KRÖNIKA. Naturvårdsverkets förslag på förenklade regler för att få bygga på strandskyddade områden har nu varit ute på en remissrunda. Förslaget handlar om en ändring av reglerna kring landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. LIS infördes för åtta år sedan, eftersom man insåg att strandskyddet var för oflexibelt. Problemet var att hela Sverige omfattades av reglerna, vilket innebar att det var lika svårt att få tillstånd att bygga en brygga i skärgården som det var att uppföra en stuga i någon avkrok i Norrlands inland. LIS gav kommuner en möjlighet att identifiera områden där undantag från strandskyddet skulle kunna medges om det gynnade landsbygdsutvecklingen. Men för att inte äventyra miljön och det rörliga friluftslivet så blev det i princip bara längs kuster och vattendrag med låg exploatering som omfattades. Kusten från Forsmark och nedåt har fortfarande inga möjligheter till undantag.
LIS har dock inte blivit någon succé. Syftet var bland annat att ge fler möjlighet till permanent boende nära vatten, men hur fint det än är att kunna doppa tårna från altanen så tycks folk inte vilja bo i glesbygd om det inte finns jobb, service och annat inom rimligt avstånd. Den bilden bekräftas även när man pratar med företrädare för Skärgårdarnas riskförbund som sett effekterna på öar som omfattas av LIS.
Naturvårdsverket nya förslag på ändringar är av typen ”kosmetiska”. Reglerna blir förvisso något tydligare och enklare, men jag har svårt att tro att det kommer att göra någon reell skillnad.
Om man tittar på svaren som kommit in på Naturvårdsverkets förslag så är många myndigheter och organisationer inne på samma linje: bra, men för lite! Sveriges kommuner och landsting vill till exempel att de grovt generella geografiska dragningarna för LIS ska ersättas med kriterier som avgör lämpligheten av åtgärderna. Både Länsstyrelsen och Landstinget i Stockholms län vill att skärgårdens kärnöar ska omfattas av LIS. Den typen av lagändringar är dock många år bort, men även om kärnöarna skulle omfattas av reglerna för landsbygdsutveckling så är det inte säkert att det skulle få någon effekt.
Om man är seriös med att vilja få till en utveckling i glesbygd måste man sannolikt hitta en annan väg än LIS. Självklart måste Stockholms skärgård, som liksom annan glesbygd brottas med avfolkning, kunna få fler möjligheter till undantag från strandskyddet. Men att bara titta på kärnöarna tror jag är för snävt. Vi behöver även kunna bygga bostäder och näringsverksamheter kring replipunkter och andra strategiska platser. Att låta folk bygga där ingen vill bo känns inte så ambitiöst, milt sagt.
Inlägget Lättare bygga där ingen vill bo dök först upp på Tidningen Skärgården.
