruksredskap hängts upp på en vägg.
– Det här är saker som låg i lador och på marken när vi flyttade hit 1969. Vi har samlat ihop allt eftersom vi är intresserade av platsen vi bor på. Det är kul att veta hur det varit en gång i tiden, berättar Leif Ljungberg.
På väggen hänger gamla spadar, grepar, yxor, spikar, tänger, sågar med mera. Föremål som vittnar om jordbruket på gården. En del redskap vars funktion kanske inte är uppenbar för en modern stadsbo är märkta med förklarande lappar. En bit bort i en loge som numera används som snickarverkstad visar man upp ytterligare några gamla fynd.
– I det här huset sitter ett fällbomslås från 1700-talet. Vi hade ingen nyckel, men anlitade en person som smidde en ny åt oss efter en förlaga som vi hittat i trossbotten i vårt hus, säger Gunilla Lauthers.
I logen hittades även en vindflöjel från 1697. Den sitter numera uppsatt på murstocken inne i köket. När Engarns vägskäl skulle byggas om 2019 tvingades paret att flytta trädgårdslandet längre upp på tomten. I samband med att en grävmaskin skulle gräva upp ett syrenbuskage framför huset började alla möjliga föremål från svunna tider att dyka upp. Sedan dess har man ofta hittat saker i odlingslandet. I en gammal lekstuga i hörnet av tomten har paret samlat en del av det man funnit och lagt dem i olika lådor. Det handlar om ett stort antal metallföremål, men exempelvis även flera 1800-talskrus av stengods från Seltzer i Tyskland. De intressantaste fynden har de dock valt att förvara inne i huset. På ett bord har de lagt fram ett antal olika föremål. Det handlar om hundratals år gamla mynt, nycklar, spännen och en del saker man inte vet vad de används till. Man har även hittat flinta och en pilspets.
– Pilspetsen är vårt näst finaste fynd. Det är troligen en spets till en armborstpil. Den här sortens spets användes under vendeltid för mer än 1 000 år sedan, säger Leif Ljungberg.
Flinta finns bara i Sydskandinavien och på Gotland och måste ha tagits hit.
– Det är vassa skärvor som man säkert använde för att till exempel skrapa rent hudar, säger Leif Ljungberg.
Att människor bott länge på Engarn vet man eftersom arkeologer funnit två gravar från förkristen tid norr om Engarn by. På den tiden var det en ö, men hänger nu ihop med Resarö. Det kanske finaste fyndet paret gjort är en vackert dekorerad bröllopssked från 1600talet i förgyllt silver som man hittade för tre år sedan. Riksantikvarieämbetet valde att tvångsinlösa den mot 8 000 kronor i ersättning.
– Vi var inte säkra på att vi skulle få behålla skeden. Vi trodde det var en mässingssked, men det visade sig vara är förgyllt silver, säger Gunilla Lauthers.
Skeden är nu nedpackad i ett museiförråd någonstans. Varför det råkar finnas så många föremål på ett och samma stället vet man inte, men Leif Ljungberg säger att det helt enkelt kan handla om att platsen där trädgården ligger tidigare varit ett ställe där man slängt skräp och latrin.
– Man körde ut latrintunnor från centrala Stockholm och dumpade där det fanns bondgårdar eftersom det var näringsrikt. Det finns flera exempel på att man i högar hittat saker som uppenbarligen kommer inifrån stan, säger Leif Ljungberg.
– Det kan kanske vara så att pigorna i stan slagit sönder någonting och slängt det i latrintunnan där ingen letar, säger Gunilla Lauthers.
Exakt hur den värdefulla bröllopsskeden till slut hamnade på Engarn är höljt i historiens dunkel, men Leif Ljungberg tror inte att den tillhört något av de släkter som ägt marken.
– I kyrkböckerna står bara att bonden Johan Persson bodde här i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Det är inga fina namn som finns i kyrkböckerna.
Vilka fler fynd som dyker upp nästa gång de ska sätta potatis återstår att se, för nog lär det finnas fler dolda skatter att upptäcka.
Inlägget Engarns historia grävs fram ur trädgårdsland dök först upp på Tidningen Skärgården.