Den 31 maj anordnade Stockholms universitet ännu ett av sina frukostseminarium, denna gång med våtmarker som tema. Det som bland annat framkom var att det fortfarande finns stora osäkerheter i våtmarkernas betydelse för klimatet.
Våtmarker är vanliga miljö- och klimatåtgärder som anläggs på många platser runt om i Sverige. Våtmarkerna ökar bland annat den biologiska mångfalden, minskar övergödningen och binder kol. Åtgärderna anses kostnadseffektiva, men hur bra miljöåtgärder är de egentligen? Den saken diskuterades under det senaste frukostseminariet som anordnades av Stockholms Universitets Östersjöcentrum. Med under seminariet var Peter Hambeck, professor vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid SU, samt David Bastviken, professor i TEMA Miljöförändring vid Linköpings universitet.
– Våtmarker är olika, vi kan inte få alla nyttor från en och samma våtmark. Det är lite rörigt i den diskussion vi har i samhället just nu. För att kunna maximera nyttan måste man lyfta blicken och titta på hela landskapet, inledde Peter Hambeck.
Som ett exempel nämner Peter Hambeck forsfordammar som fungerar bra för att stoppa utsläpp av fosfor, men som inte påverkar den biologiska mångfalden.
– Man kanske vill skapa våtmarkerna så att man får mesta möjliga nytta av dem, men vi tror att det kan vara ett lite felaktigt sätt att gå. Man kan få en taskig kompromiss så att de inte fungerar för någon av nyttorna.
Enligt Peter Hambeck kan restaureringar av våtmarker ta väldigt lång tid.
– Processen att återgå till en mosse som fungerar som den gjorde innan utdikningen kan ta 50 år. Frågan är hur bra lösning det här är för att snabbt fixa klimatet?
David Bastviken berättade under sin presentation om våtmarkernas koppling till växthusgaser.
– Våtmarker är den största naturliga metankällan på planeten, men vi har problem med att skatta utsläppen från våtmarkerna eftersom vi har svårt att veta exakt hur stora ytor vi har.
Som ett exempel på hur våtmarker samspelar med utsläpp tog han upp Degerö-Stormyr i Västerbotten, en våtmark som nettobinder cirka 35 gram kol per kvadratmeter och år, men som också släpper ut 11 gram metan.
– Om man räknar in koldioxidekvivalenter och tar hänsyn till att metan är en kraftfullare växthusgas landar man på att avgången på metan är drygt 300 koldioxidekvivalenter. Det innebär att myren är en kolsänka men också en stor källa för koldioxidekvivalenter samtidigt. Det där är en svår fråga att hantera i mediadebatten, sade David Bastviken.
Han tog upp en studie som visade att en vattennivå tio centimeter under markytan är en optimal balans i en våtmark mellan upptag och avgång av växhusgaser. Resultaten av studier av återvätningar av marker visar på stora skillnader där utsläppen i vissa områden minskar, men i andra ökar eller är oförändrade.
– Det är långt ifrån en solklar bild av vad som händer när man återväter våtmarker och vi lider av en stor databrist.
Sammanfattningsvis menade David Bastviken att det är otroligt viktigt att värna våtmarker men att alla klimatåtgärder inte kan läggas i samma korg utan att andra åtgärder kan vara viktigare.
Inlägget Våtmarker ingen quick fix på klimatproblem dök först upp på Tidningen Skärgården.